Följer också tråden då vi pga min ålder kommer försöka få barn tätt. (Alrernativet är att få bara ett.)
Jag tänker att alla åldersskillnader har sina för- och nackdelar, så det är svårt att uttala sig helt, men intressant att höra erfarenheter.
Däremot ganska orimligt/inte det bästa för barnet att ha på förskola om man ändå är hemma med syskon.
Hade du pratat om ett barn över 3 år hade jag hållit med dig - förutsatt att det var en av de få hyfsat bra förskolorna i landet, för de har ju ett behov av att träffa och socialisera sig med andra barn. Det går förstås att lösa hemma också, men jag kan köpa poängen med förskola 15 timmar för barn som är över 3.
Däremot är det inte alls bättre för en 18 månaders. De har inte det behovet av att träffa och umgås med andra barn, de har störst behov av att få vara med sina aknytningspersoner. Närmast brukar vara föräldrarna. Anknytningspersonerna de för på förskolan är dels inte de närmaste anknytningspersonerna (av förklarliga skäl), men dessa delar barnet dessutom med väldigt många andra barn. Att mamma ammar och byter blöjor på en till liten gör inte miljön hemma sämre för det lilla barnet, än förskolan, det är tvärtom fortfarande betydligt bättre.
Så du menar att ANTINGEN är barn hemma med syskon till tre år eller så får de aldrig träffa andra barn? Du tror inte att det kan finnas något mellanting? Kanske att storasyskonet träffar andra barn i lekparker, på öppna förskolor/kyrkans barntimme/liknande, på biblioteksträffar, släktingars barn, grannbarn, föräldrars vänners barn m.m.? Det är ENBART på förskola den möjligheten finns? Och nej, dessa diskussioner om barn som mått dåligt och varit ledsna att inte träffa andra barn har INTE handlat om 1,5-åringar...
Och ja, jag skulle absolut säga att det är bättre för barnet att gå den tiden mellan 14 och 18 månader, om det nu är ett måste rent ekonomiskt, för att sedan vara hemma igen och skolas in pånytt med sitt syskon när det blir dags. Förskolevärlden går på knäna, det ÄR INTE en bra miljö för (ffa) de yngsta barnen. Läs lite på förskoleupprorets sida. Detta då förutsatt att det är en vettig förälder. Klart det är bättre på förskolan i de fall föräldrarna brister i omsorgen, även vad gäller de yngre barnen.
Och vem har sagt att vara borta från arb.marknaden i några år? Så länge man är två föräldrar är det fullt möjligt att dela på föräldraledigheterna.
Själv är jag förskollärare, och kan tyvärr bara intyga att så små barn har egentligen inget på dagens förskolor att göra. Det finns ett fåtal bättre förskolor runtom i landet, oftast mindre, privata, ibland föräldrakooperativ (och dessa former har förstås sina nackdelar också) som är något bättre. Inte ens då skulle jag rekommendera ett så litet barn att gå på förskola om det inte var ett måste.
Så små barn behöver inte vistas i en stimmig förskolemiljö alls, de behöver närhet, kärlek, en vuxen famn att sitta i när denne blir ledsen (om man tycker det blir svårt att få till med ETT småsyskon, gissa hur oddsen ser ut på förskolan men 2-3 pedagoger på upp till 20 barn i värsta fall?). För ett så litet barn är det sociala behovet väldigt litet och sköts bäst tillsammans med föräldrarna. Exempelvis på öppna förskolan eller i en lekpark. Annars är det inget skadligt alls för dem att primärt umågs med sina familjemedlemmar. På förskolan kan man tyvärr knappt ens garantera deras säkerhet vissa dagar...
Tyvärr ska ju vi ha ett "gameface" utåt och absolut inte råka visa för föräldrarna hur illa miljön är. Men nej, en 1,5-åring har inget att göra på förskolan OM denne inte måste.
Har själv fyra barn tätt. Födda 2015, 2017, 2019 och 2021. De äldre två är pseudotvillingar, de yngre två är pseudotvillingar. Det är härligt att ha barnen tätt i ålder! Det dröjer kanske ett halvår-8 månader innan den äldre och den yngre kan börja samspela lite, med hjälp och vägledning från oss föräldrar. Det är skönt att kunna synka dem ät och sovmässigt, tycker jag. Så jag har ändå inte upplevt mig som särskilt trött. Vissa påstår att den äldre pseudotvillingen ibland tar ett kliv bakåt i utvecklingen när småsyskonet kommer, men här har jag inte upplevt det alls. Snarare att den yngre pseudon varit väldigt tidigt istället och följt den äldre. Exempelvis blev den yngre (av det äldre paret) torr samtidigt som den äldre, så hon var knappt 1 år. Hon pratade flerordsmeningar innan 1,5 år. Hon lärde sig cykla utan stödhjul samtidigt som den äldre - runt 2,5 år m.m. Så toppenbra upplevelse hos oss!
Nu frågar du inte mig, men personen skrev ju om att ta hem barnet efter det gått några månader på förskola, när syskonet kommer. Jag håller helt med om att det är bättre för barnet att vara hemma efter de månaderna än att fortsätta gå. Att inte skola in alls är förstås bättre, men har man inte möjlighet till det ekonomiskt så är det så.
Hur folk löser att inte skola in vid 14 månader brukar vara att snåla med dagar år 1, för att sedan ta 5 dagar/vecka år 2. Sedan nollas inte SGIn, igen, när ett syskon kommit.Barn 1: Ta inga eller få dagar år 1. Ta 5 dagar/vecka efter året. (Oavsett vem som är hemma när.)
Min upplevelse är att få skolar in barn innan 1,5 år som det är. Vissa väljer att ha så små storasyskon på förskola när småsyskon kommer, oftast yngre föräldrar som kanske inte tänkte igenom valet att ha två täta barn så noga.
Nej, och då sätter man ju tyvärr barnet på fsk tidigt. Det "tragiska" är ju att fortsätta ha ett så litet syskpn på förskola när man ändå är hemma med ett småsyskon.
Nej, det är inte optimalt tyvärr. Hur har så många lyckats missa hur illa det är på dagens förskolor? Förskoleupproret har ju försökt lyfta detta i flera år - men ändå görs bara fler och fler besparingar. Ska man då låtsas som ingenting för att föräldrar inte ska få "ångest"? Har man inget val så har man inget val, men HAR man däremot ett val så borde det vara självklart att ha sitt lilla barn hemma. Anknytningsteorin som många har lyft och lyft och lyft verkar de flesta förstå sig på bra, däremot, men funderar sedan inte alls på om det kan vara dåligt för barnet att vara ifrån sina primära anknytningspersoner heltid+ varje vecka från väldigt tidig ålder. De SER ju de stora barngrupperna och hur få pedagoger som ändå är med en stor mängd barn varje dag. Hur får de inte ihop matematiken..? Hur kan de tro att det är en vettig miljö för så små barn?
Är det en personal på 2 barn eller tätare än så? I de absolut bästa förskolorna jag varit på har det varit en personal på 3,5 barn, och minsta barngruppen på 13 barn. Det var 2012 på ett föräldrakooperativ. Sedan dess har jag arbetat i fem olika kommuner, 8 förskolor, varav en privat och resten kommunala. Aldrig sett i närheten av samma personaltäthet som på kooperativet 2012. Inte ens på den bästa förskolan var det ens i närheten av så bra som barnen har det hemma med förälder (under tre år). Det är jag, och merparten av oss i branschen, ganska eniga i.