Tjafs med mamma tar inte slut

Det låter som att du är tonåring som får utbrott. Värdera din mamma, hon älskar dig villkorslöst. Var snäll mot henne. Istället för att explodera...ta några djupa andetag och behärska dig. Kram

Låter som en bra idé att flytta hemifrån. Vet inte hur gammal du är men jag bråkade likadant med min mamma när jag var yngre, och det löste sig helt av att ge sig ut och bo själv ett tag. Efter en viss ålder behöver man helt enkelt ge sig av och testa sina egna vingar, få lite distans till föräldrarna och skapa sina egna ramar. Det brukar bli mycket trevligare för alla inblandade när man kommer tillbaka och hälsar på sen 

Alla föräldrar är inte normala och älskar sina barn mm. En del vill bara bråka och trycka ner sina barn. 

Då är det bättre att flytta ut så fort man får möjlighet och skapa sig en egen tillvaro som är mer positiv och lugn. 

Bara för att TS skriver att hon får utbrott så betyder det inte att de inte är befogade. Vi vet inte hela historien. 

Min mamma kunde vara riktigt hemsk. Jag var rädd för henne när jag växte upp. När jag var tonåring så hatade jag henne. När jag flyttade hemifrån tänkte jag att nu äntligen skulle jag få lugn och ro. Icke. 

När jag och min sambo flyttade ihop kom hon och pappa med pizza till oss och de som hjälpte oss att flytta. Jag tyckte att det var så snällt och gulligt och kände sån lättnad att slippa tänka på mat när vi hade slitit häcken av oss hela dagen. 
De kom med maten säkert en halvtimme före utsatt tid. Vi stod med tunga möbler som vi ville få på plats. Fem minuter efter att de hade kommit in genom dörren åkte jag på en sån utskällning att vi inte hade satt oss vid bordet för pizzorna höll ju på att bli kalla. 

Jag pluggade på högskolan på den tiden och hade oregelbundna tider då föreläsningarna låg utspridda. Det var mycket självstudier. Jag fick samtal flera gånger i veckan från mamma som rörde en enda sak. Hon ville bli hämtad på jobb för det var jobbigt att ta bussen. Om jag inte satt i en föreläsning så fanns det aldrig något hinder - i hennes ögon- att jag kunde hämta henne PUNKT! Så jag skulle spendera totalt en timme i bil för att köra henne från hennes jobb hem. Hon hade själv körkort men gillade inte att köra bil. 
Den dagen jag satte ner foten och sa att jag inte kan hålla på att vara hennes taxi blev hon så sur att hon inte hörde av sig till mig på fem månader!!!

Så jag kan relatera till TS. Det kan vara ett helvete att försöka att ha en relation till en förälder. Bara för att de har titeln mamma eller pappa betyder det inte att man ska acceptera allt. 

Det finns alldeles för lite information i ditt inlägg för att det ska gå att ha en åsikt eller tanke om det.
Att en mamma älskar sin avkomma villkorslöst, som någon skrev, är såklart hitte på. Nästan all kärlek kommer med villkor. Sedan kan en del inte riktigt förstå skillnaden på att älska någon annan för den som den är, och att älska för sin egna skull.
Men generell är det bra att flytta för att undvika konflikter. Jag drog så fort det bara gick. 
Inte säkert relationen blir bättre för det. Alla relationer fungerar helt enkelt inte. Men en vapenvila är alltid bättre än ett öppet krig.