Passning av barnbarn känns som ett krav?

Ni har ju ff rätt små egna barn så det måste ju er stora dotter förstå. 
Ni får sätta er med henne och förklara just den ni skriver: ni vill ställa upp men ni kan inte alltid göra det. Hon måste också passa tider. 

Låter som er dotter utnyttjar er och att ni r för snälla. Ni bör nog börja säga ifrån om ni faktiskt inte vill. 

Jag har frågat om barnvakt ibland till min snart 5 åring ifall jag haft läkartid, kurs en helg eller för att gå på dejt med min pojkvän. Helt ärligt talat så skulle jag acceptera ett nej och om er dotter har förståelse för er kommer hon också acceptera. Hon kanske tror att ni vill ha hennes barn så mycket. Barnet har ju ändå rätt till förskola den tiden hon jobbar så det ska inte vara något problem. Om hon vill korta ner tiden på förskolan kan ju hon och barnets pappa istället försöka ändra om sina arbetstider. ev. korta ner arbetsdagarna något. 

Det finns ett väldigt bra ord att lära sig, och det ordet är Nej.

obs jag är inte sarkastisk nu!

Er dotter har vant sig nu att ni alltid ställer upp. Men börja säga nej lite då och då och ställ bara upp om ni vill det och om det är kris!

Ni kan säga: tyvärr kan vi inte vara barnvakt på fredag. Inga ursäker, gå inte in på varför. Låt er dotter bli stött då. Om hon tror att ni hatar henne/barnbarnet handlar bara om att hon vill manipulera er för att ni ska ställa upp.
Det är möjligt att hon försvinner ett tag när ni börjar säga Nej, men hon lär ju komma krypande tillbaka och fråga igen.

Jag tror att det hade varit skillnad för er om all era barn var vuxna och du och din man hunnit ha lite ensamtid. då kanske ni skulle kunna landa mer i att hjälpa till och ha energi, även om det inte är ett krav då heller. Som er familj ser ut nu så är ni ju fortfarande en barnfamilj med lågstadiebarn och så är situationen annorlunda. 

 

Det ska alltid vara helt upp till er när/om ni orkar att passa. 

Ja, vi är usla på att säga nej, särskilt dåliga känner vi oss när vi inte har någon "godtagbar" ursäkt. Vi märker att vi drar oss för konflikten som skulle uppstå också.

Absolut, läkartider, bio, konsert, restaurang och liknande aktiviteter är absolut inget problem och inte skulle heller en date med en ny partner vara något problem. Men när det bara handlar om att korta ner dagen bara för att vi är lediga känns det inte bra eftersom vi förutom semester på sommaren kanske tar en dag eller två på hela året och ibland någon halvdag. Och som sagt när vi fick distansarbeta och vi hade 10 minuter till vår egen 7-årings skola kändes livet lätt. När vi var tvungna att åka till kontoret igen innebar det 15 timmar i veckan längre tid på förskolan för honom och är vårt tåg 5 minuter försenat hinner vi knappt tills förskolan stänger. Det problemet har inte vår dotter som bor och jobbar med en kilometers mellanrum.

det jobbiga är att säga nej och där är min fru bara lite mesigare än jag, så ingen av oss är särskilt bra på hur vi ska göra.

Ni kan börja med att bara låta bli att tala om för er dotter när ni slutar tidigare eller har lediga dagar.
Det blir ju en liten mjukstart att börja klara av att säga nej genom att helt enkelt slippa säga nej.

Fast ni har ju faktiskt en ursäkt,  ni behöver vila. Ni tar ledigt för att vila och ta det lugnt,  det kan man inte med en tvååring i huset. 

Ja vi har börjat så, att vi inte säger till i förväg när vi ska vara lediga, men inför julledigheten var det planerat och svårare att undanhålla sanningen. :)

För att komplicera till det lite ytterligare, så ser hela familjen varandra på kartor i mobilen och den funktionen verkar användas flitigt för att hålla koll på om vi är hemma eller på jobbet. Den funktionen är ju annars bra och en trygghet för barnen och normalt inte störande med det känns som det används i det här syftet. "Ser att ni är hemma, kan ni hämta barnet?"

svårt även att att ta bort den funktionen utan "godtagbara" skäl. Den funktionen skulle vi egentligen bara behöva erbjuda våra hemmavarande barn och inte de som flyttat ut.

så det är även det en konflikt vi behöver ta som vi drar oss för. Vi har helt klart målat in oss i ett hörn. :)

Nä ha inte dåligt smavete. Ni har en 7 åring hemma. Man är ju inte så stor när man är 7.
Känns som att hon utnyttjar men inte för att vara elak utan att hon bara tar för givet att ni ska vara där som ni alltid varit för henne.
Prata med henne men anklaga inte. Då förstår hon nog. Eller varför inte planera in något gång i veckan eller varannan vecka när ni hämtar en dag på fsk så kan hon hjälpa till att ta hand om hennes syster hämta från fritis licka mycket så får ni avlastning. Passa hennes barn licka mycket som hon kan ta och hjälpa med sin lilla syster.  Så kan ni hjälpa varandra. 
Mina föräldrar har knappt hjälpt till alls med barnpassning men jag förstår dom, dom är gamla och har inte orken. 
Åh det är aldrig fel att våga säga nej till sina egna barn. Tror inte hon säger upp bekantskapen bara för ett nej. 

Hon utnyttjar er, det är dags att säga nej.