Paus
Jag har sedan 9 månader en relation med en man. Vi träffas så ofta vi kan. Under dessa 9 månader har jag alltid haft med mig alkohol till honom. Vad vi än har gjort så har jag velat ha alkohol. Han dricker nästan aldrig. När han dricker så blir det alkoholfritt.
Jag har druckit för att döva min ångest . Självmedicinerat.
Jag har mått sämre och sämre och det har blivit en negativ spiral.
För ca 3 dagar sedan sa min partner att det finns ett stort irritationsmoment gällande mitt drickande.
Han vill att vi ska fortsätta att träffas men inte som det ser ut nu.
Vi har bestämt att vi tar en paus och att jag får söka hjälp med mitt beroende.
Det känns både befriande och jobbigt.
Har ni några tips på hur jag ska tänka eller förhålla mig till det.