Varför tittar inte du på ditt barns matcher/tävlingar?

Jo 3 dagar i rad har jag kollat ungdomsbollsport.
Instängd i trånga hallar med en ljudnivå som skär in i mitt huvud men vad gör man inte för sina barn.
Nu är det ju också bråda tider för oss som vill att barnen ska ha en trevlig trädgård och en båt att vara på under sommaren.
Att under hela uppväxten och med flera barn vara på varenda match funkar inte.

Du antar direkt att de inte är intresserade, varför? Du vet att allas liv inte ser lika ut och att det kan handla om annat än just ointresse va? Kronisk sjukdom, man är ensamstående och har andra åtaganden, man kan arbeta eller vad som helst annat?

Man kanske jobbar? 

TS: Som ovan skrivit, varför antar du att det beror på ointresse? Det är väldigt naivt och trångsynt. Vi har tre barn och en fungerande förälder Fem sporter. Fem klubbar där vi har tävlingar, arbetsdagar, Cafeteriaschema, p-vakt schema, soppkvällar, föräldramöten, försäljning, mm mm. Plus veckans vanliga träningar. 

Jag är med på allt jag kan men jag måste välja då jag inte kan vara med på allt. Nu är det dessutom vår och båten ska sjösättas och trädgården ska fixas. 

De flesta föräldrar vill nog kolla när barnen utövar sin sport.
Det började redan runt treårsåldern med simskolan, sedan följdes det av åren när barnen behövde hjälp att knyta skorna och fotbollsmatchen spelades i samma stad.
Mina barn tycker om att åka på bortamatcher utan oss, föräldrarna jobbar undan tråkiga måste saker hemma och nästa dag kanske vi gör en heldagsutflykt tillsammans.

Det ska bli intressant att följa tråden. Jag var visserligen inte direkt 7 när jag började med idrott utan lite äldre men mina föräldrar har aldrig varit särskilt engagerade. Aldrig tittat på en tävling, eller träning för del delen heller. Hjälpte aldrig till att skjutsa till träning/tävling. Var inte engagerade i läger eller så. Om jag frågar dom idag, sådär 15 år senare, så tror jag inte ens dom vet att jag har ett sm-guld... Jag vet inte varför dom aldrig fanns där, kanske hade dom sina anledningar men för mig framstod det som att dom var totalt ointresserade. 

Oj, hade du andra vuxna som stöttade dig i din idrott?
Hoppas dina föräldrar visade dig uppskattning för annat som du gjorde som barn.

För att jag behöver ägna mina helger åt återhämtning och inte åt att kuska runt och ägna hela dagar åt cuper och poolspel och allt vad det må vara. Jag hänger på ibland, men absolut inte jämt. 

Nix, inga andra. Det var antagligen därför jag lade av tillslut och inte blev en av dom där som höll sig kvar på toppen. Kollar man intervjuer med lyckade idrottare så pratas det ju alltid om dom där föräldrarna som funnits där och som dom aldrig klarat sig utan, typ.. 
Nu när jag tänker efter så gjorde jag inte så mycket speciellt som barn, förutom idrotten, så det fanns nog inte så mycket att visa uppskattning för. Samma med studier nu när jag tänker efter. Känns nästan lite tragiskt nu när jag tänker på det. 

Vi är i regel endast en förälder med. Helt enkelt för att vi har flera barn och de yngre skulle inte orka vara på en turnering hela dagen för storasyskon. storasyskon är heller inte superintresserad av småsyskonens uppvisningar mm. Ibland tvingas de med eller mutas som publik. Det finns också massor av annat som behöver göras hemma. Däremot skickar vi alltid bilder osv via sms under tiden.