Anonym (Jessan) skrev 2024-11-09 09:37:11 följande:
Hej! Ser jag fel eller uppdaterar du nu efter 2 år?..förlossningen var altså 2år sedan, men du har besvär än? Hur kommer det sig och vad var det för skada,om man får fråga,du hade exakt? Och vad/hur ska dem operera?
Skrämmer ju mig lite..födde barn 3mån sen, precis som dig var jag lite orolig för förlossningen både för smärtan o att spricka, men tvärtom ändå rätt lugn då alla sa hur bra det ändå går,att förlossningen går snabbt och man läker snabbt, bara gör ont några dar osv. Önskar ja var mer förberedd mentalt o höra sanningen faktiskt hur hemskt det är o hur man lider,för när förlossningen väl starta fick jag en chock. Gjorde så sjukt ont,kände att sonen inte kunde komma ut och känns ju verkligen som att försöka krysta ut en vattenmelon. Känslan känns ju verkligen att det blir helt omöjlig, jag verkligen leeeed, o kände nästan hur ja sprack även. Vart en grad två. Gick inte alls snabbt, kändes som en evighet och att det aldrig skulle ta slut. Efter förlossningen kunde jag knappt röra mig på 2v.
Idag är jag läkt såklart men hade somsagt en grad 2 bristning och blev sydd, känns ju att jag borde vara 100% läkt men känns som ett svidande i slidan? Inte helatiden, endast vid undersökning hos mödravården och beröring då känns det. Vet ej riktigt vad det kan vara,blöder ej och gör inte ont, utan svider till bara och endast då dem undersökt där och ibland småttsmått då kiss kommit dit. Alla BM sa att jag får vänta några v och kroppen kommer läka dehär sj, ci väntar till nästa besök. Efter nästa besök, vi väntar till näata besök. Ska till en till besök om ca 2v, gått 3mån nu då efter förlossning. Besväret är kvar,rörde själv vid slidan och svidandet känns än. Vad kan de va,?
Ja det stämmer att jag födde två år sedan snart,
Jag fick också en chock när vattnet gick och förlossningen satte igång. Den smärtan var såå sjukt intensiv och ville bara ge upp och be dom ta snitt ändå.
Men allt gick så fort, inte på ett positivt sätt tyvärr.
Jag blev igångsatt för att bebisen låg i säte, så från att vattnet gick tills han var ute tog det 4 timmar.
Jag trodde jag skulle dö varje gång en ny kroppsdel skulle krystas ut, när det bara var huvudet kvar så sa dom att dom skulle klippa mig och ta tång, hann inte få bedövning så kände klippet men det fick mig iaf att fokusera på den smärtan istället för det smärta som jag genomlidit fler gånger om.
Det var "bara" en grad 2 bristning, så dom sydde ihop mig men kunde inte gå på 2-3 veckor. Jag trodde det var normalt..
Men det jag har fått veta nu i efterhand är att man ska inte ha såå ont, det visar på att något är fel.
Förmodligen mina muskler som gått sönder som gjorde det olidligt.
Jag hade nog ont i ärret i 6 månader eller kanske 9 månader tillomed, kunde inte ha sex för det gjorde så ont i själva öppningen men sedan kändes det ingenting när den väl var inne.
Jag läste av en slump en kommentar på instagram innan sommaren i år att när man inte kan använda tampong pga den ramlar ur eller inte går att få in, läcker eller gör ont är det oftast beroende på förlossningsskador.
Jag gick till en gynekolog, som sa att jag inte hade någon skada. Och att jag behövde göra mer knipövningar
Kan säga att jag var väldigt duktig på att göra dessa knipövningar både innan och efter förlossningen men efter så fick jag typ träningsvärk eller som att musklerna i bäckenbotten blev på helspänn och hade inte efter knipövningana, det sa jag till gynekolog men hon menadfe ändå att det inte var någon fel.
Nu har jag fått framfall och sökte hjälp igen, hos en annan gynekolog, hon bekräftade att jag har fått skador på levator muskeln och det måste opereras.
Vet ej hur dom kommer göra då jag än inte varit inne på sjukhuset och gjort ultraljud. Men finns också någon sort laserbehandling som jag har förhoppningar på, i mitt läge är det dock inte aktuellt fören jag är klar med att föda barn. Just nu försöker vi fått en syskon till vårat första barn, blivit lite mer komplicerat eftersom jag nu inte vill ha sex pga framfallet... Men dom kommer definitivt inte vilja operera innan jag bestämmer mig för om vi är klar med barn iaf
Som sagt är det nog ofta skräckhistorierna man får läsa. Även om man spricker blir det oftast bra efteråt. Och jag märkte ingen skillnad på sexlivet. Att gå på toaletten var bara lite jobbigt första dagarna , det var värre efter snitten