Hattigt boschema

Självklart ska inte barnen åka fram och tillbaka för bara ett par dagar! Då får de stanna på plats där de är, antagligen behöver de bo mer hos pappan. Varannan vecka kommer inte att fungera men istället för att de ska åka till mamma EN dag så ska de självklart stanna hos er. Om hon inte kan komma överens om ett normalt schema får ni vända er till Familjerätten. Själv skulle jag tycka att man ska vara på samma plats minst tre dagar i sträck.

Klurigt. Är det OFTAST det blir bara enstaka dagar i stöten, eller är det oftast 3-4 dagar mellan byten? Jag hade nog inte orkat dra igång någon karusell om saken om det oftast är (i alla fall nära) halvveckor, men lite hattigt ibland. Är det nästan alltid så det blir varannan dag snarare än något annat, då hade nog jag tyckt det vore bra att gå igenom allt lite bättre och försöka få igenom att barnen är mer hos pappan för att minska på hattandet.

Har en skild släkting vars exmake också har oregelbundna tider, nattjobb dessutom, så deras barn kan inte heller ha varannan vecka. Däremot blir det mer 3-4 dagar i stöten innan byte, och oftast varannan helg, och detta tycker ändå både barnen (10 år och 14 år) är rimligt. Ibland kan det bli någon vecka av en natt här - en natt där - en natt här igen, och det är väl inte optimalt, men eftersom det inte är normalläget så accepterar både släktingen och barnen det.

Jobbar hon kväll och natt eller varfor kan hon inte ha ansvar for barnen samtidigt som hon jobbar, som alla andra normala foräldrar?

Hon får ju byta jobb om hon inte kan ha vv, eller så får ni ha barnen heltid och hon de helger då hon kan.

Om pappan försökt prata med henne om detta men inte får gehör så får man boka samtal på familjerätten. Det är frivilligt så vill hon inte gå dit kan ingen tvinga henne.

Då kan han kontakta socialtjänsten och be om samtal hos dem. Det är väl för all del också frivilligt men jag tror de flesta ändå kommer när de får en kallelse till soc. Jag menar inte en orosanmälan, så kanske det inte är, utan en ansökan som han kan göra för egen del. Be om hjälp med samtal helt enkelt. De brukar ha stöd för föräldrar på olika vis och att f hjälp att samtal är ett sätt. Viktigt dock att han i så fall ringer och säger att han vill göra en ansökan inte en anmälan). 
En ansökan måste Soc hantera, medan en anmälan inte alltid leder till något, beroende på vad de kommer fram till. 

Det låter inte helt stabilt, tre till fyra dagar är rimligt, det är så otroligt viktigt med struktur för alla människor men särskilt barn. Jag tycker en del i problemet även ligger i att pappan bor så långt bort, varför bor han inte där han jobbar och barnen finns? Att han flyttat så långt bort är en lika stor del i problemet och innan han startar något bör han se till vad han själv gjort för att underlätta situationen. 

En del i problemet som jag ser det är ju att han inte bor där barnen bor, det skulle ju underlätta enormt om han bodde närmre barnen och där han har sitt jobb. Att flytta iväg 6 mil från barnen och sen börja krångla om boendet är ett märkligt beteende. Ingen av föräldrarna verkar se till barnens bästa. 

Så pass gamla barn behöver struktur, för skolarbete, för att kunna landa som du beskriver det mm.
Ok att man har täta byten med små barn pga de behöver träffa båda sina föräldrar i närtid. Men det där låter helt galet. Mamman är ju "van". men det påverkar både barnen och er alla andra orimligt mycket. För att inte tala om allt åkande fram och tillbaka?

Vad säger BARNEN själva?
De är relativt stora och lär ha en åsikt i frågan. DERAS åsikt väger mycket tyngre än dina.

Upplever ni att barnen på nåt sätt tar skada eller har det jobbigt med det här upplägget eller är det för att det blir hattigt för er eller dig? Och hur kommer det sig att mannas jobb gör att hon inte kan ha barnen, är det nattjobb eller skift som gör att de blir ensamma långa tider? Är de aldrig hos någon av föräldrarna mer än några dagar i stöten eller finns det perioder med längre intervall mellan bytena?

Jag tycker det låter mer besvärligt att ha 6 mil till skolan, vänner, aktiviteter hos den ena föräldern, men det är ju jag det. Känns ju som att de i nuläget knappt kan ha någon vardag med vänner eller aktiviteter när de byter så ofta och ett av hemmen är så långt bort från skolan.