Så obekväm av den nya frun+son

För det första. Hur gammalt är barnet? Och för det andra. Finns det diagnoser du kanske inte känner till? Eller annan problematik?

Börja föreslå saker som bara du och din pappa gör.
Tex en lunch / fika på stan

Sonen har antagligen en eller ett par NPF-diagnoser. Ett barn eller ungdom med NPF-problematik kan påverka livet för en hel familj. Fint att din pappa ändå har funnit en ny kärlek i den här kvinnan. Ha överseende med din pappas och kvinnans kämpiga situation och döm dem inte för hårt. Försök att träffa din pappa enbart på tu man hand, alternativt din pappa och hans nya kvinna när sonen är hos sin pappa. Din pappa behöver nog att träffarna med dig blir extra positiva nu när han är i den här kämpiga situationen, så försök ge honom det.

Jag förstår att utomstående höjer på ögonbrynen inför mammans mjäkighet gentemot sonen. Men som sagt, sonen har antagligen NPF-problematik och för sonens mamma är varje dag som en minfält. Det kan explodera när som helst. Hon försöker parera och leva ett liv trots sonens svårigheter, och hon har hittat kärleken i din pappa. Det bästa du kan göra är att vara ett positivt, stöttande och icke dömande stöd för din pappa. Förhoppningsvis överlever deras relation de kommande åren fram till att sonen flyttar hemifrån. <3

Acceptera eller träffa din pappa när inte hans sambo och hennes barn är med. 
Du kommer aldrig kunna ändra på barnet hur mycket du önskar du kunde och nu har din pappa valt denna kvinna och verkar lycklig med henne och har öppnat sina armar för hennes barn. 
Barnet kommer aldrig att ändra på sig och ett litet tips är att läs på inom NPF och skaffa dig kunskaper kring diagnosen kanske du kan acceptera det bättre. 

Vilken diagnos påstår du att han har? 

Omöjligt för mig at säga såklart men låter lite som autism hållet. 
Hur förbereder mamman sonen ngt innan han ska tex sluta spela på datorn och hur tex? 
Han verkar kanske lite otrygg och finner sin mamma som trygghet när ni var borta hos era släktingar?
Hur gammal är barnet? Vad säger din pappa om allt? för jag antar att du pratat med honom innan du startade tråden?

Du skriver inte om pojken är 5 eller 15. 

Jag har ungdomar med autism och de gör inget av det som det här barnet gör, så man ska absolut inte säga någonting i den frågan utan att ens ha träffat personen i fråga. 

Autism är ju väldigt brett så

Vilken femåring har gått ut grundskolan i Sverige?

Han är 15 år eller äldre.

Tack.

Fattar inte hur du kan säga att jag ska "läsa på och skaffa kunskaper om diagnosen" när du inte vet själv vilken diagnos du pratar om?

Tonåringen är utredd och har ingen diagnos. Alla problem beror inte på en diagnos! Dock håller jag med om att det är såpass mycket problem att det skulle kunna tyda på det. Men hans beteende ansågs inte bero på en funktionsnedsättning. Det hade på ett sätt varit lättare så man visste vad man hade att förhålla sig till. Det sker med en viss medvetenhet som gör att det är svårare att tolerera alla situationer som uppstår. 

Min pappa är trött och ledsen och orolig för sin fru och sonen såklart. Han är konflikträdd och vill helst att allt ska vara lätt och trivsamt och går verkligen i stress för att göra alla till lags vilket gör att när vi umgås alla och det blir spänningar så försöker han lösa det. Har sagt att han får lämna över ansvaret till mig och hans fru att kommunicera och försöka skapa en relation han kan inte skapa den åt oss. Han hoppas att problemen ska försvinna i takt med att sonen växer upp.

 

Tack för ditt svar, ska ta till mig av ditt råd och föreslå att ses mer själva. Jag har ju såklart en önskan att vi ska fungera ihop allihopa men det är så svårt :( Och då kanske man ska ta det lugnt ett tag när man som jag känner att man inte kan hantera det på rätt sätt utan blir besviken/irriterad.

Han har ingen npf-diagnos men håller med om att han har "drag" av det som skulle kunna göra att man misstänker det...

Han är ju över 15 men knappt kommit i puberteten. Kan det bli bättre då?

ja hoppas att det blir bättre snart, önskar ju min pappa all lycka och är så glad att han hittat någon han verkligen vill leva med!

Håller verkligen med, att bara utgå ifrån det när man inte har utbildning att bedöma och dessutom inte ens träffat barnet/tonåringen (!) , och börja tipsa folk om att läsa på om en viss diagnos och bemöta utifrån den kan bli så fel, det kan vara något helt annat som behövs för att det ska fungera.

 

Håller verkligen med, att bara utgå ifrån det när man inte har utbildning att bedöma och dessutom inte ens träffat barnet/tonåringen (!) , och börja tipsa folk om att läsa på om en viss diagnos och bemöta utifrån den kan bli så fel, det kan vara något helt annat som behövs för att det ska fungera.

 

Det låter som att han har en utvecklingsstörning.

Jag tycker du ska träffa din pappa själv. Bjud hem honom till dig eller hitta på saker ute bara ni två.

Håller med de som säger att du ska göra saker tillsammans med pappa. Höra vad han säger. Stötta honom i att hantera frun och sonen. De måste ju ha hjälp om grabben har någon diagnos. Att han har problem är ju helt klart. Att ha gått ut 9an och klänga på mamman som inte markerar var intimitets gränsen går. Att ha en 15 årig gosse i sängen är ju fan snudd på - ja välj vilket ni vill. Stt pappa får lägga sig i annat rum.

Finns det någon pappa till grabben som är delaktig?

Ett annat sätt är att etablera en kontakt med frun så ni kan försiktigt ta upp frågan om sonen. Fråga om hon tycker att han har ett rimligt beteende. Ingen idé att berätta vad du tycker i första läget utan mer lyssna för att skapa dig en bättre bild.

Finns det inga kontakter med vården så gör en orosanmälan så de har en chans att få stöd.

Förstår din frustration och att du vill skydda pappa.