Lövsångerska1991 skrev 2021-08-24 09:31:16 följande:
Jag tänker så där också. Och min sambo vill helst inte att vi använder spermier från en donator om det är så att det inte går. Jag hade kunnat tänka mig det, och även äggdonation. Han hade hellre adopterat om det inte gick på det traditionella sättet eller med ivf (hans spermier). Kan också tänka mig adoption, men det är ju en lång process och egentligen vill jag bära ett barn i magen, allra helst vårt biologiska barn.
Är det någon här i tråden som nojar över att väga sig hos barnmorskan sen när det väl blivit en graviditet? Jag väger 5 kg för mycket enligt BMI (har gått ner två på lite mindre än en månad så jag jobbar på det) och jag tycker det är lite jobbigt. Min sambo vet inte min vikt och jag vill inte att han ska höra den. Jag blir orolig att barnmorskan ska säga något taskigt, för har läst skräckhistorier här på familjeliv. Det med vikt har varit jobbigt för mig genom livet, jag har när jag varit yngre haft någon typ av ätstörning och varit underviktig. Jag ser faktiskt inte tjock ut nu (inte smal heller) så tycker vikten är lite missvisande. Har framförallt fett på höfter, rumla och lår.
Vill bara flika in att min man har jobbat som PT tidigare och har lärt sig olika mätningstekniker och BMI är inte en egentligen korrekt mätning eftersom den helt och hållet utesluter muskelmassa och metabolism. Som exempel så tänk dig en vältränad kvinna som väger 70 kg och är 168 cm lång, BMI visar överviktig men i själva verket är det muskelmassa som gör vikten.
Tycker med andra ord att du inte ska försöka tänka på BMI och vikt. Så länge du känner dig hälsosam och mår bra i din kropp som den är, samt att din sambo tycker om dig som du är så ska du verkligen inte tänka på vågen :)
