Psykiskt misshandlad av full sambo

Om inte för din egen så snälla lämna honom för barnens skull. Varje dag blir de mer traumatiserade....inte en dag till. Kram

Är inte barnen nog motivation att lämna? Växte upp under liknande förhållanden och ja, det fuckade upp mig totalt. Finns inget att vänta på. Bara gör det nu,

Ta barnen och åk till en kvinnojour. Be om hjälp

Är upprörd så skriver som en kratta. Vill bara bort från allt. 

Jag går tillbaka för att han tjatar, söker upp mig på jobbet fast jag säger nej, skämmer ut mig. Barnen vill hem men det är hans ?hem? jag ska vara tacksam. Fast han inte tagit barnen på tolv år bara jag, jag städar tvättar diskar sköter allt lämnar hämtar barn. Han jobbar och dricker. Pratar med andra tjejer. 

något barnen aldrig förstår förrän som är äldre. Äldsta börjar dock förstå lite då han sagt att han vill åka bort med mig för pappa blir arg när han dricke.

Varje gång jag lämnat honom och bott hos mamma, när jag börjat mätt bättre börjat kolla lägenheter så trakasserar han mig på Mail (blockar han på sms) hela dagarna. Sms på sms, hot om att jag kommer få sparken från jobbet, alla ska få veta vilken ?sjuk? människa jag är. Alla hatar mig. 

sen när han hämtar barnen och det är hans tur att ha dom en helg så ringer han lr mailar på en gång att dom är förstörda och behöver oss tillsammans, jag måste komma på en gång och låter dom gråta i telefonen. 

jag skulle aldrig inte åka till barnen och jag vill inte att han har dom för han brys sig inte om jag inte är där och säger åt honom. Jag klarar inte av att han gör så emot barnen och vi har gemensam vårdnad. 

Jag är uppvuxen så, lämna. Det skadar dig och framförallt barnen mer än man tror när man är i det.

Om barnen ber dig att åka tillbaka till sin pappa, måste du säga nej. Trots att de gråter och skriker. Du får förklara för dem att "pappa mår inte bra" eller något liknande. 

Barnen förstår inte bättre. Men det gör du. Du måste vara den starka, den vuxna och ta dem bort från det livet.

Han vill få dig att tro att du inte klarar dig utan honom. Fast svaret är att du klarar dig bättre utan honom. Men det vill inte han inse för han har det väl bättre som det är nu än om ni skulle separera. Och han sätter sig själv i första rummet.
Du får inte tro på dessa lögner. 
Har du någon vän/släkting som kan hjälpa dig med boende?
Om barnen ringer o gråter när dom är hos sin pappa, kan någon annan komma och hämta dom och köra dom till dig, så att du slipper träffa exet. För att han vill ju bara använda barnen för att hålla dig kvar som det verkar. 
Ring kvinnofridslinjen för hjälp och stöd.
Gör upp en plan, skriv ned i punktform vad som du behöver göra. Ett steg i taget och berätta inget för mannen. Du klarar det, ett steg i taget.
Spara sms konversationer och spela in samtal i smyg, där han säger saker som innebär att han misshandlar dig psykiskt. Det kan vara bra vid en eventuell vårdnadstvist.
Ta hand om dig! Du förtjänar någon bättre.....

Ursäkta mig nu men......du rabblar upp undanflykter i långa rader. Du är barnens trygghet!! Visa det! Sluta jamsa på och se till att rädda barnen undan mer elände.
  Du tillåter dem att skadas just nu. 

Jag är uppväxt med våld och alkohol. Det kommer jag aldrig bli fri. 

Det finns ingen annan lösning än att lämna honom men du kanske behöver hjälp. Det kan vara extra svårt för den som själv mår dåligt. Din mamma verkar vara en fast punkt och kvinnojouren finns alltid där för dig. De har stor erfarenhet. Även om han inte mår bra så ska varken du eller barnen behöva utsättas för det du beskriver.