Byte av skola - barn med autism

Hej!
Jag har tyvärr ingen erfarenhet i frågan, däremot sitter jag i exakt samma sitts.
Sonen har nu egen assistent och ett eget rum som han är 90% av lektionstiden i (han deltar i praktiska ämnen som gympa, slöjd, musik med klassen) och det finns inte en chans att han kommer få ens i närheten av samma stöd i högstadiet. 
Han har inga vänner och assistenten är med även på rasterna, med tanken att stöda de sociala interaktionerna men ingen vill umgås med sonen så...Han hade vänner förut, men skolan schabblade bort det iom lärar- och assistentbyte, utan överföring, när fyran började. Tyvärr gick det kaos som blev då, ut över de som kom för nära, vilket ju var kompisarna. Till slut tröttnade de.

Jag förstår dig. Allt man vill är ju att ens barn ska få samma möjligheter som andra barn men tyvärr är det nog som du säger att det är svårt för barnen att få samma stöd på högstadiet. Blir en sån evig fight med allting för att det ska bli bra.

Vilken ''typ'' av autism har sonen? Aspergers/autism typ1? 
Om man har Aspergers/typ 1 tänker jag att det borde gå bra i högstadiet.

Oj, tänkte lite fel. Grad 1 menar jag såklart. 

Vad grundar du det generella uttalandet på?
Vilka sociala svårigheter menar du att ska plötsligt bli lättare med hormoner och känslostormar som gör att det inte går att lita på ens sig själv längre?
Eller är det alla andra som mirakulöst blir vuxna och förstående inför olikheter när de börjar högstadiet? 

Jag menar att autism typ 1/Aspergers är en form av lättare autism, och då borde det inte vara så svårt att gå i skola. Jag har själv Aspergers, och det var inte så svårt att klara skolan. 

Det är jättebra att det funkade för dig, jag kände, känner och följer flera personer med det som tidigare kallades Aspberger och även inom det finns det olika grader. Ingen av de jag vet om klarade skolan utan betydande anpassning,  de som inte fick hjälp vägrade slutligen gå till skolan.

Ta min son som exempel. Skulle kommunikation och sociala färdigheter klassas på samma sätt som kognitiva förmågor skulla han klassas som utvecklingsstörd. Endå har han grad 1, för han har "bara" sociala svårigheter och de värderas på samma sätt.

Så du har missat hur vanligt det är för någon med ASD att ha/haft problem med skolan? Jättekonstigt då det är så pass vanligt att även om just du kom igenom skolan utan problem (vilket är ovanligt då diagnosen ger svårigheter även om det varierar hur de manifesterar sig) är det ett vanligt ämne i autism-sammanhang :) Lika normalt som att ha problem med arbetslivet och vardagen som vuxen.

Högstadiet är också när sociala koder börjar bli mer avancerat.

Jag har inte missat att det kan ge svårigheter i skolan, dock så har jag tydligen missat att det kan ge så stora svårigheter som i TS. 

Svårigheter med vänner och stöd från lärare låter inte ett dugg konstigt eller ovanligt. Diagnostiserade och ungdomar som inte ännu fått diagnos är en stor del av de som har svårt att få slutbetyg från högstadie o gymnasie. Hört om hemmasittare? :)

Ett tips är att skriva en ny tråd och välja att folk kan vara anonyma, du kommer få fler svar då. 

Är oerhört länge sedan jag startade en tråd här på familjeliv. Var väljer man så folk kan välja att vara anonyma? Självklart förstår jag att sådant här kan vara känsligt, visste bara inte om att man kunde göra tråden anonym. Tack för tipset!