Hej! Så dålig jag har varit på att svara/skriva här på familjeliv. Hur mår ni alla? Är det kanske någon som har fått sitt mirakel redan?
Jag är i vecka 37 nu och börjar bli riktigt trött på att vara gravid, blivit utlovad hinnsvepning vid nästa besök dvs 38+0 (om det går). Så håller tummarna att det funkar och att hon tittar ut snart :D
Hej hej!
Vecka 36 här (35+2). Hoppas så på att få komma över 37+0 då bebisen räknas som fullgången eftersom mitt första barn föddes prematurt. Bara 1,5 vecka kvar tills dess nu, det är så nära!!
I övrigt är det bra. Jobbar inte längre och har rätt att ha sonen på förskola innan förlossning så jag tar det väldigt lugnt på dagarna och bara vilar. Har haft mycket onda förvärkar och har flera gånger varit rädd att det ska sätta igång, men det har alltid bara blivit någon enstaka åt gången. Så jag hoppas att det håller sig så några veckor till! Fick bricanylspruta för två veckor sedan pga täta förvärkar, men väldigt tacksam att bebisen inte har kommit än.
Hur mår du annars? Spännande med hinnsvepning! Känner mig också trött på att vara gravid, väldigt tungt nu? men ändå tacksam att jag kommit så långt.
?Men bortsett från det mår jag bra? haha! :D Ja, jag har tur som sluppit ha ont (mer än förvärkar, men de går ju över) och kunnat sova bra under mina graviditeter. Tycker verkligen om att vara gravid mellan vecka 20-30, men nu är jag väldigt redo för att bli av med den här gigantiska magen, så fort barnet är klart. Kan knappt ta mig upp ur soffan!
Vi vet inte varför sonen föddes för tidigt, jag hade inga tecken på det. Varken jag eller min syster eller någon annan i släkten är född för tidigt vad jag vet, och jag hade ingen infektion i kroppen eller så. Vattnet gick bara plötsligt en morgon och fyra timmar senare var han ute. Är därför lite orolig att det ska gå ännu snabbare denna gång och att jag inte ska hinna in till sjukhuset. Men har läst på om hur man ska göra om man måste föda hemma så jag litar på att det ska gå bra hur det än blir den här gången.
Jag försöker baka och fylla upp frysen nu under dagarna - bullar, småkakor, lussekatter, pizzabullar. Håller mig lite sysselsatt. Kan också tipsa om the Bachelorette USA som jag plöjde en hel säsong av på typ två dagar haha!
Sonen föddes motsvarande imorgon, 35+4. Känns som en oerhörd milstolpe att ta sig förbi den dagen!
Nej, verkligen inte. Idag har jag städat hemma och bakar bullar och nu är jag så tung och stel att jag vaggar fram som en anka och ryggslutet värker. Ja, den här ungen får gärna ploppa ut på 37+0 också!
Hej tjejer!
Det var verkligen längesedsn jag var här inne. Känns som vi alla börjar känna att det lider mot sitt slut!
Jag går in i 37+0 och är mer än redo för detta lilla liv. I helgen började jag få förvärkar och dela av den berömda slemproppen började komma ut. Så just nu går jag verkligen och inväntar tecken på att det ska starta igång.
Och likt Vicki89 hade jag med en extremt snabb förlossning som förstföderska, på fyra timmar, så går här och känner en oro att inte hinna in... Hur har du hanterat den oron Vicki89?
Får man fråga varför du ska få en hinnsvepning Russin112? Jag känner mig inte speciellt påläst om just det :)
Nu är även dottern hemma med vattkoppor som är riktigt tungt för henne, och jag klarar inte av att vårda henne (och mig) just nu. Så mannen får jobba hemma/vabba för att vi ska klara oss. Sen kommer han vara hemma här från nästa vecka och fram till efter julledigt. Känns så sjukt konstigt ändå! Att man liksom redan är här!!
Hej!
