Hjälp, kär i en person med grov AD/HD

Hej alla

Hoppas någon kan komma med råd. 

Jag har gått och fullständigt kärat ner mig i en person som har grov AD/HD.

Det sa bara pang. Blev störtkär. 

Men nu tre månader senare undrar jag lite vad som händer. Är hon på eller är hon av? Jag fattar ingenting. 
Jag är verbal med alla mina känslor, säger att jag saknat henne, att hon är fantastisk och det bara sprudlar ut direkt ur min hjärna om ni förstår vad jag menar.

Hon är inte som jag. Men hon kommer ju hela tiden till mig? 

Känns ibland som jag håller på med självplågeri, där vi gör planer exempelvis men jag vet aldrig riktigt säkert om hon dyker upp (hon har aldrig INTE dykt upp men känslan är ändå alltid där)

Jag funderar om hon tänker på mig lika mycket som jag tänker på henne. 
Vi ses kanske en kvart om dagen något sånt och hörs via sms jämt, men idag när hon var här så ville jag verkligen inte att hon skulle gå och hon var, inte kall, men hon var inte varm heller. 

Nä jag fattar ingenting. 

Någon som har någon form av erfarenhet av att dejta person med grov diagnos. hur vet man att det finns känslor?? jag vågar inte närma mig för nån gång när jag gjort det har det varit lite panik typ att "jag har inte borstat håret" eller någon annan knepig förklaring. 

hjälp mig. blir smått galen.... all input är välkommen.