Kvinnobebisar? Jo dom finns!

Jag har enstaka vänner av båda könen som behöver mer hjälp än mig.
Jag har flera manliga vänner som skulle kunna kallas mansbebisar, även jag stämmer in på vissa delar tyvärr.
Kvinnobebisar har jag faktiskt aldrig stött på (varken IRL, genom vänner eller läst om) så pass att jag skulle säga att det kan bli ett begrepp.

Ja männen är fler men tråden handlar inte om det..

Jag skriver inte att männen är fler, bara att jag och flera av mina vänner nog kan vara mansbebisar emellanåt.
Däremot känner jag inte till kvinnligt beteende i samma grad att det kan bli kvinnobebisar.

Det pratas inte om alls. De är mycket vanliga. Ofta kontrollerar de sin omgivning medvetet med alla sina nojer, krav och särskilt alla saker de inte står ut med.

Vi måste lära oss att känna igen den sortens människor, de förstör andras liv och sitt eget med sin jobbiga syn på sig själva och sina höga tankar om att andra ska serva dem.

Till stor del tror jag det beror på uppfostran.

Jag är naturligtvis lika kapabel att städa som vilken kvinna som helst, men det gör mig inget om det är stökigt.
När jag var liten var det mamma som gav upp och plockade undan, som vuxen har det varit sambos. När jag bott ensam har jag såklart städat själv, men min toleransnivå är annorlunda. Rent men stökigt liksom.

Ja precis så...

Det låter mer som om du menar "prinsessor", som är ett rätt välkänt begrepp för kvinnor som beter sig på det sättet.
Eller menar du att kvinnorna gör allt det du skrev och också vägrar att utföra  hushållsarbete, interagera med sina barn och tex fira andras födelsedagar? 

Ja jag vet en hel del kvinnobebisar. Att det inte pratas om det beror nog på att män generellt inte sitter på sociala medier och pratar om problem i samma utsträckning som kvinnor. Kvinnor gnäller långt mer öppet och offentligt är min upplevelse.

Prinsessor och kvinnobebisar gör mycket lite hushållsarbete, de tar andras service som självklar och när de väl gör något så ska det berömmas mycket och uppmärksammas.

De jag träffat på blir rätt upprörda och förvånande när man pratar om jämställdhet och att dela på ansvar.

Värst är när de klagar på det ena och det andra, ofta småsaker, och ser det som självklart att det är mannen som ska gå över till grannen och prata om grannes maskrosor efter att han först tagit bort alla egna maskrosor på tomten typ. Vad gör kvinnobebisen, jo hon surfar missnöjt på sin mobil under tiden. Aldrig jag luras av en sådan mer i livet. Se upp själva....

Bara min personliga uppfattning nu, men jag upplever kvinnobebisen snäppet mindre medveten och beräknande än prinsessan med näsan i vädret. Klart att kvinnobebisen också kan va slug och beräknande, men kanske i något mindre omfattning. Mer att hon är bortskämd från barndomen och inte uppfostrad vettigt att hjälpa till. Självupptagen i sina tankar utan att det nödvändigtvis är medvetet elakt.

För mig är det en vuxen kvinna som passerat 25 i alla fall, och som har dålig självkännedom och dålig kontakt med sig själv. Van att pappa kommer och hjälper till med allt. Inte att förväxla med en som har en god och fin kontakt med sina föräldrar, för det är ju nånting bra. Mer att frigörelseprocessen inte kommit så långt. Den här individen får problem i en relation sen... Kan inte se det ansvar riktigt och sin egen roll i en relation. Kan va duktigt och seriös och vuxen på jobbet. Men så fort kvinnobebisen kommer hem och mjukisbyxorna åker på bli hon needy och orkar inte hjälpa till med hushållsarbetet för att nåt varit jobbigt på jobbet eller nåt..