M1820

Fri 27 Jan 2023 15:43

17 svar

Bonusar

Vi är en famil på 6 personer, jag har en dotter sen tidigare förhållande, jag och min man har en son gemensamt och han har två barn sen tidigare.

Nu är det så att han har börjat jobba obekväma arbetstider för att våran ekonomi ska gå ihop. Och jag känner en så enorm press och stress över att vara ensam med alla barnen så mycket.. Vi har alla barn på heltid. Min dotter är hos sin pappa varannan helg, hans barn träffar sin mamma ca 1 gång per år.
Vi har Ingen i den staden vi bor i som kan stötta och hjälpa till, mor och far föräldrar bor långt ifrån och nu har jag nått en gräns där det känns som jag fått nog. Jag älskar alla barn men jag orkar inte. Samtidigt så är jag så glad för min man som fått ett nytt jobb som han stortrivs på.. Usch vad ska man göra?

olof 45

Fri 27 Jan 2023 15:45

#1

Hur gamla är barnen?

Och vad konkret är det du vill ha som svar?

M1820

Fri 27 Jan 2023 15:47

#2

Barnen är 2,4,6 och 7 år.
Jag vet inte om jag ska vara ärlig. Kanske bara behöver lite pepp.
Jag vill leva med min man men vissa stunder vill jag bara lämna för att jag inte känner att jag klarar av ansvaret till 4 små barn..

Dexter dot com

Fri 27 Jan 2023 15:58

#3

Kan ni flytta till mindre boende eller på andra sätt minska utgifterna så han slipper jobba obekväma arbetstider?

Magical

Fri 27 Jan 2023 16:07

#4

Om läget är sånt att barnen knappt är hos sina andra föräldrar så är det det ni har att ställa in er efter. Det låter också som att ni behöver pengarna han drar in.

Ni kan vara särbo, så tar du hand om dina barn och han får ordna barnomsorg för sina? Tror du det skulle vara lättare eller är det ändå bättre att ha någon att dela hem med även om barnen är 4 st?

Ni kan försöka hitta någon barnvakt som hjälper till ibland?

M1820

Fri 27 Jan 2023 16:18

#5

Vi har pratat om särbo, eller rättare sagt tagit upp det. Men han tror inte på det. Utan vill jag gå isär så är det slut.
Det jobbiga just nu är att hans barn knappt lyssnar på mig när vi är själva. Har förklarat det för honom men det är som att han inte vill lyssna eller så blir han sur för han tycker att jag "talar illa" om hans barn vilket jag absolut inte gör. Jag säger bara som det är, att dom inte alls har samma respekt för mig och det har varit flera kvällar han har kommit hem till en gråtande fru som känner sig totalt misslyckad. Och det är tyvärr så jag faktiskt känner.
En dag så fick han höra själv när dom totalt nonchalera mig men nu när jag tagit upp problemet igen så vill han inte riktigt lyssna på mig.

Inte nog med det så har vi problem med ena bonusen, eventuellt adhd och autism (under utredning). Och ett bråkande ex på det som vill göra livet surt för oss..

M1820

Fri 27 Jan 2023 16:20

#6

Vi betalar en bra kostnad för boende idag och skulle bli dyrare att gå isär. Vi har letat barnvakt med utan resultat. Vi ska vänta till vi har råd men då är tanken att vi ska ha barnvakt för att kunna gå ut och ta en middag ihop någon gång eller så.

Magical

Fri 27 Jan 2023 16:29

#7

Då låter det mer som att det är parterapi ni behöver, om han inte förstår hur det är, samt att du behöver kanske stöd i hur du ska hantera alla dessa små barn samtidigt.

Samtidigt tänker jag cyniskt: "det är klart han inte vill vara särbo - då förlorar han ju enkelheten med dig som tar hand om alla barn så att han kan jobba på sina obekväma arbetstider!"

