Underliv efter förlossning

Hej ts,

hittade in till din tråd här. söker själv svar på alla svårigheter efter förlossningen.

Jag hade en jättefin förlossning med mitt tredje barn i tisdags. Väldigt nyligen alltså och jag antar att jag bör ha tålamod men jag är så rädd och orolig för mitt underliv just nu. Har inte varit med om liknande med de andra barnen. Jag har bara fått sy enstaka stygn oalla gånger, även nu, och efteråt har det känts väldigt svullet i underlivet de andra gångerna men nu är det även så runt anus. Den är förlossningen hade jag ingen bedövning över huvud taget så när krystvärkarna kom och jag tryckte på kände jag så mycket ont, smärta, ring of fire - you name it att jag tryckte på väldigt hårt varje kryst. Tre minuter tog krystandet innan han var ute. Sprack alltså nästan inget ändå, man sydde mest för att det inte skulle göra allt för ont vid toabesök?

Kisseriet och allt gick utmärkt direk. Jag började ganska snabbt känns dock att det buktade ut massor ur rumpan. Jag tänkte att det går nog ner snar. Men när vi gick från bb kände jag att det tryckte enormt där bak, att jag hade svårt att gå och humöret skönk direkt i golvet för sen när jag satte mig i bilen gjorde det fruktansvärt ont att sitta. Väl hemma kollade jag med spegel och fick en chock. Det var en helt enorm stor knöl intill anus. Stor, ovalrund, buktande och lilagrå. Den kändes som om det var nästan som en tarmdel dom svällde ut. Såg liksom ut som en tjock båge som knöl. Allt man får fram när man googlar är Ju hemorrojder men jag har svårt att tro att det är det då jag haft det förr och detta liknar inget jag sett tidigare. vad kan det vara? Är så orolig att det aldrig ska bli bra?naturligtvis får jag kontakta vården. Vi ska på efterkontroll med bebis på måndag så jag kan fråga då. Men är också rädd att ta upp något då jag är orolig för vad svaret och efrerföljande väg till normalitet kommer vara?

någon som haft liknande stor knöl? 

Hittills har min lindring varit:
dulcosoft
xyloprox salva
testar nu sheriproct sup, svider dock men får se resultat sen
ipren och alvedon
andningsövningar
storgråt (skönt att gråta ut ibland)

Jag brukar normalt sett inte skriva i trådar här men jag kände att detta var ett för viktigt ämne för att inte göra det. Jag skulle vilja bidra med lugnande ord och uppmuntran - det finns på tok för mycket skrämmande inlägg därute och det är stor risk att man mår ännu sämre ju mer man googlar. 

Jag har två barn varav första var med kejsarsnitt. Den andra dock födde jag vaginalt efter uppmuntran från bm. Chocken efteråt var total. Med första barnet mådde jag oförskämt bra och blev återställd direkt - snittet påverkade inte mig alls och underlivet var ju intakt.

Med andra så undrade jag vad i hela helvete jag hade gett mig in på. Jag grät mig till sömns och undrade hur fan vården ens kunde uppmuntra till vaginalt framför snitt. Jag fick en grad 2, hade globuskänsla (känns som att hela underlivet skulle rasa ut i trosorna) och en konstant tyngdkänsla. Det skavde i trosorna, jag kunde inte gå på promenader, kunde inte lyfta min bebis, behövde konstant gå på toa för att peta tillbaka bollen som skavde mot trosorna, jag fick hemorrojder osv osv osv... 

Jag fick en chock en dag när jag stack ner en spegel och fick se en stor rosa boll bukta ut genom slidöppningen. Det var 4 månader efter förlossning. Då grinade jag i sambons armar och var inställd på att mitt underliv var förstört för alltid. Jag var en av dom som skulle ingå i mörkertalet vad gäller förlossningsskador. 

Jag googlade massor kring framfall och olika typer av förlossningsskador, började läsa om olika typer av muskler som kan ha gått av och hej och hå. Jag mådde bara piss ju mer jag läste. 

