Min 16-åring är mobbad. Hjälp!

Ar det 9an eller 1an i gymnasiet? Börjar han gymnasiet till hösten kan ju ett nytt sammanhang och ny klass vara lösningen. Och försöka hitta vänner utanför klassen. 

Jag tycker att ni ska polisanmäla skolan. Så himla dåligt att de inte tar det seriöst! Hur ska barn känna tillit till vuxna när dem blir svikna på det här sättet? Vilket svek! Vad har skolan för belägg för att han inte blir mobbad? Vilka på skolan säger detta? Även rektorn?

Mobbning är ju inte bara fysiskt våld eller verbalt utan utfrysning är också mobbning.

Jag har själv blivit utfryst under skoltiden under en period och det har påverkat mig så mycket.

Ingen pratade med mig och om dom gjorde det så var det för att säga något nedlåtande. Jag åt själv i matsalen varje dag och ingen frågade om jag ville sitta med dem trots att de såg att jag satt helt ensam. Jag minns det här som en väldigt tung period i mitt liv och som nog har satt djupare spår i mig än vad jag velat erkänna för mig själv. Det är verkligen jättebra att ni föräldrar engagerar er så mycket, tyvärr hade jag inte den turen utan fick hantera det bäst jag kunde på egen hand.

Egentligen tycker jag inte att det är er son som bör byta skola på grund av att andra behandlar honom illa, men för er sons välbefinnande kanske det bästa skulle vara om han gjorde det och fick "börja om", helst där ingen vet vem han är. Finns den möjligheten och skulle han kunna tänka sig det?

Om det är 9an så är det ju åtminstone bara 1 månad kvar ungefär.

Jag hade liknande erfarenheter i högstadiet, utfrysning. Det påverkar mig än idag (gick ut 9an för 7 år sedan), men gymnasiet var betydligt bättre. Då brukar folk växa ifrån det där mobbarbeteendet, oftast.

Att han slapp festen var ju iofs bra. Vilka idioter arrangerar en fest nu?!

Men lider med er, förhoppningsvis blir det ett annorlunda läge på gymnasiet. Mina sår från högstadiets utfrysning sitter än. Jag är snart 40 år. En sak som slår ibland, det finns alltid offer för mobbing. Men aldrig någon som är/har varit mobbare. Fattar de verkligen inte hur illa de beter sig, ingen självinsikt hos dessa individer tydligen. Inte som vuxna heller.

Min erfarenhet är att skolan är helt blinda för det mesta tyvärr.

Det kommer bli bättre, nytt folk runt sig är a och o. Annars är flytt ibland ett alternativ, ifall om ni bor i ett mindre område då har man ju ändå ungefär samma människor runt sig som följer med på gymnasiet.

Ni kan fortfarande anmäla skolan till Skolinspektionen, de brister ju totalt i att åtgärda situationen!! Även om ditt barn snart går till gymnasiet så är detta mycket större, det kommer att finnas fler barn som blir mobbade och där de säkert inte gör något heller, så tänk på dem så att man kanske kan åtgärda och att andra slipper lida i onödan.

Som de flesta skriver är gymnasiet en bra chans! Men för en tonåring är det lång tid dit såklart. Det som är bra i situationen är att han har en förälder som verkligen bryr sig. Det kan göra det lättare att stå ut sista tiden. Kanske han kan vara sjuk någon vecka och du med, och så umgås ni två och kanske pluggar till något sista prov tillsammans. Han ska bara hålla ihop några veckor till. 

Och det är superviktigt att han verkligen kommer i ett nytt sammanhang och inte har med sig för många från gamla klassen, så om han får för mycket gammalt folk med sig så hade jag hellre flyttat, som någon skrev. 

Min gymnasietid var underbar! I gymnasiet är folk lite äldre och vill skaka av sig sina gamla roller, barnen är öppna för nya kompisar och alla är måna om att passa in i det nya sammanhanget, men ändå inte rädda för att släppa in nya i sin umgängeskrets. Jag var ensam i högstadiet, men klarade mig genom det med hjälp av böcker och min fantasi, men jag mådde väldigt dåligt. Mina föräldrar hade också sina egna problem med missbruk och så, så de var inget stöd. Jag hade med mig ett par stycken från gamla klassen, men de hade inte någon chans att sprida sin bild av mig. Jag kunde skapa mig en ny roll i den nya klassen, fick ett par bästa vänner  i klassen och började också umgås med folk i andra klasser. Jag hoppas att det blir samma för din son. 

Tack för era fina svar! Det betyder mycket!

Jag tror att det är svårt att göra något åt det nu i vår, åtminstone mer jobb än resultat... Att ingen väljer att vara med honom är väldigt tragiskt, men svårt för skolan att tvinga de andra barnen att bjuda in honom på fritiden osv. Självklart borde de ha bestämda bord/platser i matsalen, men svårt att genomföra med bara veckor kvar till lovet.
Jag tycker att det är jättebra att ni stärker honom och försöker få honom att förbättra sitt utseende. Kan ni prata med någon lärare eller någon av de andra barnens föräldrar (ifall ni känner dem sedan tidigare) och lite diskret kolla vad de tror det är som gör att er son inte passar in riktigt, och vad han skulle kunna göra annorlunda. Sedan kan ni, lite i taget, få er son att utveckla dessa saker fram till gymnasiestarten i höst. 
Jag tror att gymnasiestarten kommer att bli jättebra för er son!