Byte av skola - barn med autism

Hej!
Jag har tyvärr ingen erfarenhet i frågan, däremot sitter jag i exakt samma sitts.
Sonen har nu egen assistent och ett eget rum som han är 90% av lektionstiden i (han deltar i praktiska ämnen som gympa, slöjd, musik med klassen) och det finns inte en chans att han kommer få ens i närheten av samma stöd i högstadiet. 
Han har inga vänner och assistenten är med även på rasterna, med tanken att stöda de sociala interaktionerna men ingen vill umgås med sonen så...Han hade vänner förut, men skolan schabblade bort det iom lärar- och assistentbyte, utan överföring, när fyran började. Tyvärr gick det kaos som blev då, ut över de som kom för nära, vilket ju var kompisarna. Till slut tröttnade de.

Vad grundar du det generella uttalandet på?
Vilka sociala svårigheter menar du att ska plötsligt bli lättare med hormoner och känslostormar som gör att det inte går att lita på ens sig själv längre?
Eller är det alla andra som mirakulöst blir vuxna och förstående inför olikheter när de börjar högstadiet? 

Det är jättebra att det funkade för dig, jag kände, känner och följer flera personer med det som tidigare kallades Aspberger och även inom det finns det olika grader. Ingen av de jag vet om klarade skolan utan betydande anpassning,  de som inte fick hjälp vägrade slutligen gå till skolan.

Ta min son som exempel. Skulle kommunikation och sociala färdigheter klassas på samma sätt som kognitiva förmågor skulla han klassas som utvecklingsstörd. Endå har han grad 1, för han har "bara" sociala svårigheter och de värderas på samma sätt.