Jag har gjort en abort som jag mådde mycket dåligt efter, även om jag egentligen tyckte det var rätt beslut eftersom jag studerade, det hade blivit problem med ekonomin och jag hade ingen ordentlig bostad. Känslomässigt ville jag behålla men omständigheterna runtomkring gjorde att jag kände mig så orolig för hur det skulle bli. Illamåendet gjorde inte heller saken bättre. Har även tidigare gjort en abort som jag inte mådde särskilt dåligt efter även om det var jobbigt just då.
Jag hanterade aborterna genom att se det som ett tillfälle att fundera över vad som var viktigt för mig i livet. Jag gick även och pratade med en psykoterapeut vilket var jättebra, fick det gratis genom abortmottagningen. Aborterna fick mig att inse hur gärna jag ville ha barn, men att jag ville ha en stabil tillvaro först. Så jag såg till att göra klart studierna och ordna upp situationen vad gäller jobb och ekonomi. Jag flyttade ihop med min kille. Men ärligt talat var det nog först när jag blev gravid på nytt som jag helt kom över den senaste aborten. Mitt barn är nu 3,5 år.
