Hur vet man om man vill ha ett till barn?!
Både jag och sambo är/blir 35 år i år, och vi har en tjej på 7 åroch en pojk på 4 år.
Både jag och sambo är/blir 35 år i år, och vi har en tjej på 7 åroch en pojk på 4 år.
Om du vill ha ett barn till hade du ju känt det. Alltså känt en längtan. Nu resonerar du om fördelar och nackdelar, försöker göra ett smart val.
Tror ändå jag har en längtan, men kan inte avgöra om den är tillräckligt stark för att övervinna nackdelarna.
Finns några större aspekter som du ej tar med också. Om ni skiljer er, dör, blir arbetslösa, sjuka, orkar du ta hand om 3 barn själv?
Både jag och sambo är/blir 35 år i år, och vi har en tjej på 7 åroch en pojk på 4 år.
Nu kan jag ju bara se det du skriver här. Men det låter inte som du är jättesugen på ett till barn för barnets egen skull.
Dina förargument är sånt som att ni kan få fler barnbarn, att ni ska bygga upp ert sociala nätverk genom barn mm. Fundera på hur stor skillnad det egentligen gör med ett barn till där. Kanske barnen ni har blir bättre än er på att skapa relationer, då faller ju det argumentet. Att skaffa ett tredje barn som lite överflöd och dämpande effekt om något av de äldre dör låter spontant också lite som ett makabert argument om jsg ska vara ärlig.
Vad gör ni om det tar ett tag med barn 3, det är ingen garanti att det går fort. Då blir det barnet ju än mer ett som får uppväxt som ensambarn fast med äldre syskon i periferin.
Tror du behöver fundera på vad du egentligen vill själv. Inte bara logiskt resonera, för man kan alltid skapa massa scenarier.
Längtar du efter ett till barn?
Om barnet bara blir ett praktiskt avhandlat subjekt med listor för och emot så vet jag inte om det finns en faktisk längtan där bakom?
Jag längtade som f-n och då blev det ju tvärtom för mig. Det var VÄRT att börja om, det var VÄRT att behöva plocka bort allt smålego i många många år för att köpa hem bebisgrejer och anpassa hemmet på nytt (sladdis).
Men allt bottnade i att jag önskade bli mamma igen, vi ville ha ett till barn. Vill man inte det så släpp det.
Kan inte svara på det reflekterade över din text lite ang barnen bråkar och leker.
Mina gjorde samma i den åldern. Sedan blev det mindre då storasyskonet inte var lika tolerant mot lillasyskonet längre. Kompisarna tyckte inte svansen var lika imponerande och syskonet blev ledsen och fattade inget.
I det perspektivet hade en 3a varit bra. Då hade mellanbarnet haft ett annat syskon att ty sig till. När mellan blev i samma ålder då är stora plötsligt 10-12 år och det är lite gulligt igen med en 3-4 åring som de kan hänga med en kortare period.
Själv hade jag gärna önskat en 3a nu blev det inte så, var 37 när 2an föddes (hade nog varit runt 40 om en trea hade blivit aktuell). Sedan är det stor skillnad på barn under 10 år och tonåringar, icke att förgömma. Har en tonåring idag och åhå vad jag sakar småbarnsåren med det barnet, så mycket lättare...
Ha också i åtanke att en trea lätt kan bli en trea eller fyra också. Vet några stycken som skulle skaffa en sladdis som fick 2. Dubbelt så roligt hävdar de dock ännu!
Visst blir du äldre, men du har ju syskon till trean som kan hjälpa till också på sitt sätt. Inte att man avkräver barnpassning och sådant men det blir ändå en annan avlastning på sitt sätt trots att du har fullt ansvar.
Tror ändå jag har en längtan, men kan inte avgöra om den är tillräckligt stark för att övervinna nackdelarna.
Tror ändå jag har en längtan, men kan inte avgöra om den är tillräckligt stark för att övervinna nackdelarna.
Nu kan jag ju bara se det du skriver här. Men det låter inte som du är jättesugen på ett till barn för barnets egen skull.
Dina förargument är sånt som att ni kan få fler barnbarn, att ni ska bygga upp ert sociala nätverk genom barn mm. Fundera på hur stor skillnad det egentligen gör med ett barn till där. Kanske barnen ni har blir bättre än er på att skapa relationer, då faller ju det argumentet. Att skaffa ett tredje barn som lite överflöd och dämpande effekt om något av de äldre dör låter spontant också lite som ett makabert argument om jsg ska vara ärlig.
Vad gör ni om det tar ett tag med barn 3, det är ingen garanti att det går fort. Då blir det barnet ju än mer ett som får uppväxt som ensambarn fast med äldre syskon i periferin.
Tror du behöver fundera på vad du egentligen vill själv. Inte bara logiskt resonera, för man kan alltid skapa massa scenarier.