Konisering med sövning

Hej! Jag lovade mig själv att dela med mig utav min erfarenhet efter min konisering under narkos. Det har varit otroligt jobbigt sedan första cellprovet att höra om cellförändringar och sen behöva genomgå en kolposkopi. Jag sköt på cellprovet i tre år pga rädsla och jobbiga erfarenheter till underlivet. Men vilken tur att jag gick för det visade sig att jag hade höggradiga cellförändringar. Eftersom jag inte klarar av vanliga cellprov utan att gråta, bli svimfärdig och vara omskakad önskade jag få bli koniserad med narkos. Jag fick verkligen kriga mig till att få det beviljat men till slut lyckades jag! Och tur var det för bara jag la mig i undersökningsstolen där operationen skulle äga rum fick jag panikångestattacker och smärta i underlivet. Jag trodde först att narkosen inte skulle funka men rätt var det var så föll jag i djupsömn och vaknade färdig. Känslan var enorm, mängden tacksamhet går inte att beskriva. Nu hoppas jag verkligen att allt försvann och att jag slipper det här skitet igen!