Sommaren var äntligen här. Med tanke på allt jobbigt som sker i världen just nu var det befriande för Casper att äntligen komma fram till den gamla sommarstugan som stått tom sedan mormor Karin gick bort. Nu var den hans. Hans mor är till åren och orkar inte ta hand om den och den står bara och förfaller.
Det kommer att kräva mycket arbete för att få det fint igen. Sådär som han minns ifrån sin barndomstid.
Men det första som står på agendan efter nästan sju timmar i bilen blir att gå ner till havet som han ser från platsen där stugan ligger. Grannen han nyss mötte på grusvägen en bit bort berättade att hon hade kunnat legat i länge. 21 grader redan i juni!?.
Han ser verkligen fram emot att ta ett dopp i det svalkande vattnet. På väg ner till havet hör han fiskmåsarna skria. De låter upprymda, ja, nästan upphetsade, och Casper förstår att de måste ha hittat ett kadaver som flutit iland på stranden. Han vill egentligen inte veta vad det är, men när han ser hur många fiskmåsar som samlats på stranden blir han nyfiken. Med långsamma steg går han bort till den skriande flocken av fiskmåsar. De sista stegen får han skrika och vifta med armarna, för att skingra de hungriga fåglarna. När fiskmåsarna lyfter från stranden ser Casper vad som ligger där. En stor, oformlig kropp, som inte liknar någonting han sett förut. Casper dras ofrivilligt närmare det mystiska djuret och då han sätter sig ner på huk bredvid det, så känner han stanken av den ruttnande kroppen. Stanken av död.
Vad är det för någonting? tänker Casper och studerar det underliga djuret ingående. Det är alldeles vitt och uppsvällt. Större än en människa, men mindre än en val. Utan att tänka efter, så sträcker han plötsligt fram ena handen och rör vid det. Han grips av ett ofrivilligt medlidande med det stora, oformliga djuret och önskar att han kunde hjälpa det. Men det är för sent nu. Djuret är dött och har redan börjat ruttna. Han smeker återigen djuret över huvudet, långsamt, nästan ömsint. Sedan reser han sig upp och börjar gå ner mot havet.
Då hör han ett oväntat läte. Ett lågt, plågat ljud, som får honom att stanna upp mitt i steget. Casper vänder sig om och stirrar på det okända djuret. Det kan väl inte vara djuret som låter? Motvilligt går han närmare den underliga varelsen igen. Stanken från den stora, uppsvällda kroppen är verkligen plågsamt stark på nära håll, men Casper stålsätter sig och går ända fram till djuret igen. Han böjer sig ner och granskar djuret noga. Det ligger alldeles stilla och ser helt klart dött ut, men i samma stund som Casper tänker gå därifrån, öppnar djuret sitt ena öga. Det stirrar på honom med ett ofattbart lidande i blicken och Casper känner ett starkt medlidande stiga upp inombords. Han bara vet att han måste hjälpa djuret på något sätt. Men vad är det egentligen och varför har det flutit iland här på stranden?
