Hur ska jag göra, hjälp mig tänka och vända tankar?

Fick reda på för en vecka sedan att jag är gravid, inte direkt planerat. Dock har jag kört utan skydd då jag mår fasligt dåligt av prec.medel och har endast haft koll genom appen, gick ju sådär hehe. 
När jag plussade så kände jag inget, varken glad eller ledsen. 
Men det som är jobbigt är att verkligen fullt ut bestämma sig. 
Min kille och jag har diskuterat saken, han är överlycklig, och de är milt uttryckt, vi pratar som att vi behåller det och jag försöker att döda det som min kropp säger mig, att jag inte kommer palla de psykiskt o allt sånt. Vi har dock inte varit tillsammans så länge 3 månader. Han har barn sedan tidigare. Jag har aldrig varit barnkär och har varit ytterst tveksam till om jag ens borde skaffa några, har alltid sagt att om jag träffar rätt nån gång så är de kanske möjligt, men bara då. Nu har jag träffat rätt. Men de finns så mycket andra hjärnspöken i huvudet. 
Jag har alltid varit väldigt smal och ändå alltid kunnat vräka i mig godis utan att de har synts ett skit. 
Jag har alltid känt en slags ångest över att bli stor och sen har jag genom vänner och familj alltid fått höra att man alltid blir fet efter en graviditet. 
" Sen när du varit gravid då är det kört, då kommer du se ut som alla andra" Fatta va du kommer lägga på dig och då kommer du inte kunna ens titta på en godisbit utan att lägga på dig. 
Alltså för mig är vikten jätteviktig, för andra kanske inte. Men en del av mitt självförtroende kommer faktiskt av att jag känner mig fin i min kropp. Jag är så JÄVLA rädd att en graviditet kommer förändra ALLT, att jag kanske får gå på diet kost resten av livet för att hålla mig slim, eller det värsta, de kanske inte ens hjälper?? Jag kanske får förändrade hormoner helt och slutar upp som min morsa som är rätt så stor? Asså i andras öron låter säkert de här galet men för mig är det viktigt. Likaså min egentid, jag har levt i 33 år ensam. Jag är sååå rädd för att jag ska känna mig för kvävd av ett barn och sedan börja må dåligtöver det. Gör man nånsin det? Jag är också rädd för att mitt krävande av egentid kommer sluta upp i att jag och min kille kanske inte heller får lika mycket tid för varandra då. Samtidigt älskar jag honom och ska jag nån gång skaffa med någon så är det med honom, men det är sååå jobbigt att tänka tanken att förlora min egentid och att bli stor. Så hur ska man tänka? Hur stressigt är det här? Jag har inte ens ringt barnmorska eller nånting för jag vet varken ut eller in. 

Ja, du känns kanske inte mogen för barn, men det kan du också växa in i. Det beror helt på hur du är som person. Med sådana tudelade känslor borde ni verkligen skyddat er, det finns många sätt som inte är hormoner. 

Du behöver inte all få problem med vikten. Jag var tillbaka på min vanliga vikt bara veckor efter jag fick min bebis. Dom flesta jag vet om har sett ganska mycket ut som innan några m,ånader efter. Självklart ska man få bry sig om sin kropp, men om det är en så stor grej så är det kanske inte dags för barn än för dig. Jag tycker ändå ett barn ska ge en känslorna att man kanske kommer se annorludna ut men det är värt det.