Respekt för döden

Vad är meningen med att se så allvarligt på döden, det enda säkra vi har i livet? Själv är jag förbannat trött på att leva i PK Sverige, och tycker det går alldeles utmärkt att skämta om ALLT.

En dag kanske du mister anhörig och då är du inte så kaxig!

Alltså, dom flesta vuxna har mist anhöriga. Vi blir inte ultrakänsliga för det.

Jag har förlorat mormor, morfar, mammas farmor, farmor, farfar, dessa förluster i tonåren, sen min kusin som gick bort 19år gammal när jag var 21år, svärfar förlorade vi för ett år sen. Alla har krävt sina tårar och min kusin tänker jag på varje dag, även fast det är mer än 20år sen det hände.

Så hur kom jag i din kukmätartävling? Förlorat fler eller färre nära anhöriga än dig?

För övrigt så är det garanterat så att jag kommer mista fler anhöriga... Det är inte kanske...

Är det inte bättre att de skär upp en död kropp och visar barnen istället för att be om frivilliga från publiken?

Att koppla ihop hur en obduktion går till med Halloween låter osmakligt men annars är jag för Halloween. Halloween fanns långt före alla helgona i vissa delar av Europa tills kyrkan/kristendomen tog över och insåg att de måste ersätta Halloween med något annat för att få vissa delar av Europa att sluta fira Halloween.

Det är samma sak som att kyrkan/kristendomen i norra Europa försökt ersätta det fornnordiska firande av jul till ett firande förJesus födelse (Christmas). Traditioner och firande förändras hela tiden jag tycker det är ok att fira Halloween och även att minnas ens nära bortgångna på den kristna allahelgona. Det finns ingen motsättning i det. De infaller för det mesta aldrig samma dag ändå.

Om det skulle inträffa samma dag skulle jag hellre vilja att mina barn gjorde bus eller godis än att sitta och gråta över mig. Fast det är klart det vore trevligt om de tände ett ljus på min grav men att sitta och tänka på mig en hel dag istället för att göra något kul det skulle jag inte vilja att de gjorde.

Jag håller med dig. Jag har nyligen förlorat en förälder och har svårt att se gravstenar, och så har grannen en låtsas gravsten på sin tomt på Halloween...Jag tycker att det är osmakligt

Jag tror att det är farligt att vara så rädd för döden.

Vi vet inte hur morgondagen kommer se ut, om vi någonsin får en familj, utbildning eller ett drömjobb. Om vi kommer leva ett långt liv eller dö vid födseln. Det absolut enda löftet om framtiden får vi när vi föds och det är att vi kommer att dö. Varför hyscha och undvika något så absolut? Det skapar bara mer ångest och rädslor i både barn och vuxna.

Jag tror att såpass stor rädsla och undvikelse från döden hindrar en från att leva medans man gör det. Vi alla kommer dö, och det är okej. Det var meningen från början. Ta inte allt på sånt himla stort allvar, ju mer man vet desto rikare blir man och att skämta om allvarliga saker är viktigt och något vi människor gör för att hantera svåra ämnen många gånger.

Och vi har ju alla helgona som är till för att hylla de döda och den dagen är det ingen som skämtar om eller firar halloween på?

Är det något jag lärt mig genom livet är det att sorgliga eller otäcka saker faktiskt blir mindre otäcka eller sorgliga om man pratar, kanske också skämtar, om dem. Att undvika det svåra gör inte att det försvinner. Alla kommer vi att dö och alla kommer att uppleva att någon vi tycker om dör. Döden, döden, döden. Ständigt är den oss i hasorna. Jag tror att det vore bättre om vi pratade mer om döden, inte mindre.

I vissa länder har man fest med den döda kroppen och köper presenter till dem. Det  finns 1000-tals sätt att respektera döden runt om i världen. Ditt sätt behöver inte vara det rätta i allmänhet och om det stör dig kan du väl besöka biblioteket lite senare.

Så halloween är alltså ett sätt för människor att bearbeta döden på något vis, för annars är det osunt och ni måste skämta om döden också annars får ni ångest. Hur klarade sig alla barn med den psykiska hälsan i behåll innan företeelsen kom till Sverige kan man undra.

Klarade sig barnen med den "psykiska hälsan" i behåll förr i världen? Kanske var det bara så att det inte fanns tid att kinka och gnälla och få ngn diagnos. Det var att bita ihop som gällde?

Vi i vår kultur har gjort döden till något otroligt tabubelagt. Jobbar själv med döende människor, mitt i sin chock över att livet kommer ta slut för dem snart finns även glädje, tacksamhet, humor.

Alla går vi den vägen, vill vi det eller inte. 

Man får skämta om döden, det är en del av livet. 

Ja om de som du "jobbar med "själva tycker det är humoristiskt att dö hoppas jag du menar! Du sitter väl inte och drar usla vitsar för den som drar sin sista suck?

Fast man måste kunna separera saker också, vad som är allvarligt och inte. Att fira halloween är inte så allvarligt ( i visa kulturer ja men menar som tex i Sverige och i USA). Har förlorat många i mitt liv men inte tänker jag på dom när jag ser en döskalle direkt eller när det är halloween, jag tänder på graven när det är allhelgona men separerar dom två sakerna