Jag och Sambon går i tankarna om att försöka skaffa ett tredje barn.
Men är rädd att jag tar vatten över huvudet.
Tänker att allt blir så galet mkt svårare med 3 barn.
kan tillägga att vi har en 1.5 åring och en 3 åring .
hur tänker ni?
Alltså, jag ångrar såklart inte vår trea, han är fantastisk! Men ibland kan jag inte låta bli att tänka hur skönt det hade varit med "bara" två... Det blir stökigare på alla sätt med tre- mer tvätt, dyrare, mer syskontjaffs, fler aktiviteter som det ska köras till osv När alla barnen var yngre så var det som att det alltid saknades en till vuxen att springa efter dem när jag var själv med dem. Å andra sidan: jag kände när vi hade två att det saknades en till och jag hade nog aldrig släppt den tanken om vi inte skaffat en trea. Det är ändå mysigt med en "stor" familj...och det är mycket kärlek såklart
Det är lite så jag tänker också. Att jag aldrig kommer känna mig "klar".
men samtidigt är det jag som kommer att få ta det tunga ansvaret då min man jobbar på annan ort och är borta varannan vecka.
men känner att det inte ska få hindra oss.
gud vad svårt det är ..
Det är toppen med tre! Våra fyller 5, 7 och 11 i år. De leker i alla konstellationer, ibland vill någon vara själv, ibland vill två leka ensamma, ibland är de alla tre. De lär sig mycket med det sociala samspelet, både att leka olika lekar med olika syskon men också att ibland vill mina syskon leka själva och då får det vara okej.
Jag tycker som flera andra att trean mest "hänger med" i början - men tillför så mycket till livet!
(väntar nr 4)