Skilda åsikter om var gränsen går splittrar familjen
Denna händelse har splittrat familjen och det råder väldig oenighet kring vem som har det största ansvaret i detta.
Vore intressant att se vad utomstående tycker och tänker om den här situationen:
Två förstagångsföräldrar till en bebis på 5 månader är på besök hos pappans släkting och hennes man. De har 2 barn varav den äldsta är 6 år.
Vid matbordet börjar 6-åringen bli trotsig, surar och kastar ner sin tallrik och glas på golvet etc. Dennes pappa försöker en lång stund med att "du måste äta klart". Till slut ger föräldrarna upp och ändrar sig till "men du behöver ju inte äta klart, varför sitter du kvar här?" 6-åringen, som fortfarande är sur, går från bordet, upp till sitt rum och hämtar en kasse innehållande bl.a. leksaksvapen som införskaffats på en nöjespark. Barnet tar ett leksakssvärd och börjar springa runt vid bordet och slå våldsamt på syskonets leksaker. Bara någon meter ifrån pappan till den 5 månader gamla bebisen som sitter med denne i knät.
6-åringens föräldrar ler och säger "nej, nej, inte så", men barnet fortsätter.
I kassen med leksaksvapen låg också ett vikt pappersprogram från nöjesparken som 6-åringen tar upp och kastar mot bordet. Papperet virvlar runt i luften och hamnar till slut bara några dm ifrån bebisen. Pappan till bebisen blir förskräckt när han ser att något plötsligt kommer flygande mot bebisen och reser sig upp, försöker ta tag i armen på 6-åringen (men får inget grepp), höjer rösten och utbrister ungefär "vad fan gör du!". 6-åringens mamma blir jättearg och börjar skrika att pappan inte får göra så, pappan är fortfarande i chock och blir ännu mer upprörd när han blir utskälld och säger något i stil med att de måste göra någonting med barnet. 6-åringen å andra sidan skrattar och springer vidare och fortsätter kasta saker omkring sig.
Efter en stund försöker bebisens mamma prata med 6-åringens föräldrar och förklara varför pappan gjorde så, att det inte är okej att kasta saker på andra osv. Mamman till 6-åringen säger att denne inte ens siktade på bebisen, att bebisens föräldrar är ljudkänsliga och att de borde ha sagt till dem att de skulle säga till sitt barn att inte göra så. Hon är också jättearg på bebisens mamma för att hon inte står på hennes sida.
Efter mycket bråkande och anklagande hit och dit säger bebisens föräldrar att vi får höras när alla har lugnat ner sig, eftersom de inser att detta inte går att lösa här och nu, och de packar ihop och åker därifrån.
Nu till två stora frågor där åsikterna går isär:
Vilken del i händelseförloppet har störst betydelse i denna situation?
1. 6-åringens utbrott och dennes föräldrars agerande under tiden
2. Bebisens pappas reaktion och agerandet av bebisens föräldrar efteråt
Och vem bär störst ansvar i detta?
1. 6-åringens föräldrar som inte sa till sitt barn
2. Bebisens föräldrar som inte sa till 6-åringens föräldrar att säga till barnet
Hur resonerar ni om detta?
Jag förtydligar gärna om något är oklart.
