Uppfostran
Hej, jag är helt slut. Jag och min sambo har varit tillsammans i ca 3 år. Jag har varit själv 4 år innan och har min son heltid sedan 2018. Min son har varit ensambarn och jag har lagt ner väldigt mycket tid på att fostra honom. Han är förstående och har ett gott hjärta. När vi flyttade in till vår familj så blev vi fem och min son fick då två bonussyskon. Han tycker att det är jobbigt mellan varven (varje dag i olika mängd) och jag med då vi i dessa 2 år försökt passa in i detta kaos som händer omkring oss. Sambons barn är jämngamla med min son och är riktiga busar. Vi älskar dem men de tar sådan energi och förstör varje måltid pga att de slåss, sparkas, säger elaka saker till varandra, skriker mot oss och varandra. Vi är väldigt hårda med allt sådant och de blir alltid en direkt konsekvens som; stänga av tv, time out eller in på rummet. Time out har funkat och ena barnet har blivit lugnare. Men nu känns det som att det kommer upp igen. Jag vet om att deras andra förälder inte har konsekvenser utan bara att de behöver säga förlåt och fortsätta sin aktivitet och förstår att det då måste vara ett helvete att bo här.
Sen är det inte bara det utan min sambo är trött på sina barn över att de inte lär sig av en enda grej som vi pratar om och jag vet att han inte orkar med dem. Det är suckar och tar inte lång stund innan han blir irriterad på dem. Jag vet inte om det är uppfostran eller diagnoser som ligger och trycker men de; svarar inte på tilltal, har svårt för att ta nej och kör sitt egna race, de gallskriker på VARJE läggning varannan vecka, bråkar VARJE måltid. Känner att det inte blir bättre av något det vi testat. Och det tråkigaste av allt är att jag känner att det går ut över min son och min relation. För han påverkas och har börjat härma dem, och han får mer åtsägningar än nödvändigt och det har ofta blivit en kollektiv bestraffning vilket satt sig på min sons självkänsla.
Gud vad långt det blev. Vet inte vad ni känner men är det någon som kanske varit i samma situation och vet hur man kan skapa bättre relationer så man orkar med varandra? Vi är väldigt närvarande med barnen och spelar spel, fotboll och enskilda nattningar för att de ska få sin egentid med oss men ändå så spårar de ur, precis som att de Måste få bråka.