Dexter dot com

Fri 27 Jan 2023 16:31

#8

M1820 skrev 2023-01-27 16:18:49 följande:

Vi har pratat om särbo, eller rättare sagt tagit upp det. Men han tror inte på det. Utan vill jag gå isär så är det slut.
Det jobbiga just nu är att hans barn knappt lyssnar på mig när vi är själva. Har förklarat det för honom men det är som att han inte vill lyssna eller så blir han sur för han tycker att jag "talar illa" om hans barn vilket jag absolut inte gör. Jag säger bara som det är, att dom inte alls har samma respekt för mig och det har varit flera kvällar han har kommit hem till en gråtande fru som känner sig totalt misslyckad. Och det är tyvärr så jag faktiskt känner.
En dag så fick han höra själv när dom totalt nonchalera mig men nu när jag tagit upp problemet igen så vill han inte riktigt lyssna på mig.

Inte nog med det så har vi problem med ena bonusen, eventuellt adhd och autism (under utredning). Och ett bråkande ex på det som vill göra livet surt för oss..

Om en stor del av problemet är att hans barn inte lyssnar på dig är ju en lösning att du byter jobb, jobbar obekvämt och tjänar mer och han tar kvällarna/helgerna med barnen.

M1820

Fri 27 Jan 2023 16:41

#9

Jag börjar jobba i april. Ett 7-16 jobb, nu är jag hemma på föräldrapenning.
Är svårt att få jobb med obekväma arbetstider i det jag är utbildad till annars hade jag absolut kunnat tänka mig det.
Jag är glad för hans skull iom att han trivs med jobbet men samtidigt väldigt stressad över att inte lösa allt med barnen själv dom dagar han jobbar kvällar/helger.

mammatill6

Fri 27 Jan 2023 16:45

#10

Min man jobbade kvällar o nätter när våra barn va små, sex barn. Nyckeln var att planera o sänka kraven. jag Stod en kväll i veckan o h lagade alla middagar för veckan och även förberedda en del mellisar. Såg till att allt praktiskt va skött som städning handling tvätt när han va hEmma. Så när jag va ensam så kunde jag fokusera på barnen och inte h så många måsten.

olof 45

Tue 31 Jan 2023 11:36

#11

Du orkar inte.

Du har sagt det flera gånger, och det är ok att känna så.

Ditt man verkar inte lyssna på dig utan "räknar" med att du tar hand om alla barnen, och han lyssnar inte på dig ogällande det faktum att hans barn de facto nonchalerar dig.

Du måste sätta ner foten. Mot din man. Mot barnen (som jag antar är de lite äldre?). Mot allt och alla.

Och: om barnen inte lyssnar på dig, så ryck på axlarna. Ta hand om DINA barn. ALLT som blir konsekvens av att HANS barn inte lyssnar på dig gör du till HANS problem.
- Varför har barnen inte ätit? - De ville inte lyssna på mig. Skönt att du är hemma nu!
- Varför sover inte barnen? X och Y sover, men tyvärr vill inte de andra lyssna på mig. Skönt att du är hemma nu!
-Varför har barnen inga rena kläder? X och Y har rena kläder, men tyvärr vill inte de andra lyssna på mig när jag bad dem lägga sina smutsiga kläder i korgen. Skönt att du är hemma nu!

Osv. HANS problem! Du erbjuder EN gång! Blir du nonchalerad så får de klara sig utan din hjälp!

"Skönt att du är hemma nu!" - använd det som ett mantra! Signalen är tydlig: your monkies = your circus!

Wolfie13

Tue 31 Jan 2023 12:03

#12

olof 45 skrev 2023-01-31 11:36:27 följande:

Du orkar inte.

Du har sagt det flera gånger, och det är ok att känna så.

Ditt man verkar inte lyssna på dig utan "räknar" med att du tar hand om alla barnen, och han lyssnar inte på dig ogällande det faktum att hans barn de facto nonchalerar dig.

Du måste sätta ner foten. Mot din man. Mot barnen (som jag antar är de lite äldre?). Mot allt och alla.

