• Maymom

    Är era 10-åringar lika stökiga?

    Hej, 
    har ett bonusbarn på 10 år som jag börjar tröttna på att städa upp efter. Det är så äckligt, det är tuggummin i bildörren, godis som klibbat ihop i soffan, hon lägger godis och chipspåsar i soffan, gömmer dem och sitter typ på dem bakom kuddarna. Soffan behöver ställas iordning och städas av varje gång hon suttit i den.
    Köper vi kakor eller godis tar hon hela påsen eller förpackningen så ingen annan får och blir sur om vi säger att hon måste dela med sig.
    säger vi till henne att städa så får vi massa attityd tillbaka, suckar och stön och frågan varför vi tvingar henne.
    efter en timmas lek på rummet har hon rivit ut i stort sett allt, kläder, pennor, iPad, leksaker. 


    Är 10-åringar så äckliga/stökiga av sig eller är hon ouppfostrad eller kan det ha att göra med ev adhd?

  • Svar på tråden Är era 10-åringar lika stökiga?
  • Maymom
    Anonym (S) skrev 2022-07-27 07:44:04 följande:

    Mina barn 10 och 12 stökar nog också en hel del och man får fortfarande vara på dem. De är mer hemma själva nu och då kan det se ut som ett härke ibland....och ja ibland möts man av en attityd när de ska hjälpa till....

    Meeeeen aldrig hos andra.
    De är jätteordentliga hos kompisar och farmor och mormor. Håller koll på sina saker, städar, hjälper till självmant att diska, sopa smulor efter fika etc.

    Så jag tänker att de har lärt sig det de behöver men slappnar av lite hemma...men märker att 12-åringen gör det mer naturligt hemma också så jag är inte så orolig...

    Har bonusdottern syskon?
    Barnens kusin som är 12 och ensambarn har jättesvårt att dela med sig av både godsaker och uppmärksamhet. Märks att han är van vid att få allt utrymme av vuxna och van vid att hela godispåsar/chipspåsar etc är bara till honom.

    Vad säger din partner om sitt barns beteende? 
    Det låter som att ni inte varit tillsammans så länge utifrån dina frågor...

    Är det förälderns (och hennes) hem från början eller ert som ni har skaffat gemensamt?
    Hur ofta har ni bonusbarnet?

    Självklart ska hon lära sig att ta undan efter sig men beroende på kontexten så kan det nog vara klokt att tänka hur man bäst gör det.
    Är du ny i hennes liv och flyttat in i hennes hem kanske klampa på med massa tjat och förmaningar är oklokt utan bättre att föräldern tar det...men ge massa beröm när hon gör rätt....


    Jag vet inte hur hon är hos kompisar, men hos farmor och farfar är det likadant och även hos mina föräldrar som hon inte känner så väl vilket jag tycker är lite konstigt, där borde man kunna bete sig och respektera deras regler.
    de har flyttat in hos mig och har bott här i ett par år, men jag tycker inte det händer nåt, tycker inte ansvarskänslan utvecklas något och det känns som vi kan ha samma samtal om saker hur mycket som helst. 
    Hon tackar knappt för maten, dukar av med en suck när vi påminner, det fastnar liksom inte att hon ska göra det. Vet ju inte hur det är hos mamman, det kanske påverkar med olika regler varannan vecka, men tycker jag hört mycket om att barn brukar förstå att olika regler gäller i olika hus.
    Sen är väl min sambo för slapp också, och när han väl pratar med henne brukar hon lyssna lite bättre.
    Hon växer mycket nu och har inte riktigt koll på kroppen och hon hoppar och springer snarare än går i huset och upp och ner från möbler, vilket leder till att hon välter saker och hon märker typ inte av det.

    hon har flera syskon och tycker det är jobbigt för de tar så mycket uppmärksamhet. Och hon pratar här hos oss om hur jobbig lillebror på 2 år är, så han hör. Och hon ska hela tiden hävda sig och säga att hon var tystare, hon gick fortare... 
    Sen har hon en humor som kan bli väldigt hård, hon driver gärna med folk vilket jag försöker få henne att förstå att man kan göra ibland men inte hela tiden då det kan såra folk. Säger jag samma sak tillbaka som hon säger till mig så inser hon ibland att det inte är ok att säga så. Tyvärr tar pappan hennes parti ibland och tycker jag är för hård. Vilket jag tycker förstör, tycker inte han ska ta hennes parti utan hålla med i stunden och sen isåfall efteråt ta det med mig om det är nåt han tycker var fel.

