Hon låter mig inte bli pappa

Ts, nästa gång du startar en fejktråd som ifrågasätter kvinnors rätt till abort, skriv lite mer trovärdigt. Första halvan av ditt inlägg är tragisk, men alla kan ändra sig. Andra halvan avslöjar dig. Till män där ute som råkar ut för liknande: Ni kan inte bestämma över någon annans kropp, men ni kan göra slut och hitta en partner som vill ha barn med er. Att gravida kvinnor ångrar sig förekommer, men hör inte till vanligheterna, förutsatt att graviditeten var önskad från början. Det omvända är betydligt vanligare. Att kvinnan vill ha barnet men inte mannen.

Ingen fördom alls. De flesta ångrar sig inte om graviditeten är planerad och önskad. Det förekommer dock förvånansvärt ofta att mannen får kalla fötter och drar, eller inte är en särskilt närvarande pappa, trots planerad graviditet. I en del fall kan det säkert bero på att det främst var kvinnan som ville ha barn och övertalade mannen att försöka. Han gick med på det för att inte förlora kvinnan, men får panik när graviditeten är ett faktum. Gällande oplanerade graviditeter är det förstås vanligare att bägge är tveksamma eller inte vill ha barnet. Men är det bara en av dem som inte vill, är det betydligt oftare mannen än kvinnan. Det är inget fel. Man kan inte hjälpa hur man känner. Problemet är snarare att alla män måste lära sig att vaginala samlag kan leda till barn. Vill man absolut inte ha barn, får man vara noga med skydd eller ha sex på andra sätt. Givetvis gäller det även kvinnor, med den viktiga skillnaden att en kvinna har veto så snart befuktningen i hennes kropp är ett faktum. Men båda är lika mycket ansvariga för sin fertilitet. I kvinnors fall handlar det ju också om att slippa ett kanske svårt val. Barn eller abort.