Och: om barnen inte lyssnar på dig, så ryck på axlarna. Ta hand om DINA barn. ALLT som blir konsekvens av att HANS barn inte lyssnar på dig gör du till HANS problem.
- Varför har barnen inte ätit? - De ville inte lyssna på mig. Skönt att du är hemma nu!
- Varför sover inte barnen? X och Y sover, men tyvärr vill inte de andra lyssna på mig. Skönt att du är hemma nu!
-Varför har barnen inga rena kläder? X och Y har rena kläder, men tyvärr vill inte de andra lyssna på mig när jag bad dem lägga sina smutsiga kläder i korgen. Skönt att du är hemma nu!

Osv. HANS problem! Du erbjuder EN gång! Blir du nonchalerad så får de klara sig utan din hjälp!

"Skönt att du är hemma nu!" - använd det som ett mantra! Signalen är tydlig: your monkies = your circus!

Bonusbarnen måste redan ha det skittufft som inte har någon mamma :( att bara ge omsorg om de andra känns verkligen inte heller ok! Barnen ska inte lida..

Ts varför träffar de mamman 1 gång per år? Får de någon hjälp att bearbeta den förlusten? Klart de agerar ut tänker jag

Whitehorse1979

Tue 31 Jan 2023 12:04

#13

olof 45 skrev 2023-01-31 11:36:27 följande:

Du orkar inte.

Du har sagt det flera gånger, och det är ok att känna så.

Ditt man verkar inte lyssna på dig utan "räknar" med att du tar hand om alla barnen, och han lyssnar inte på dig ogällande det faktum att hans barn de facto nonchalerar dig.

Du måste sätta ner foten. Mot din man. Mot barnen (som jag antar är de lite äldre?). Mot allt och alla.

Och: om barnen inte lyssnar på dig, så ryck på axlarna. Ta hand om DINA barn. ALLT som blir konsekvens av att HANS barn inte lyssnar på dig gör du till HANS problem.
- Varför har barnen inte ätit? - De ville inte lyssna på mig. Skönt att du är hemma nu!
- Varför sover inte barnen? X och Y sover, men tyvärr vill inte de andra lyssna på mig. Skönt att du är hemma nu!
-Varför har barnen inga rena kläder? X och Y har rena kläder, men tyvärr vill inte de andra lyssna på mig när jag bad dem lägga sina smutsiga kläder i korgen. Skönt att du är hemma nu!

Osv. HANS problem! Du erbjuder EN gång! Blir du nonchalerad så får de klara sig utan din hjälp!

"Skönt att du är hemma nu!" - använd det som ett mantra! Signalen är tydlig: your monkies = your circus!

Så bra skrivet.

olof 45

Tue 31 Jan 2023 15:46

#14

Wolfie13 skrev 2023-01-31 12:03:06 följande:

Bonusbarnen måste redan ha det skittufft som inte har någon mamma :( att bara ge omsorg om de andra känns verkligen inte heller ok! Barnen ska inte lida..

Ts varför träffar de mamman 1 gång per år? Får de någon hjälp att bearbeta den förlusten? Klart de agerar ut tänker jag

De borde få omsorg främst av sin pappa tänkte jag, inte av sin bonusmamma på gränsen till att gå in i väggen.

Dessutom sa jag inet att hon inte skulle ERBJUDA omvårdnad - men om barnen nonchalerar henne så ska hon inte låta det gå ut över henne själv och hennes självkänsla, utan placera skulden där den hör hemma: hos pappan!

M1820

Wed 1 Feb 2023 10:46

#15

Jag ger dom allt dom behöver, kärlek, rena kläder, ser till att dom duschar, får börja med idrotter osv. Ser på det som att jag har 4 barn och inte bara två. Men det är på gränsen till att det blir för mycket. Har inte sovit ordentligt på 5 veckor och i helgen blev det för mycket så det slutade med att jag åkte in på psykakuten för att få prata av mig och hjälp med sömnen.

