Anonym (Grodan IX Boll) skrev 2023-01-15 23:47:37 följande:
OT ja, men jag måste ändå få svara kort.
Att nuvarande kungens farfar och företrädare, alltså ?gamle kungen? Gustaf XI Adolf, hela vägen varit tydlig avståndstagande mot nazismen precis som hans farbror prins Eugen, är väl belagt. Gott så.
Sedan vad gäller Gustaf V, som ju regerade under de år nazisterna styrde Tyskland, är det kanske så att han mest bara var tyskvänlig såsom så många andra i den tidens Sverige, men faktum kvarstår att han bakom ryggen på den svenska regeringen mitt under brinnande krig lyckönskade Hitler till dennes krigsframgångar. Att han sedan också skall ha framfört någon sorts protest rörande nazisternas behandling av judarna, det har jag också hört och hur lovvärt det än är, var han, åtminstone tidigare tydligt positiv till Nazityskland, som ju var vad Goethes, Bachs och Heines Tyskland förvandlats till i och med nazisternas maktövertagande.
Anklagelserna mot nuvarande kungens far, Gustaf Adolf, är ju välkända, men jag har tydligen missat det Staffan Skott, som jag väl känner till och hyser förtroende för, skrivit i ämnet och hoppas att det är så som han kommit fram till, nämligen att Gustaf Adolf trots allt inte var nazist.
Jag skall försöka få fatt i Skotts bok. Tack för att du delgav det här och tipsade om boken. Intressant!
Många i och utanför Tyskland trodde på nationalsocialism som något gott under tiden innan nazisterna visade sitt rätta ansikte. Det förefaller kanske märkligt idag, men man måste förstå under vilken tid detta var och hur informationsläget då var.
Nazisterna sågs som en slags nationalistisk variant av socialdemokratin, ganska så harmlös.
Kommunismen sågs som hela västvärldens största fiende och i det blev Nazi-Tyskland en allierad.
Inte ens när nazisterna började måla upp judarna som samhällets ohyra höjdes nämnvärt på ögonbrynen, eftersom man var van vid den retoriken från kommunistiskt håll.
För många kom vändningen när det blev uppenbart att nazisterna sysslade med systematisk förföljelse och folkmord.
Personligen anser jag inte att detta försvarar att Gustaf V lyckönskade AH i krig, utan jag förklarar bara omständigheter och tidsanda som vara så annorlunda då mot nu, att vi knappt kan föreställa oss det.