Jag vill bara säga att LUGN! Det är bra att googla, läsa på och vara beredd på att bemöta allt-ser-fint-ut-barnmorskorna MEN Våga OCKSÅ HA IS I MAGEN!! 

Min son är nu 8 månader. Jag blev nästintill helt återställd efter 6-7 månader. För vissa går det fortare och för andra längre. Jag hade tex fortfarande foglossning 1 år efter min första son var född. Det trodde jag inte ens var möjligt. Alla sa ju att det skulle försvinna direkt i samband med förlossning.

Jag trodde aldrig i hela mitt liv att det skulle kännas normalt igen - men det gjorde det!! Det är klart att underredet inte är exakt som innan men den där globuskänslan osv går tillbaka.

Det finns en anledning till varför dom säger att vänta med att söka vård tills det har gått ett år. Tänk på att du har varit gravid nästan ett år ❤️ det är en stor påfrestning på kroppen och det tar tid att läka.

Jag kan ibland känna tyngdkänsla när jag ska ha mens eller om jag ansträngt mig riktigt rejält på gymmet. Men ingenting buktar längre ut och allt är ok inuti också. Mitt tips är helt enkelt VILA, knipträning samt när kroppen och du orkar/vill bygga upp lite stabilitet i bål och core.

Läs lite mer här istället och känn lugnet
bakingbabies.se/2023/11/11/buktande-slidvagg-eller-framfall/

Underlivet har ju tänjts ut precis som magen. 🙂 Det går tillbaka men ser kanske inte helt ut som innan. 

Min bm sa till mig att vänta och se. Om det fortfarande känns konstigt efter 6 mån så boka tid och kolla igen. Sök vård om du fortfarande har problem. Kolla Baking Babies. Mia är fantastisk på att svara på frågor när man mailar. 

Så ta det lugnt! Våga vila och återhämta dig. Variera mellan att ligga, sitta och gå. Hemorrojder och tarmarna mår bra av rörelser. Även om du inte pallar promenader så gå runt lite i hemmet. Ta det lugnt och utöka lite.

Det kommer ordna sig på ett eller annat sätt.

Mitt största tack till dig som svarade så snabbt. Jag bara gråter och gråter vilket inte direkt är konstigt med tanke på var jag befinner mig i återhämtningen efter en förlossning. Bara fyra dagar efter min son föddes. Panikkänslor deluxe här. Just att jag är så påverkad. Kan inte gå, stå eller sitta längre stunder. Har dessutom problem med att liggamma. Sen ömma bröst och bröstvårtor på det. Lyckas aldrig riktigt få till bebisens grepp i början. Brukar dock ordna sig vartefter. Jag har liksom hunnit på dessa dagar sett framför mig hur hela föräldraledigheten kommer präglas av detta. Jag kommer aldrig bli som vanligt igen osv osv. Jag skulle inte heller vara hemma mer än ett halvår till att börja med så jag ser framför mig hur jag liksom kommer må så här, vara så här klen hela tiden. Det är märkligt, tredje barnet och jag har redan glömt hur första tiden efteråt var. 

Jag jämför dock också med vänner som mådde väldigt bra efteråt, aldrig erfarit tredagarsgråten eller fått större men efter sina förlossningar. Så dumt, jag vet. 

Du ska bara veta hur oerhört tacksam jag känner mig över ditt svar. Vad generöst av dig att dela med dig, stanna upp och ?se? en vilsen och nyförlöst, förvirrad och ömmande mamma.

Skulle vara fantastiskt om fler ville berätta lite solskenshistorier där de haft det jobbigt och tungt men där det som för dig blev bra med lite is i magen ❤️🙏🏼

Jag vill också bara tacka dig IS I MAGEN. din historia låter exakt som min. Ett Okomplicerat kejsarsnitt i bagaget och nu en vaginalförlossning som jag mått skit över, dåligt över hur jag blev behandlad av barnmorskan och ffa dåligt över att min ?kropp känns förstörd?, eller nu 4 mån på har jag väl mer landat i rädlsan för framfall. Men när jag läste din historia fick jag hopp och en positiv glimt för livet, att saker faktiskt kan läka, att det kan gå tillbaka fast än det känns helt otroligt.

