Hur kommer det här påverka vårat förhållande?

Jag har träffat en kille i ungefär 9 månader nu. Från början har jag varit väldigt puschande och velat att vi ska ta flera steg fram på en gång, medan han har tagit ner mig på jorden och fått mig att förstå att det inte funkar så.
Han jobbar i samma stad där jag bor, men åker till sin hemstad på helgerna oftast.
I veckorna har han sovit hos mig nästan jämt, vi har gjort resor tillsammans och har djupa fina samtal, trots att vi är oense så kan vi diskutera och det har känts som att vi ändå kunnat respektera varandra.

Överlag är han en väldigt, väldigt svår person. Han har alltid fått gömma undan sina känslor då han har en äldre bror som tagit otroligt mycket plats. Han har fått lära sig att handskas med sina känslor inombords och har svårt att prata om det. Han är väldigt speciell, han behöver mycket egentid för återhämtning och älskar att vara i sitt egna sällskap. Han har varit singel i nästan hela sitt liv, och han är 35år idag.

Han har inga barn.

Jag har barn och det är ju trots allt en omställning det med. Han har bara haft sig själv att ro om och ta hand om och helt plötsligt har han träffat nån som mig som har tre barn.

Vi har varit inne på barnfrågan och han har varit taggad på att vela ha barn men när det närmar sig att det skulle kunna bli verklighet så drar han sig tillbaka. Jag har förklarat för honom att det är inte viktigt för mig att skaffa fler barn om det skulle vara så att det står mellan han och att skaffa barn, så är min tid och våran framtid viktigare för mig, än att just skaffa barn.

När vi kommer närmare varann märker jag att han tar lite avstånd, han verkar behöva tid för att landa i det som är. Nu har han sagt att han vill att vi tar ett steg tillbaka, att han behöver mer egentid och att han vill att vi gör som vi gjorde i början: alltså ses ibland, planera in att laga mat tillsammans och att vi tar det därifrån. Och jag ifrågasatte varför han inte gör slut med mig istället om han känner att han vill backa. Men det ville han inte riktigt heller göra. Jag vet att han inte har några problem att ta det steget om det skulle vara så att han skulle vela det.
Han har en hel del grejer hemma hos mig och jag ifrågasatte ifall jag ska packa ihop allt eller låta det vara och han tyckte att jag skulle låta de vara kvar.

Vi förstår ändå varann på ett väldigt bra sätt och fungerar rätt lika som människor, så allt med att behöva egentid och så vidare är inget konstigt för mig. 

Jag är mer orolig för vad det här skulle innebära för våran relation, att man tar ett steg tillbaka efter 9månader? Innebär det att vi aldrig kommer kunna ta steg framåt?

Han menar på att vi får se vad som händer och hur det här utvecklar sig, han säger att han älskar mig och trivs i mitt sällskap men att just nu känner han att han behöver ha det såhär..

Vet inte riktigt vad jag vill ha ut av det här inlägget. Kanske respons på att det faktiskt kan gå vägen i alla fall? ....