Ang spermiedonation

Jag tror att om din sambo når en punkt där han är tillfreds med att han inte kommer kunna få biologiska barn så kommer det gå lätt för honom att knyta an till barnet. Det är ju de enda barn han kan få. Ett alternativ som en del i er situation överväger är att ta kontakt direkt med en donator. Det har fördelen att man på förhand kan se den som bidrar med genetiskt material och också få veta lite om donatorns bakgrund. Det finns givetvis också fördelar med att gå via klinik, speciellt i sådana fall där vanlig inseminering inte fungerar

Hej

Tråkigt att ni inte lyckats med era försök. Förstår att det väcker mycket tankar. 

Eftersom ni gjort tre försök gissar jag att ni inte får ev försök bekostade av landstinget? Annars brukar det kunna tala för att göra dem i Sverige, om en får vården betald. Annan fördel för Sverige är att det är skönt att ha en klinik som ansvarar för hela processen. Du har då bara ett ställe att åka till för ultraljud, får medicinen på högkostnadsskydd osv. Vänder du dig utomlands kan du behöva en läkare som översätter receptet för att få det till högkostnadsskydd och det kan vara lite krångel med det. Du kan också hämta ut medicinen i Sverige med danskt recept, men bör då veta att IVF mediciner i regel är väldigt dyra. Så de skillnaderna för resor, extra vårdkostnader i Sverige och läkemedel kan vara bra att räkna in. Samtidigt som Danmark har andra fördelar.

Förstår att ni just nu längtar efter ett barn och bara det vore magiskt. Men har ni också drömmar om fler än så? I Sverige bestämmer kliniken donator till er. Då vet ni inte vilken de har valt och ni har inte chans att lägga undan strån (det heter så, de portioner som sperman fryses ner i) till eventuella syskonförsök. I Danmark kan ni vara med och välja mer kring donatorn själva och beställer då många gånger själv spermier och kan köpa fler till syskonförsök. I Danmark finns både öppna och anonyma donatorer, så det är också något att ta ställning till. I Sverige används bara öppna. 

Lycka till med era funderingar och val och hoppas ni landar i vad som är rätt för er. Och lycka till med nya försök! 

/mamma till två barn genom spermadonation i en lesbisk relation. Hoppas andra svarar kring det känslomässiga. 

Tack snälla för ditt svar! 
Ja precis, nu har vi nyttjat de 3 försöken som landstinget betalar, så nu framöver får vi betala själva. 
Visste inte att det inte går på högkostnadsskyddet om inte en svensk läkare har skrivit om receptet, så det var bra info! Som du säger, så är ju dessa mediciner mkt dyra. 
Är det så i Sverige att man inte kan lägga undan sperma till syskonförsök? Det trodde jag, men då hade jag fel... Givetvis är ju vår högsta prio just nu ETT barn, men såklart hade vi ju blivit jätteglada för ett syskon i framtiden med!
Får jag fråga var du/ni gjort er behandling? 

Gör inte detta 

Gör inte vilket? 

Som patient i Sverige vet du inte vilken donator som används. Det gör att det är svårt att reservera och lägga undan till syskonförsök hos spermabanken. Men kolla med den klinik du är nyfiken på, och hör med dem om de har någon lösning på detta. Eftersom det först 2019 blev möjligt med donationsbehandling hos privata vårdgivare i större utsträckning kan det vara en fråga som dröjt lite. Men fråga dem om de kan lösa det på något sätt. 

Skickar PM med svar på dina andra frågor.

KristinL85, hur har det gått för er? Jag och min man befinner oss i samma situation med sex IVF:er i bagaget, konstaterad manlig faktor (få och lite slöa spermier). 

Jag håller med. Det är normal medmänsklighet att vara taktfull när en diskuterar ett sånt ämne. Det riskerar verkligen sänka partnerns självkänsla att en man skryter om sitt spermievärde till ett par där mannen är steril. Det vore ungefär samma som att en kvinna skryter till ett par där kvinnan är steril att hon väntar sitt sjunde barn.

Spermievärde är bara en av många parametrar för att mäta manlighet. Männen i de heterosexuella par som jag hjälpt når tveklöst högre på fler parametrar än jag gör i en sådan jämförelse. Den insikten hjälper mig att vara ödmjuk

Hej,

Jag och min sambo var planerad att genomgå ivf med pgt men i vårt senaste samtal med läkaren på genetik fick vi till oss att vi bör överväga spermiedonation då analyseringsmetoden kanske inte kommer fungera. 

Finns det någon här som använt donator? 
Hur ser processen ut? 
Utredning? Tester? Väntetid? 
Hur lång tid tog det att ni fick börja tills dess att ni fick ett barn? 

Tacksam för svar. 
❤️

Hej. Tråkigt att era IVF- försök inte har lyckats. Har ni funderat ngt på en Micro-rese innan spermiedonation?

Jag och min man är också i en liknade situation. Vi genomförde en micro-tese i maj som inte lyckades. Så nu är vår enda väg spermiedonation eller adoption... varit en väldigt tuff tid och vi är inte säkra på vad vi ska göra nu. Jag är mer för donation än min man.

Jag har donerat några gånger, en gång till ett hetro-par. De har nu två barn som jag är biologisk far till.

Men killen i det förhållandet ville inte träffa mig, det var enbart mamman jag hade kontakt med.

Men det har gått bra efteråt. Han knyter ann och älskar barnen så vitt jag vet. Han ser sig som deras pappa och barnen ser honom som sin pappa.

Det jag har fått sagt till mig är att de ska berätta för barnen när de blir tillräckligt stora hur det ligger till.

Det är en djup sorg att inte kunna få biologiska barn. Jag kan förstå om det är en livskris som din man behöver bearbeta. Hans liv kommer inte riktigt bli som han föreställt sig det... Den stora frågan är om han i slutändan fortfarande vill bli pappa? Barn berikar våra liv på så många andra sätt än på det strikt biologiska sättet. Det vore i vart fall orättvist att neka dig att bli mamma, och det skulle han säkert också själv tycka.

Jag är engagerad i att hjälpa barnlösa bilda familj och skriver en blogg om mitt engagemang. (Den är länkad på min sida här på familjeliv ifall du vill läsa den)