7-åring vill inte vara själv hos kompisar

Bjud hem kompisar till er, det är väl den enklaste lösningen. Då får hon både kompisar och slipper vara själv hos andra. 

Många barn har problem att vara själv hos andra och/eller typ kalas. Det brukar ge sig.

Det kommer. 
Ni kan öva lite. Om du är med hemma hos kompisen så säger du efter en stund att du ska kila iväg till kiosken eller så i tio minuter när de leker och att hon får vara kvar under tiden. Håll tiden och se till att kompisens förälder är införstådd.

Lite press i försiktig takt utan att hon förlorar tilliten till dig kan behövas.

Ja det gör vi. Hon har en klasskompis som bor på gatan bredvid och i början av veckan hade vi en annan klasskompis över....

Inget konstigt alls, skulle jag vilja påstå. Bjud hem kompisar. Häng med henne hem till kompisar de första gångerna. Det ger sig när hon blir trygg med föräldrarna.

Har man er dotters personlighet och skilda föräldrar så blir det än värre. Hon slits ju mellan att vilja vara med sin mamma och inte göra sin pappa besviken. Hon har troligtvis ett ansvar över att du är ensam. Börja prata om din egna tid som positiv. Typ när du lämna henne på fritids så ska hon ha kul där o du ska ha så kul för du ska fika med Bettan på jobbet och oj idag har du lite jobbigt för att du har ett så spännande möte. Svårt att förklara men du kanske förstår min poäng? Är du och pappan goda vänner? Kan du äta middag med dem en dag i mitten av pappa veckan? Eller att dottern får hänga med dig efter skolan i mitten av veckan o pappan hämtar efter jobbet? När det gäller vara själv med kompisar så är det ju bjud hem som gäller. I sommar kanske hon o kompisen kan vara ute o leka lite själva på gården och någongång kanske du måste till tandläkaren efter jobbet så du har frågat kompisen Stinas mamma så din dotter följer med dem efter jobbet.

Hade vad jag trodde var ett "problem" med min 7 år gamla dotter. Tog upp detta med hennes fantastiska förskolelärare och bad om råd då jag oroade mig över hennes bristande initiativ till ett socialt liv. Läraren (som arbetat med detta i 30 år) svarade lugnt att alla barn är olika, för just min dotter är familjen allt just nu och det är inga som helst konstigheter, låt det komma naturligt och har hon inte det sociala behovet så har hon inte det. Det är mycket viktigare att hon är lycklig än "normal". Vi känner oss tryggare i vardagen efter hennes svar. 

Min 7- åring är likadan. När hon var yngre kunde hon, men nu plötsligt vågar hon inte ens vara hos sin bästa kompis, där hon känner föräldrana. Hon säger att hon saknar oss föräldrar för mycket. Hoppas och tror att det bara är någon fas, för såklart börjar kompisen tröttna på att de bara kan vara hos oss.