Försöka bli gravid i höst, följas åt?

Grattis till ditt plus!! :D 

Skönt att du inte heller blev illa till mods! Det är precis samma här att min barnlängtan funnits väldigt länge. Först hade jag inte rätt partner att skaffa barn med och sen när jag hittade rätt så var jag 28 och vi var ju ändå tvungna att lära känna varandra först och så där. Men jag kände att det liksom började bli bråttom att åtminstone börja försöka. Min sambo var inte lika stressad över det, eller ja inte stressad alls, så jag har fått vänta in honom. Dessutom var det lite annat som behövde ordnas också för att vi rent praktiskt skulle våga börja sätta igång, sälja en lägenhet bl.a. Och covid försenade också planerna lite grann. Skönt att äntligen vara vaccinerad!

Hur som helst, hoppas att jag också ska få till en graviditet snabbt :) och det hoppas jag för alla här så klart! Hur känner du dig nu när du äntligen har det lilla fröet där inne? Klart det inte finns några garantier, men tror att man ska försöka tänka lite positivt också. Eller jag vet inte, jag skulle nog bli galen om jag bara tänkte att det inte skulle gå vägen. Samtligt ska man kanske vara beredd. Jättesvårt. Men enligt statistiken så leder 1 av 4 graviditeter till tidiga missfall, så är det 3 av 4 som inte gör det och det är ändå rätt bra odds :)

Det var riktigt upplyftande nyheter! :D Jag tycker att jag brukar känna ganska väl när jag får ÄL, får jätteont i magen och mår illa. Men nu börjar jag undra om jag verkligen har koll liksom? 

Sen är det ju bara 25% chans att bli gravid varje månad, så det är ju inte konstigt om det tar några försök. Men nu börjar bli VÄLDIGT otålig!

Känner igen mig så mycket i det du skriver, jag känner också en viss otur som förföljer mig genom livet. De går aldrig lika lätt som för alla andra, men så kanske alla känner? Jag led också av en ganska djup depression förra året som inte togs på allvar av sjukvården och kom äntligen ur den i våras och tror också därför man känner sig ännu mer redo för ett litet barn och få känna helt att livet är tillbaka!

Jag är på tjejweekend och som jag nämnt tidigare dricks de drinkar osv men igår hällde jag i smyg ut bubblet på rummet och skippade vin till maten och tog alkoholfritt. Skulle på något sätt känna mig lite "ledsen" om jag gjort allt i onödan även om de låter superfånigt att känna så. Men man försöker anstränga sig för de eventuella barnet som kanske blivit till även om chansen är rätt liten på första försöket.

Måste bara börja med att säga att det är super kul ni som plussat! Grattis till er! :D

Har inte hängt med mycket här i forumet få det varit full rulle senaste veckorna med semester och sen jobb och få till bebisverkstad haha. Har lyckats få till nu varje dag och jag ska enligt mina appar ha äl imorgon. Än så länge känner jag inget och jag brukar få väldigt ont i nedre delen av magen vid äl. Blir mer och mer sugen på att hoppa på tåget med äl test, men har sagt att om det inte blir någon bebis innan årskiftet så kommer jag börja med dem. Har sån längtan efter barn att det typ gör ont i mig när jag ser alla gulliga bebisar. Som tur har min syster en 1 åring jag kan gosa med! :) Men man vill ju ha sitt egna när man väl bestämt sig för att börja!

Som några innan har skrivit här uppe så känner jag också att jag har extrem otur i livet och att inget kommer lätt för mig och tänkt att det här med barn kommer säkert inte vara någon skillnad. Så bestämde innan vi börja att jag inte skulle stressa eller tänka på det så mycket, fast ändå arbeta för att det ska hända hehe. Men ändå sitter jag här och letar symptom och googlar haha. Aja det är väl för att man vill det så hiiiiimla mycket!!

Hoppas jag gjort mig förståelig haha. Kände bara för att skriva av mig lite nu när jag såg att många hade samma tankar och känslor som mig. Så glad för det här forumet och att få följa allas resa! :) <3

[quote=81337911][quote-nick]Kiwikiwi skrev 2021-08-27 11:55:11 följande:[/quote-nick]Känner igen mig så mycket i det du skriver, jag känner också en viss otur som förföljer mig genom livet. De går aldrig lika lätt som för alla andra, men så kanske alla känner? Jag led också av en ganska djup depression förra året som inte togs på allvar av sjukvården och kom äntligen ur den i våras och tror också därför man känner sig ännu mer redo för ett litet barn och få känna helt att livet är tillbaka!

