Hur berättar jag för min fru att jag vill skiljas?

Känslorna dog långsamt,  elden slocknade och  lämnade endast aska kvar. Lite svårt är det att förstå, någon glöd borde finnas kvar, en gång i tiden var ni ju förälskade! Ni har ju barn tillsammans, att skaffa dem måste ju ha varit ett gemensamt beslut taget när ni fortfarande tyckte om varandra!                                                                    Himlastormande förälskelse ett helt vuxenliv kan man inte förvänta sig, hoppas inte TS hade sådana orimliga föreställningar. Så småningom blir man kamrater, det vore arbetsamt att leva med "pirr" i vardagslivet, det tror jag inte någon orkar i längden. Lågan måste ju ändå underhållas,  särskilt om man inte är äldre än 40 år, det håller jag med TS om.
                                                                                          Frun frågar inte hur TS dagar har varit, men riktar TS den frågan till frun? Sex som pliktuppfyllelse;  är TS en öm och varsam älskare? Han verkar ju tämligen egocentrisk när han inte vill ge förhållandet en chans som att gå i familjeterapi eller konsultera en sexrådgivare. Nej, han har bestämt fruns öde utan att tillfråga henne, hon har alltså blivit statist i sitt eget liv.                                    En skilsmässa där det finns barn med i bilden innebär komplikationer med dubbla boenden, dyrt, och trassel med varannanveckaliv, stackars barn! Det finns ju stor risk att det får återverkan på deras skolgång, har föräldrar som just separerat kraft att förhöra läxor och stötta barnen med deras aktiviteter?

Jag har följt en tråd som nu fått sin oväntade upplösning, det har varit en intressant om än nedslående läsning. TS exhustru har hittat inläggen från maken, att han blev ex-make är  självklart för alla som tagit del av hans kommentarer.                                                                                                                                              Hustruns tillit har rubbats och sorgearbetet  kommer att ta tid. Att koncentrera sig på sitt 
 yrke och sin karriär är den bästa metoden för att komma vidare; det avlänkar och bygger samtidigt  upp självkänslan och inte minst ekonomin. Här finns det barn med i bilden, en tröst även om det innebär stort ansvar.                                                                                                                                              TS har klandrats med rätta. Han har gått bakom ryggen på sin hustru, redan genom att skriva i ett forum som detta och genom att diskutera relationen med några "snubbar", för att inte tala om otroheten. TS tycks ha en verklighetsfrämmande inställning om en passion som lyser som en fyrbåk mitt i vardagsslentrianen och med oförminskad styrka under många års äktenskap. Oftast blir makar samarbetspartners så småningom, men det hindrar ju inte glöden att glimra emellanåt, men intrycket man har fått i tråden är att passionen i det närmaste skulle schemaläggas, en sorts mekanisk kravspecifikation på hustrun, och så funkar det inte som bekant, det förtar spontaniteten. Han tyckte inte att hustrun visade intresse för hans arbete, men jag undrar varför han inte kunde framföra detta till henne på ett lämpligt sätt? Fanns det ingen möjlighet att kommunicera?                                                                                               TS föregrep hela skilsmässoprocessen och planerade semester med den nya fjällan, ett stort svek som lämnade familjen i limbo.TS kunde ha lagt känslorna för den nya på is ett tag, lagt band på sig och gjort ett lite snyggare avslut. Just hur han avslutade sitt äktenskap skulle jag som ny partner se som oroväckande. Rätt som det är tycker TS att det inte är hett nog i sängkammaren och då planerar han semester med någon ny fjälla.                                                                                              Så småningom kommer TS att märka att gräset inte var så mycket grönare på andra sidan utan även i det nya förhållandet blir det slentrian. Hur som helst är priset för romansen för högt, barnen kommer att drabbas även om TS inte tror det. TS och hans hustru hade säkert drömmar om framtiden, drömmar som nu kommit på skam. Frågan är om det är värt att offra alla drömmar och tryggheten i familjen för en förälskelse som ändå kommer att klinga av?

Jag har följt en tråd som nu fått sin oväntade upplösning, det har varit en intressant om än nedslående läsning. TS exhustru har hittat inläggen från maken, att han blev ex-make är  självklart för alla som tagit del av hans kommentarer.                                                                                                                                              Hustruns tillit har rubbats och sorgearbetet  kommer att ta tid. Att koncentrera sig på sitt 
 yrke och sin karriär är den bästa metoden för att komma vidare; det avlänkar och bygger samtidigt  upp självkänslan och inte minst ekonomin. Här finns det barn med i bilden, en tröst även om det innebär stort ansvar.                                                                                                                                              TS har klandrats med rätta. Han har gått bakom ryggen på sin hustru, redan genom att skriva i ett forum som detta och genom att diskutera relationen med några "snubbar", för att inte tala om otroheten. TS tycks ha en verklighetsfrämmande inställning om en passion som lyser som en fyrbåk mitt i vardagsslentrianen och med oförminskad styrka under många års äktenskap. Oftast blir makar samarbetspartners så småningom, men det hindrar ju inte glöden att glimra emellanåt, men intrycket man har fått i tråden är att passionen i det närmaste skulle schemaläggas, en sorts mekanisk kravspecifikation på hustrun, och så funkar det inte som bekant, det förtar spontaniteten. Han tyckte inte att hustrun visade intresse för hans arbete, men jag undrar varför han inte kunde framföra detta till henne på ett lämpligt sätt? Fanns det ingen möjlighet att kommunicera?                                                                                               TS föregrep hela skilsmässoprocessen och planerade semester med den nya fjällan, ett stort svek som lämnade familjen i limbo.TS kunde ha lagt känslorna för den nya på is ett tag, lagt band på sig och gjort ett lite snyggare avslut. Just hur han avslutade sitt äktenskap skulle jag som ny partner se som oroväckande. Rätt som det är tycker TS att det inte är hett nog i sängkammaren och då planerar han semester med någon ny fjälla.                                                                                              Så småningom kommer TS att märka att gräset inte var så mycket grönare på andra sidan utan även i det nya förhållandet blir det slentrian. Hur som helst är priset för romansen för högt, barnen kommer att drabbas även om TS inte tror det. TS och hans hustru hade säkert drömmar om framtiden, drömmar som nu kommit på skam. Frågan är om det är värt att offra alla drömmar och tryggheten i familjen för en förälskelse som ändå kommer att klinga av?