Missfall v13

Beklagar sorgen! Har varit med om missfall i v 9 och besvikelsen var stor. Så jag förstår dig. Har nu själv också 3 barn.
ja, säkerligen var det inte menat. 
Hur gammal är du? Ja, självklart vågar du försöka igen!

Fortsätter här då hakar upp sig lite när jag skrev innan...

Jag vet inte exakt när bebisen kom ut, vet bara att det inte fanns kvar vid undersökningen så kommer inte få svar när graviditeten stannade av. 

Jag vet inte egentligen vad jag vill med denna tråd, finns säkert en uppsjö likadana, men känner att det är skönt att skriva av sig lite... 

Fyller 40 i år, så börjar få åldern mot mig känner jag. Detta var oplanerat men lika välkommen trots att det blev en rejäl chock när plussat kom. Har aldrig varit med om missfall innan och det tog hårdare på mig än jag trodde det skulle göra, jag hoppades in i det sista att det ändå fanns en bebis som sprattlade runt där inne, att det kanske funnits en tvilling som inte ville vara med längre. Men det var helt tomt. Det syntes bara spår av en graviditet. 

Det är okej att vara ledsen och besviken. Fick MA i slutet av juni då jag var i vecka 9+3. Embryot hade förmodligen dött i vecka 6 då den bara var 3,6mm (han gå på undersökning precis när jag börjat blöda och blödde en vecka innan själva missfallet..). 

Det är tungt ❤️ Du är inte för gammal och att du fick missfall hade du inte kunnat påverka. Jag tycker absolut ni ska försöka igen.

En liten tröst kan vara att kroppen förmodligen upptäckte att embryot inte utvecklats korrekt, och att det var därför. Jag försökte (och försöker fortfarande) tänka så. Att embryot inte var helt friskt. Oavsett så skickar jag MASSOR av kramar till dig. ❤️

Beklagar. Hade du gjort VUL eller kan det avstannat långt tidigare?

Är själv 40 och gravid med andra barnet, har haft två tidiga missfall när vi försökt skaffa barn och det är verkligen allt annat än kul, även om det är väldigt vanligt. Så många av de jag vet som skaffat barn har gått igenom minst ett missfall.

Ta hand om dig!

Jag fick min tredje vid 39! Blev gjord på första försöket!

Innerst inne vet jag att jag inte hade kunnat påverka missfallet, men "varför?" kommer nog alltid finnas kvar i huvudet. 

Beklagar din förlust oxå och skickar massor kramar 
Hade inte gjort nån undersökning alls innan, första ul var inbokat om två dagar. Jag vet inte om det hade avstannat tidigare eller inte. 

Du hade inte kunnat göra något. Något blev fel i utvecklingen och kroppen stötte ut embryot. 

jag fick besked på kub att det hade avstannat några veckor tidigare. Fick ta tabletter i v14-15 för att få ut det och fick dra ut två stora klumpar med händerna. 

Det är hemskt att gå igenom när man tror att man klarat av den där första tiden. Det faktum att man har barn sedan innan är det bästa för att gå vidare.
Själv är jag 41 och gravid igen nu, så visst går det.(två MA men sen tog det sig) 😊

Vill du hjälpa kroppen att ordna bra förutsättningar för nästa så är folsyra(så klart), men kolla även upp Q10, D-vitamin, Magnesium och B-vitamin och deras effekter.
Lycka till!

Innerst inne vet jag att nåt var fel och jag hade på känn, framförallt sista dagarna, att nåt inte stämde. 

Vi skulle ha gjort kub imorgon, på ett sätt är jag glad att det gick som det gick, jag tror att det hade varit jobbigare på alla sätt att upptäcka att det hade stannat av då. 

Grattis och lycka till 😀

Ja det är lättare om man hade det på känn. för mig var det första som en blixt från klar himmel, hade precis börjat känna mig större, byxorna passade inte riktigt. Andra gången var jag övertygad om att något var fel från början, så det var lättare psykiskt.

Men är glad att jag slapp få info på Kub att något var hemskt fel och sen vara tvungen att ta beslutet själv att avsluta graviditeten nu var det ju redan hanterat av kroppen även om det inte hade kommit ut än.