Kompis utan sociala koder

Barn föds inte färdiga. Såklart.

Tjaa, är det inte så myyyyysigt; "Av barn och fyllon får man höra sanningen!"...?? Jag avskyr barn mycket p.g.a detta, de framstår som förståndshandikappade! Och folk tycker det är "gulligt"! Knepigt - absolut, men barn är knepiga! De har inte lärt sig gränser, artighet, hur man sköter saker snyggt etc ännu. Han tycker garanterat att det är svintråkigt hemma hos er när han inte får spela! Kanske t.o.m varit därför som han velat umgås med ditt barn, till stor del?
Sen är det förstås olika, en del lyckas mer eller mindre med uppfostran samt vid olika åldrar. Men de allra flesta ungar är riktigt jäkla oförskämda under en tid i livet, de vet inte bättre ännu!

Om man vill vara hård kan man säga att han låter ouppfostrad och oförskämd. Om man vill vara lite mjukare kan man tänka att han bara är 6,5 år. En del barn är sådär utan att de blir kriminella eller psykopater som tonåringar eller vuxna. Acceptera inte vad som helst, men ha lite förståelse och tålamod. 

Blir din son ledsen, prata om det i stället för att skälla på grannpojken. Gällande spelande och skärm ska ni givetvis respektera föräldrarnas önskan, men det betyder kanske att den här pojken inte kan vara lika mycket hos er. Ni ska ju inte begränsa era egna barn om det inte behövs.

Det verkar ju som att mamman har rätt. 

Tråkigt för vänskapen naturligtvis, inte särskilt artigt, men inget uppseendeväckande i sig. 

Ja, min son med autism har liknande beteende. Nej, i han fall har det ingenting med brist uppfostran att göra.

En sexåring som säger vad han tycker ... vad är så konstig med det?

Jag undrar om flera i tråden verkligen har barn eller erfarenheter av små barn. Ni pratar alltså om en en SJUÅRING och förväntar er att han ska ha en utvecklad social kompetens. Läs på lite innan ni uttalar er om något och börjar prata om diagnoser.