Den 8/11 fick vi äntligen vår son, 3557gr 50 cm lång. Förlossningen gick bra och vi får nypa oss i armen att det här verkligen sker, efter alla turer med först ivf och sedan letrozol. Trots allt som står att läsa om förlossningsvården, så har vi haft en fantastisk upplevelse från början till slut, all heder åt personalen som sliter halvt ihjäl sig.
Önskar er alla samma varma behandling vi fått och största lycka till med era nya familjemedlemmar!!! Tack också för allt stöd och pepp under den här tiden, även om jag inte varit aktiv på slutet. Vi har fått kämpa så mycket mer än andra för att nå hit och jag tänker att vi också uppskattar det mer tack vare det.
Många kramar
Hej! Lyckas inte citera.
Jag mår helt okej, igår lyckades hinnsvepningen, jag var öppen 1,5 cm och tappen var förkortad till 1,5 cm. Jag hade en jäkla massa värkar igår och trodde att det var dags men tyvärr avtog de under natten. Har tid för ytterligare en hinnsvepning på fredag men hoppas på att hon har kommit ut innan dess :)
Hur går det för dig och hur mår du? :)
Åh spännande! Sonen kom efter 4 hinnsvepningar. Vid den sista började de riktiga värkarna 2 timmar senare och han var ute 6 timmar efter värkarna började :P Så jag är verkligen för hinnsvepningar :D Hoppas de sätter igång snart eller efter nästa hinnsvepning.
Nu är det tungt alltså! Vill bara ha ut ungen NU! Vecka 38+1 idag och inga större känningar mer än sporadiska förvärkar, någon enstaka om dagen, så jag har ställt in mig på att det dröjer? är dessutom hemma själv hela dagarna med sonen för att han inte ska få RS på förskolan och det är så TUNGT!
Idag skulle vi åka pulka men när vi var nästan framme började han storgråta utan anledning, så fick bära honom dit, och sedan hela vägen hem då han inte slutade gråta när vi var där och vägrade gå själv eller åka pulka. Så jag bar alltså på en 14-kilos unge i en kilometer. Är så mör nu! Men nu sover han tack och lov och jag har tagit två Alvedon och lagt mig på soffan med en värmekudde.
Är så himla känslig också, gråter för allting. Och känner mig helt oförberedd på att föda barn. Med första förberedde jag mig så mycket och hade så mycket tid att tänka på förlossningen och komma ner i varv, men nu är det tvärtom, har ingen tid att ha fokus på mig själv över huvud taget.
Men är SÅ redo att få krysta ut den här bebisen nu, kommer bli en befrielse att få ha kroppen för mig själv igen.
Russin112 - vad skönt att du fick hinnsvepning! Hade gärna fått det jag också men är osäker på om man kan få det innan BF här om man inte har något särskilt skäl, jag har ju inte foglossning eller så, är bara less på att vara gravid. Hoppas nu att det sätter igång för dig!
Hur mår ni andra? Hur långt är det kvar för er?
Haha ja! Dock så var det fyra stycken på 6 dagar (födde i 40+6) men de gick framåt efter varje hinnsvepning så de kändes ändå okej :P
Mår helt okej, börjar känna mig lite otymplig men vet att de bara kommer bli värre från och med nu haha! Värst är nog ff navelbråcken, hemorrojdern och jag tror jag fått åderbråck där nere vilket inte är jätteskönt.
Hur mår du?
Du är grym! Att deala med småbarn och graviditet är nog det tuffaste jag gjort! Men sjukt vilka instinkter en morsa har och bara roddar och klarar av det :D
Nja, alltså, själva förlossningen är jag inte så orolig för. Litar helt på personalen och att jag kommer klara av det med bravur. Det är nog mer att jag är orolig för de komplikationer som kan komma efteråt. Att jag kanske inte att kan finnas där för stora tjejen när vi kommer hem. Att något oupptäckt är fel med bebisen osv. Men det är som sagt kanske mer oron för efter-komplikationer. Och också att jag inte gjorde (fick) något kub eller nipt som jag gärna velat..Åååh, hur går det?! Tänker på dig så. Känns som du står först på tur här nu :D <3
Jag var ju i 40+0 när jag gjorde första så tror de tänkte skitsamma vi vispar på haha!