SÅ TACK FÖR DU DELAR, det var verkligen så värdefullt för mig 🙏🏼

Hej! Jag minns när jag startade den här tråden. Jag var helt förstörd och i panik över alla symptom jag hade och hur ont det gjorde. Kände mig otroligt ensam då jag inte hade läst eller hört om någon annan som hade samma symptom som mig. Tyngdkänslan var nog det värsta. Trodde aldrig att jag skulle bli återställd MEN efter 5,5månad så släppte alla symptomen och jag blev återställd. Så håll ut det blir bättre:) Styrkekram

Jag har inga barn fött och borde därför inte delta här, men jag gör det i alla fall. Så bekymmersamt att läsa om skador och såå glädjande att läsa om tillfrisknande.  Här är Familjeliv som bäst; frågor följda av uppmuntrande ord som sedan visar sig uppskattas.                                                                                                                                                                                                                 Med allmänt intresse för vårdapparat och offentlig sektor undrar jag förstås om inte kvinnor kunde få bättre omvårdnad för våra skattepengar? Om man kunde öronmärka skatten man erlägger skulle det bli förlossningsvården för min del, ja, och vart tog doulorna vägen?                                                                                                                                                                                             Som okunnig på området undrar jag förstås hur ett stort barnhuvud kan forcera den lilla öppningen, hur går det till? Ett mirakel! Inte underligt att skador uppstår, men det verkar som om skadefrekvensen ökat. I en liknande tråd förklarade en vänlig dam att förr I tiden fick utdrivningsskedet ta tid, men numera är allt så stressigt.
                                                                                                Jag undrar varför vi inte ser till att anställa mer personal om det kan förhindra bristningar och framfall? Det finska greppet som man hörde talas om för några år sen, praktiseras det?

Jag håller med så mycket! Detta, min tredje förlossning, var den bästs hittills på flera sätt. Det var 2020 när jag födde barn sist, men denna gången var två barnmorskor, en läkarstudent och en undersköterska med på min förlossning utöver min man som också hjälpte till. Och jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev att de skulle nyttja honom allt de kunde då han gärna hjälpte till. De använde varm handduk och höll emot samt förklarade innan krystvärkarna vikten av att det var viktigt att ta det lugnt under krystandet. Kände mig mer omhändertagen än någonsin denna förlossning. Men det ligger en rädsla i att bli överkörd osv. Denna gången har jag i alla fall efterkontroll inbokad. 2020 när man ringde och frågade fick man till svar ?har du några problem? annars avvakta?. Man fick helt enkelt helst inte komma.
Häromdagen på efterkontroll av min bebis så tog jag mod till mig och frågade om mitt tillstånd. Jag fick sedan råd om behandling samt kontakt att ringa tillbaka till om det kvarstår. Jag har fått en hematom, en brusten ven som uppkommer strax efter exempelvis hårt krystande där det samlas koagulerat blod. Detta blir en knöl som kan vara stor allt från ett russin till en tennisboll. Kroppen kommer ta hand om den själv förhoppningsvis.

Värmekudden, vad skönt att höra att du läkte till sist! Förhoppningsvis kan alla vi andra säga detsamma förr eller senare ❤️

Finska greppet används. (Värme mot mellangården)
Jag höll själv varma handdukar mot snippan vid min senaste förlossning, skrek NY, när jag behövde en ny varm.😅

För 4 år sedan när jag födde mitt första barn syddes jag lite fel, fick kontroll bokad veckan efter, de kollade upp allt direkt väldigt noga, trots att det bara var kosmetiskt. Behövde ingen åtgärd och nu efter förlossning nr 2 så fick jag en liten bristning på samma ställe och hon sydde till det så det blev bättre nu.😊👌🏻