Jag vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen

Jag förlorade en av mina bästa barndomsvänner när vi var 19 år. Vi hade hängt ihop sen lekis. Nu var det inga romantiska känslor inblandat men den där kärleken och bandet man har med sina bästa vänner man känt nästintill hela livet. 

Det är 20 år sedan nu och jag kan fortfarande tänka på henne. Nu är sorgen eller vad man ska kalla den annorlunda för det har hänt mycket på dessa 20 år och jag är inte 19 år längre och har väldigt lite gemensamt med så som jag minns henne. Hon hade troligtvis utvecklats hon också om hon fått leva vidare. Jag vet inte ens om vi skulle behållt kontakten i dag om hon funnits. 

Sorg tar tid. Min upplevelse är att det normalt tar 1-2 år att sörja på något vis. Första året är det första gången av allt utan personen, sen andra året är det första gången utan den tunga sorgen. 

När en så nära går bort så är det som en del av en själv försvinner. Allt man gjort tillsammans som bara jag nu är kvar att minnas. Ingen att dela det med. Men sen har man allt det fast med andra personer och andra minnen. För mig så kändes det som att en del av min barndom på ett sätt dog med henne. 

Sorg tar tid. Även om det känns ok så kan det komma bakslag. Jag kunde vara helt säker på att jag såg min kompis på stan 3 år efter dödsfallet för det var någon som gick på samma sätt och såg likadan ut bakifrån eller som hade samma profil från sidan. Kunde vara en doft av parfym någon hade som fick mig att känna hennes doft som tog mig tillbaka. 

Det försvinner kanske inte men just sånna upplevelser händer inte så ofta längre. 

Det är ingen poäng i att ångra att du inte berättade om
dina känslor för din vän som du kanske eller kanske inte hade innan han gick bort. Du kan inte ändra det förflutna. 

Beklagar djupt din sorg! Ge dig själv tid att tänka, älta, bearbeta, känna och hitta en väg vidare (som inte betyder att du ska glömma honom men bära hans minne med dig utan att det gör ont i dig).