Vicktoria88 skrev 2021-05-08 08:34:00 följande:
Ja så jobbigt att man inte kan få komma in och kolla på en gång bara så man slipper gå och tänka ?tänk om?. Hade du mycket symptom innan blödningen? Vilken dag var du på när du började blöda?
Jag hade inte några direkta symptom innan min störtflod i söndags men på måndagen fick jag ömma bröst och har även haft sendrag i benen. Jag förstår ju att man kan ha ömma bröst och sendrag ändå men hjärnan vill inte riktigt acceptera att det blev såhär känns det som. Antar att Hcg kan ligga kvar i kroppen och spöka också.
Igår fick jag en stor koagel (eller vad det heter) och efter det verkar det som att blödningen avtog lite iallafall så kanske var den sista restbiten som skulle ut eller vad man ska säga.
Åldern är verkligen en stressfaktor, jag fyllde 33 häromveckan och har velat ha barn sen jag var ca 25 men sambon har velat vänta. Sen visste vi ju inte att det ska ta oss över 2,5 år då hade vi nog börjat tidigare.
Kan du inte göra ivf med spermiedonation?
Ja men verkligen, känns som dom inte förstår varenda kvinnas oro när det kommer till detta, jag förstår ju att dem kanske inte kan göra något för att rädda det, men en lättare undersökning hade ju kännts bättre.
Jag började faktiskt blöda samma dag som jag testade positivt, började blöda bara några få timmar efter, så hade jag inte testat mig hade jag antagligen bara trott att det var en försenad mens då mina symptom var som en pms, molande värk, ömma bröst, hade dock även lättare illamående och blev otroligt trött när jag gjorde saker. Idag känns ingenting förutom lite lätt värk i magen till och från men känns ju knappt och toalettbesöken har vart mindre idag, ska köpa ett test när jag ska till affären sen och se om det står kvar på samma veckor, ökat eller är negativt.
Jo det är ju ett alternativ, men också en kostnadsfråga,
Var i ett föhållande i 8 år där jag trodde vi skulle få barn tillsammans men som din sambo ville han också vänta och sen blev det som det blev, han väntar barn med sin nya nu.
Man försöker j hålla i hoppet om att symptomen bara försvann för att kroppen vant sig och att blödningen är ofarlig, men någonstans innerst inne så vet jag nog att det tyvärr inte är så.
Jag hoppas verkligen ni får eran lilla going snart :)