fultextad användarhandbok skrev 2024-11-23 20:51:39 följande:
Tänkte passa på att nedteckna något svar när jag mår lite bättre åtminstone för tillfället. Det låter som en hård uppväxt sett ur det perspektivet! Mycket hårdare än min som alltid var snäll hemma. Men ändå har du som kunnat förhålla dig till det, insett att det finns flera olika sorters värden? Du kommer in på en mycket djup tankegång där, att man kan skilja på vem man är och vad man gör. Jag håller med, man är inte vad man gör, däremot kommer man att intressera sig för vissa saker och göra vissa saker beroende på vem man är. Ja, det beror lite på hur man värderar det med, om jag försöker rita något och det ser ut som vanligt, som att jag är fem år, blir det närmast humoristiskt, misslyckas man med något man kanske brukar vara bra på kan det kännas lite sämre. Men visst går det över det med. Inte är det så viktigt att vara så bra på mycket, mest att andra verkar komma någon vart men inte jag.
Det låter som en rolig tävling, som dessutom innehåller flera delmoment som kräver kreativitet, konstnärlighet och materialkännedom med. Riktigt bra gjort! Också trevligt då man får kombinera det med att det är roligt med. Kanske är du mer tävlingsmänniska än vad jag är. Annars kan en del projekt vara intressanta, att prova olika idéer för att se hur de fungerar.
Skönt att du har haft en snäll uppväxt! Ja, jag upplever att det har format mig även på ett positivt sätt. Att vara en ensamseglare (i livet) medför stor frihet. En frihet du säkert har känt när du har seglat ensam till havs. Många krav försvinner och man kan utvecklas fritt, även om man förlorar vissa saker också.
Jag förstår hur du menar med att det är en större förlust att misslyckas med saker man brukar vara bra på och kanske till och med har kunnat räkna med att man kan. Så har det varit med måleriet för mig. Inte på grund av att jag drabbats av sjukdom, så som du har gjort, utan för att jag låste mig och inte vet hur jag låser upp mig igen. Skulptur går fortfarande bra, tack och lov!
Känslan av att andra tycks komma någon vart, men inte man själv, är nog ganska vanlig. Fast den är såklart lika jobbig för det. Och du har ju drabbats av två sjukdomar som har kastat om spelplanen för dig. Du visste vart du var på väg i din segelbåt, men sedan tog livet tag i masten och satte snurr på båten. Då är det bara naturligt att du känner dig lite vilsen innan du hittar rätt riktning igen.
Jag minns att jag så himla gärna ville vinna! Priset var nog en kexchoklad tror jag, men det var äran jag var ute efter 😅🍫
