Bryta med faster?
Hej!
Jag har ett problem med mitt barns faster. Tyvärr blir detta lite långt..
Mitt barn är 5 år nu och jag har ensamvårdnad. Pappan har funktionshinder och kan inte ta hand om barnet. Ibland ses vi bara vi tre, men inte ofta eftersom pappan även har humörproblem och gapar och gormar på mig inför barnet. Därför ses vi ca 1 gång i månaden för att barnet iaf ska ha pappan i sitt liv. Pappans familj har dock alltid varit måna om att pappan ska få träffa sin son, vilket jag förstår, men samtidigt orkr kag inte med pappans humör och misstänker att mitt barn tar skada, så därav minimerad kontakt.
Nu till fastern: Hon är en dominant, social fjärilstyp med enorma bekräftelsebehov? Vi är ungefär lika gamla men hon har inga barn och hon och hennes kille kan inte få barn, något hon är ledsen för. Dessto gladare blev hon när hin skulle få syskonbarn. Hon ville vara barnvakt ofta, ställde alltid upp, köpte massa presenter osv? hon var jättebra faster åt mitt barn. Hon är till synes en bra faster, men problemet är att hon är väldigt intensiv och dominant på det sättet att jag liksom inte vågat säga nej till henne, om ni förstår. Hon har en mörk sida, tex pratar hom skit om andra som sätter sig emot henne och är extremt manipulativ. Jag misstänker att hon har dold marcissistisk personlighet. Jag har försökt sätta hrämser några gånger men jag känner att hon snackat skit om mig pga detta och innerst inne inte hillar mig.. Hon håller sig på god kant för att få träffa sitt syskonbarn. Jag kan respektera det, problemet är bara att jag börjat känna ångest pga att ha med henne tt göra. Jag är totalt motsats till denna kvinna. Jag vill att min son ska ha relation med sin släkt men jag klarar inte av henne. Känner mig så falsk och vet att hon också är det. Hörde henne säga något nedvärderande om mig till sina kompisar på julafton då hon inte trodde jag hörde?
Iaf, nu har jag slutat svara på hennes sms. Hon sa hon var orolig efter att inte fått svar på 2 dagar, så efter 2 dagar skrev jag att jag känt mig vilsen och kommer ta en paus från att umgås. så önskade jag henne hejdå så länge. Hoppades hon skulle fatta att inte höra av sig mer. Men nej, efter ca 1 månad skriver hon om jag mår ok och hon saknar oss. Visst, det låter fint, men detta har alltså gett mig ångest igen. Under den månaden vi inte hade kontakt blev jag som en ny människa. Har alltid varit ensamvarg och stark och lycklig på egen jamd så nu lände jag mig som mig själv för första ggen på länge, började meditera, vara i nuet och fick en helt annan reltion med min son som jag alltid haft svårt att knuta an till känslomässigt pga all ångest. När hon hörde av sig igen blev jag genast den ängsliga mamman som inte oan vara närvarande utan ger min son ipaden..😞
Min fråga är, är det konstigt och fel av mig att helt klippa bandet med denna faster som ändå är den person min son haft mest kontakt med i släktrm? Detta har ju hänt pga att hon alltid hört av sig och jag inte står mina gränser? Jag är inte intresserad av att slösa min energi på någon son her mig så mkt ångest att jag missar av att njuta av mitt barn.. Måste man verkligen må dåligt bara förvatt barnet ska ha en faster i sitt liv? Hon visar ju gång på gång att hon inte respekterar mina gränser. Säg att det är okej att bara klippa bort henne? orkar inte mer 😔