    Belöningar upplever jag inte hjälper, hon är glad nån sekund sen är det glömt. Jag upplever att hon bara vill ha saker för att ha fått dem. Hon är inte glad länge för dem eller försiktig med dem. Går nåt sönder så är attityden-köp en ny då. Detta tror jag till stor del kommer från föräldrarna. Min sambo tycker att man kan ju alltid köpa nytt, och mamman köper allt till henne, hon har nog tio mobilskal, men vill ha nya.

    hon har även problem med koncentrationen vid läxläsning mm så därför vi funderar på om hon kan behöva utredas. 

    Oavsett om det är diagnos som ligger bakom, lite så de är i den åldern eller om hon bara är ouppfostrad så behöver nog pappan ta tag i det mer här hemma. Tyvärr läser han inte så mycket böcker, annars kunde han ju läst på lite om hur man handskas med barn med adhd och kanske använt sig lite av det även om hon Inte fått en diagnos än, det kanske är ett bra hjälpmedel. Men det kanske finns andra hjälpmedel än böcker? (poddar går nog inte heller)
  • Maymom

    Jag blir den elaka styvmodern som säger nej till chips och glass innan mat och säger till om alltifrån städa rummet och tacka för maten till att tjata om och hjälpa med läxan.
    pappan tycker det är för höga krav att hon ska städa rummet en dag i veckan, samt plocka undan det hon lekt med om hon lekt i vardagsrummet tex. 
    både han och mamman verkar ha det typiska dåliga samvetet för att hon bor varannan vecka Och vill att deras vecka ska bara vara kul och bra.


     

  • Maymom

    Ja hon var stökig innan vi träffades.
    vi funderar ju på om det finns ev adhd eller trotssyndrom, hon har fått lite hjälp i skolan nyligen så förhoppningsvis kan det leda till fler diskussioner och ev utredning.

    fliselisan: känner igen det med att smöret/mjölken står framme, glasspapper läggs där glassen öppnas och man måste påminna om att slänga det varje gång. Och hon vet aldrig var hon har sina saker, och verkar inte bry sig heller.

    godis som hälls upp i en skål tenderar att på nåt sätt ändå hamna under en kudde i soffan. Hon sätter sig oftast bakom ryggkuddarna så soffan är kaos. Hon ställer sig upp i soffan och hoppar ner från den, hon hoppar upp i fåtöljer. hon känner inte av att hon stöter till färgburkar så hon får färg på kläderna.

    diagnos eller ej så behöver nog reglerna vara väldigt tydliga och konsekventa. Men det blir så otroligt mycket tjat eftersom hon säger emot varje gång vi säger till om att tex mobilen inte får vara med vid matbordet. Och attityden är så tråkig hela tiden. Det räcker med att jag säger god morgon när jag ska väcka henne så suckar hon och säger ut ur mitt rum.


    när vi började med att hon skulle ta bort sin egen tallrik efter maten kom hon tillbaka veckan efter och var jättesur för då hade mamman också börjat med det, så det var jätteorättvist för då var hon tvungen att göra det överallt.

    jag har mest vänner med yngre barn så tycker det är svårt att veta vad som kan förväntas i den här åldern. Men det jag märker på deras barn är ju att de dukar undan efter sig, slänger glasspapper i soporna, eller lägger det åtminstone på ett bord. 
    Min mamma reagerade även på att hon behöver lära sig att vänta på sin tur, något man lär sig på förskolan. Hon klarar bla inte av att hennes syskon får åka rutschkana en gång emellan hennes tio åk utan blir sur då och går därifrån.

    Känns som vi behöver kolla upp om det finns nån diagnos så vi vet hur vi ska lägga upp struktur och regler framöver. mamman och pappan har bra kommunikation men är nog båda dåliga på att hålla på regler i längden. Vi har struktur på läxläsningen men jag vet att den görs mer i sista stund hos mamman. Och precis som med andra regler så upplever jag inte att hon riktigt förstår att det är olika som gäller på olika ställen. Första gången hos mina föräldrar kastade hon ner alla soffkuddar på golvet när hon skulle se en film. Det finns liksom inte den känslan av att man är hos nån annan och ska bete sig.

  • Maymom

    Cox orange:
    Tycker det är många saker som får en att misstänka adhd, även andra saker jag inte tagit upp här som sagt. 
    Men som jag säger så behöver det ju inte vara det heller. Men vi hoppas på fortsatt stöd i skolan och då kanske det går att prata mer med dem om det.

    Vissa här tycker att hon är grisig, ouppfostrad, andra att jag förväntar mig för mycket av en tioåring.
    känns dock som att alla här är överens om att tydliga regler behövs, oavsett anledning till beteendet. Jag tror det hade varit bra med rutiner också och att reglerna är samma hos båda föräldrarna, eftersom hon inte förstår det där med att det är olika regler på olika ställen.
     Idag sa hon att det är bättre att vara hos andra för då kan man bara stöka ner och slipper städa... 

Svar på tråden Är era 10-åringar lika stökiga?