Nää alltså det är inte jättemysigt! Börjar längta efter min ogravida kropp ganska mycket. Är i 32+0 idag :P så det är lång tid kvar! Tänk snart har ni era små på utsidan <3 Lycka till på hinnsvepningen idag! Håller tummarna att de sätter igång nu!
Jag har blivit mamma till världen mest fantastiska dotter. Hon kom igår kl 02.
Livet är nu komplett
Tack tjejer. Jag vet inte vad jag ska säga, jag är så lycklig. Jag är mamma! Äntligen, äntligen, äntligen kan jag säga det! <3
Ska försöka skriva lite om min förlossning, den var lite traumatisk men jag är ändå väldigt nöjd. Det hela började efter min första hinnsvepning på måndagen, lite sporadiska värkar som avtog efter två dygn samt MASSOR med slempropp (alltså typ 2 dl). Sen gjorde jag hinnsvepning nummer 2 på fredagen och var då inte så stor skillnad förutom att jag var nästan utplånad. Efter denna Börjar jag få grönt slem som rinner ut mig så ringer förlossningen (lördag fm) och får komma in på en undersökning. Då kom värkarna, när jag låg där på CTG, det riktigt onda jäklar. Hur som haver blir jag hemskickad och allt är som det ska. Några timmar senare, kanske vid 22 så har jag FRUKTANSVÄRDA värkar, jag skriker, gråter, panikar.. Men de kommer bara 1-2 på tio minuter, ibland med 15 min mellanrum. Jag åker iaf in igen jag och får en sovdos. Kan absolut inte sova, ligger och tar värkar hela natten och på fm ringer jag in igen och kräver starkare mediciner. Får komma in och är då 4 cm öppen! Tjoho!!!
Så till själva förlossningen, öppnar mig långsamt pga de oregelbundna värkarna (typ 1 var tionde minut) så de tar vattnet och då öppnar jag mig till 6 cm, hon hade även bajsat i vattnet. Sen slutar jag öppna mig och de väljer då att ge mig vörkstimulerande dropp och jag passade på att ta epidrual. Efter många timmar med värkar undersöks jag igen och det har stått helt stilla..fortfarande 6 cm. Börjar även bli lam på ena sidan och värkarna kommer tillbaka på andra sidan. Börjar skrika rätt ut av smärta. Visar sig att epiduralen har satts fel och narkosläkare tillkallas, han lyckas fixa till den och den värsta smärtan avtar. Då har jag öppnat mig till 7 cm MEN då börjar jag helt plötsligt få okontrollerade krystvärkar så hela min kropp börjar krysta (mitt i detta har det varit personalbyte så jag står utan personal i 1,5 h)? en bm hör mig skrika från korridoren och kikar in och agerar hjälte. Hon sliter upp min livmodertapp till 10 cm mitt i en värk så jag kan krysta. Efter 4 h med krystvärkar så kom min ängel äntligen ut men hon hade svårt med andningen? hon undersöks och får extra syre och mår ändå bra. Jag var världen lyckligaste! Jag fick ett enda stygn och mådde toppen, blödde knappt heller.
Senare under morgonen så fick hon ett superläskigt andningsuppehåll och blev blå!!10 läkare agerade på nolltid. Vilka superhjältar! Nu är vi hemma och hon verkar helt frisk, ska på återbesök imorgon och hoppas att allt ser bra ut då! <3
Nu är han här! 39+3. Lik min andra förlossning men ändå inte.
