Rutiner

Går barnen på förskola/skola? 

Gör veckomeny och storkok, beställ mat för upphämtning (storhandling en gång i veckan).

Hur gamla är barnen? Engagera dem i lekar eller små projekt där de kan jobba tillsammans.

Ja barnen går i skola och förskola. 
de är 3 och 8 år gamla. 

Försökt med storkok men känner att min sambo inte alls tar något ansvar över att planera mat m,m. vilket blir otroligt påfrestande för mig. Känns som vi hamnat i en ond spiral sedan jag gick tillbaka till jobbet efter föräldraledighet. 

För jag arbetar heltid och är bara människa jag med. ibland känns det som man är ensamstående trots partner. 

Barnen känner säkert av att man är slut och trött och irriterad. det är absolut inte meningen men tyvärr är de såhär nu. 

Så det klassiska; sambon var aldrig föräldraledig?

dela upp de saker som måste göras, gör en del tillsammans, och sluta göra sånt som inte måste fixad.

nej inte direkt nej. 

Och det här med sexliv är inte aktuellt då man är trött medan sambon tycker det är viktigt . Men för att jag ska orka så behövs avlastning i vardagen. Eller tänker jag helt fel? 

Jag har påpekat att han måste hjälpa till men de fungerar bara någon dag eller om jag blir arg kan han börja städa laga mat osv. 

Du tänker rätt och ni behöver sätta er ner och prata öppenhjärtigt om det här. Förklara hur du mår, hur det känns för dig, fråga hur ni kan hitta en lösning på situationen.

Tycker jag har försökt så många gånger utan resultat. Känns som vi jobbar emot varandra istället för ett team. jag mår tex dåligt pga mitt arbete och de håller jag på att ta tag i nu. men ofta så drar han kommentarer som ja men byt jobb. det är inte så enkelt när man måste ha en inkomst också. jag vill också tex flytta från hålan vi bor i men de vägrar han. Vi umgås inte speciellt mycket heller. känns som vi enbart bor ihop. han spelar mycket data spel också. förlåt om jag spyr ur mig massa här men jag känner att ja måste få reflektera över vad problemet är. 

Ibland kan man undra....

Innan man börjar titta på rutiner, tänker jag att en rätt hård analys av vad som skapar problemen består av.
Vet själv att det är lätt försöka hitta snabba lösningar, men ofta kan det vara bra att ha lite is i magen. 
Typ ja, syskon bråkar. Men varför? Är de trötta? Verkar de tycka saker är orättvisa? Är de under eller överstimulerade? Är de bråk om leksaker, prylar?
Varje sådan där sak kräver ju olika rutiner, olika lösningar.
Men på en slapp sambo är det bara en familjeterapeut och en konsekvens om separation, om det inte blir förändring.

Nej precis alla vi behöver rutiner som fungerar såklart. Känns bara som vi kommit i obalans. 

Fråga honom rakt ut? Vad skulle få dig att börja ta ansvar för hemmet och barnen och att lyssna på sin sambo? För som det är nu så funkar det inte speciellt bra kan du ju säga till honom.... Får du väl ge honom betänketid någon dag eller så... Sen se vad han svarar och
Sen fråga hur ni ska komma till rätta med problemet? För han vill väl att ni alla ska må bra? Se till att ni har lite tid och kunna prata ostört utan barnen o annat runt i kring...fråga vad han tycker erat förhållande är värt för honom? Vad barnen betyder. Om man jobbar lika mycket får man dela på resten i hemmet och gällande barnen, eller köpa in tjänster.....
Lycka till!
 
Ps tjat hjälper oftast inte i längden...

Eventuellt om du kan berätta för någon som ni både känner hur du upplever att ni har det... någon som är klok och som kan prata med er både, kanske din sambo lyssnar mer på den personen....

Eventuellt om du kan berätta för någon som ni både känner hur du upplever att ni har det... någon som är klok och som kan prata med er både, kanske din sambo lyssnar mer på den personen....