Jag är på tjejweekend och som jag nämnt tidigare dricks de drinkar osv men igår hällde jag i smyg ut bubblet på rummet och skippade vin till maten och tog alkoholfritt. Skulle på något sätt känna mig lite "ledsen" om jag gjort allt i onödan även om de låter superfånigt att känna så. Men man försöker anstränga sig för de eventuella barnet som kanske blivit till även om chansen är rätt liten på första försöket.[/quot]

Skickar en kram till dig <3 Depressioner är hemska. Skönt att du kommit ut på rätt sida. Jag har haft depression, men framför allt har jag haft tvångssyndrom i många år, och det är jättejobbigt, men jag har lärt mig leva med det och jag ägnar allt mindre tid åt tvånget, jag fungerar i vardagslivet nu på ett annat sätt än tidigare. Och jag vill bli ännu friskare för det kommande barnets skull.

Vad skönt att du kunde hitta ett sätt att slippa alkoholen :) tror att det var ett bra val. Jag är lite ledsen för att jag har använt bisolvon, det ska man bara göra i nödfall. Även paracetamol. Haft så jobbigt med hostan och värk i kroppen, men ser äntligen ljuset nu iaf. Men borde väl egentligen vara gulesäcken som ger näring till barnet nu? Om det är något där vill säga.

Förresten, märkte precis att det var vått i mitt trosskydd, mycket mer än det brukar vara. Kände efter och det är som en väldigt vattnig genomskinlig flytning, inte slemmig. Jag hade inte tänkt på något romantiskt eller så kanske jag bör tillägga. Kan det vara ett graviditetstecken?

Hej :) Det är skönt att veta att man inte är ensam om sina tankar :) det ger lite perspektiv. Kanske har jag inte extrem otur? Det är kanske bara livet, det trasslar till sig för de flesta och så där. För om man skulle vara otursdrabbad, då är det som att tro på en högre makt som bestämt det, och det jag nog inte på egentligen?

Skönt om du kan låta bli att stressa och bli besatt. Jag har en massa syskonbarn och även vänner med barn och det är mysigt, men har mer börjat känna som ett utanförskap nu på senaste tiden. Som att alla är med i en klubb jag inte får tillträde till?.

Åh jag skulle behöva Er hjälp! Jag har sedan CD7 tagit ÄL-test med stickor (ville verkligen inte missa), och för att se eventuell stegring. Enligt NC ska jag ha ÄL den 2/9 och historisk sätt är min tidigaste ÄL på CD14.
Jag har också tagit CB advanced test (blåa) nu två dagar på raken på morgonen, men såklart fått en rund ring vilket är negativt.

Dock blir jag så himla osäker då stickorna ju har ganska tydliga streck, men ingen stegring. Någon som är van användare som kan utläsa något av nedan? Det känns kanske som jag inte har någon ökning av hormonet eftersom stickorna är lika starka?

Tack på förhand (mvh nojjig över ÄL-test och inte få positivt på dem digitala)

Är du säker på att du inte är gravid redan? Sådär starka streck får jag vara när jag har positivt äl-test.

Om man börjat med cb advanced för sent i cykeln är det inte alltid det hittar alla stegringar. Är du på cd 14 nu? Om du faktiskt har äl idag kan det va att det är för nära inpå med cb. Men testa du i några dagar till men har du inte fått positivt inom en vecka så kanske du missat stegringen?

Eftersom du använder nc gissar jag att du tempar också? :) temperaturen är säkraste kortet att gå efter för att veta att äl faktiskt varit :)

Tack för snabbt svar!
Jag är säker, hade mens förra helgen i fyra dagar! Jag började med CB Advanced i dag 9, så jag tror inte att det var för sent. Jag har en cykel på mellan 29-32 dagar enligt NC och det var rekommenderat att börja testa igår enligt anvisning :). Tycker det låter konstigt om jag missat då jag enbart är i början av cykeln och brukar ha ÄL enligt NC dag 14-19 (med lite olika variationer).. Blir lite klok på detta. absolut, jag tempar också :).