Började få värkar imorse men har haft så mycket förvärkar innan så jag trodde inte att det var något mer än det, de kom oregelbundet och kanske med 5-10 min mellanrum, efter ett tag kunde det plötsligt bli en längre paus osv. Tvekade länge ifall jag skulle ringa in eller inte då jag inte ville jinxa något. Ringde till slut in till koordinatorn som tyckte att jag skulle avvakta något. La mig på sängen ett tag och tyckte det höll på att avta när jag plötsligt fick en väldigt kraftig värk. Gick på toaletten och såg en liten teckningsblödning och då visste jag att det var på gång. Ringde in igen vid 13:50 och fick då grönt ljus att åka in.
Mannen blev covid-testad och 14:30 var vi inne på rummet. Jag fick lustgas - mycket skönt!
Personalen tappade upp ett bad, då jag hade önskat föda i badet som sist. Trots att jag bara var inne på förlossningen i 2 timmar och 20 min innan sonen kom så höll jag nästan på att tappa hoppet precis innan krystvärkarna kom. Av någon anledning tyckte jag att krystvärkarna gjorde både ondare och inte kändes riktigt lika ?naturliga? som sist, kände liksom att jag själv fick bestämma mig för att krysta den här gången. Förra gången tyckte jag mer att det kändes som att kroppen skötte krystningarna själv.
Nu är det i alla fall klart och han är här! Behövde bara sy ett stygn precis som förra gången och vi båda mår bra, men jag är trött. Underbar känsla att han är här, att förlossningen gick bra och att den är överstökad. Nu har vi vilat på b över natten och ska få komma hem till storebror idag.
Hej tjejer! Vill bara in och hälsa er alla en god jul och ett gott nytt år! <3
Tänk att 2021 hann bli vårt år. Jag sitter här just nu med vår dotter som bestämde sig för att komma ut 11 december. Ganska snabbt igen 2,5h på förlossningen och en timma med värk hemma :) hon är helt perfekt även om jag var sur för hon inte ville komma ut tidigare haha!
Ta hand om varandra och hoppas verkligen ni alla mår bra!! <3
i torsdags på bf-dagen den 3/2-22 kom lillan till världen. Hon föddes efter 4,5 timmes värkar kl. 20.39. Vattnet gick aldrig utan hon föddes med intakta fosterhinnor (segerhuva).
Förlossningen gick bra men med sonen så gick vattnet vid 8 cm och han föddes en timme senare. Var öppen 8 cm när vi kom in denna gången men det dröjde ändå 2 timmar tills hon kom så jag upplevde det som att de intakta hinnorna saktade ner allt lite. Sa flera gånger när ska vattnet gå? Ville bara få uppleva lättnaden när vattnet gått men de blev inte så :P.
Hur mår ni andra?
Åh stort grattis! har Ni något namn än? f*n vad ballt med intakta hinnor, vilken upplevelse!
Jag och dottern mår superbra, hon är nu lite över två månader och jag älskar att vara mamma. Tyvärr lider hon av lite kvällsoro och är även en riktig kräkis med både kaskadspyor och överskottspyor men annars är hon en superglad och frisk tjej. Hon äter som en galning och har redan gått upp 3 kg sedan hon föddes :D
hur är livet som tvåbarnsmamma? :)
Hej på er!
vet inte om någon av er någonsin kikar in här men det sjukaste hände mig och jag ville dela med mig till er. Ni vet det där som alla pratar om, att de plötsligt bara blir gravida efter års av kamp. Ja det hände mig tydligen. Jag han inte ens få tillbaka mensen efter dottern och tydligen blev jag gravid. Det är så sjukt. Dottern tog 3 år och 2 år av letrozol med schemalagt sex? denna sparv kom till utan att jag ens fått tillbaka mensen, är nu i vecka 15 och kan fortfarande inte fatta att jag ska få ett till barn.
vet egentligen inte varför jag skriver här eftersom att tråden varit död i över ett år men de har kommit så tomt med en graviditet utan att ha er att ventilera med.