Barnens mamma klarade inte av att ta hand om dom. Ororsanmälning efter Ororsanmälning när barnen var 1 och 2 år, höll på så fram till dom vsr 2 och 3 och då åkte hon in på ett utredningshem och där brast hon på alla punkter. Smutsiga, trasiga kläder, ingen kärlek, ingen mat, minstingen gick med Morgonblöja in på em osv osv. Slutade med LVU och åka polisbil hem till jourfamilj där dom stannade några dagar till pappan kom upp och efter det har pappan haft vårdnaden.
Dom har haft en riktigt trasslig barndom och jag vill ge dom kärleken som dom tyvärr aldrig fått av sin mamma. Men nu har det blivit för mycket.. Vet att jag aldrig kommer kunna ersätta deras mamma men jag vill ge dom tryggheten dom aldrig haft

Wolfie13

Wed 1 Feb 2023 15:32

#16

M1820 skrev 2023-02-01 10:46:01 följande:

Jag ger dom allt dom behöver, kärlek, rena kläder, ser till att dom duschar, får börja med idrotter osv. Ser på det som att jag har 4 barn och inte bara två. Men det är på gränsen till att det blir för mycket. Har inte sovit ordentligt på 5 veckor och i helgen blev det för mycket så det slutade med att jag åkte in på psykakuten för att få prata av mig och hjälp med sömnen.

Barnens mamma klarade inte av att ta hand om dom. Ororsanmälning efter Ororsanmälning när barnen var 1 och 2 år, höll på så fram till dom vsr 2 och 3 och då åkte hon in på ett utredningshem och där brast hon på alla punkter. Smutsiga, trasiga kläder, ingen kärlek, ingen mat, minstingen gick med Morgonblöja in på em osv osv. Slutade med LVU och åka polisbil hem till jourfamilj där dom stannade några dagar till pappan kom upp och efter det har pappan haft vårdnaden.
Dom har haft en riktigt trasslig barndom och jag vill ge dom kärleken som dom tyvärr aldrig fått av sin mamma. Men nu har det blivit för mycket.. Vet att jag aldrig kommer kunna ersätta deras mamma men jag vill ge dom tryggheten dom aldrig haft

Men vart var pappan all den här tiden då barnen missköttes? Är han en närvarande pappa?
Hur kunde det gå så illa och så långt liksom...

Fruktansvärt iaf

Lönnsirap

Wed 1 Feb 2023 16:00

#17

M1820 skrev 2023-02-01 10:46:01 följande:

Jag ger dom allt dom behöver, kärlek, rena kläder, ser till att dom duschar, får börja med idrotter osv. Ser på det som att jag har 4 barn och inte bara två. Men det är på gränsen till att det blir för mycket. Har inte sovit ordentligt på 5 veckor och i helgen blev det för mycket så det slutade med att jag åkte in på psykakuten för att få prata av mig och hjälp med sömnen.

Barnens mamma klarade inte av att ta hand om dom. Ororsanmälning efter Ororsanmälning när barnen var 1 och 2 år, höll på så fram till dom vsr 2 och 3 och då åkte hon in på ett utredningshem och där brast hon på alla punkter. Smutsiga, trasiga kläder, ingen kärlek, ingen mat, minstingen gick med Morgonblöja in på em osv osv. Slutade med LVU och åka polisbil hem till jourfamilj där dom stannade några dagar till pappan kom upp och efter det har pappan haft vårdnaden.
Dom har haft en riktigt trasslig barndom och jag vill ge dom kärleken som dom tyvärr aldrig fått av sin mamma. Men nu har det blivit för mycket.. Vet att jag aldrig kommer kunna ersätta deras mamma men jag vill ge dom tryggheten dom aldrig haft

Utifrån att du inte orkar och att socialtjänsten redan varit inne och stöttat dessa barn tycker jag du ska söka stöd hos dem.

Det är inte trygghet att ni inte orkar och förmår och det kanske är så att bara pyttelite stöd skulle förändra rätt mycket för hur ni har det.

Det är inte bara deras mor som brister. Även deras pappa verkar ju inte förstå att dessa barn faktiskt behöver mer än han ger.

Bonusar

INNEHÅLL