Anonym (BUP?) skrev 2023-08-20 15:07:15 följande:
Barnet mår alltså jättedåligt när det inte får träffa den andra föräldern? Hur mycket umgänge har de? Vad är det i föräldraförmågan som brister? Går det att anpassa umgänget så att barnet får träffa föräldern men utan att föräldern behöver ta så mycket ansvar? Kanske träffas oftare men kortare tid varje gång?
Det spelar ingen roll hur lite umgänge de har. Nu bor de växelvis sedan ett par år tillbaka och de "köper" inget mindre än det. Vid mindre boende mår de dåligt, skolan går sämre, självakadebeteenden, depressioner och ångest. Även vid t ex 4-10, 5-10 boende etc.
Anonym (X) skrev 2023-08-20 15:14:07 följande:
Tror du att du skulle kunna prata med dom, förklara att de kan och får berätta jobbiga saker som händer hos pappan, och ändå få lov att umgås med honom? Att ni tillsammans hjälps åt att för att besöken ska bli bättre? Vet barnen om att de får bestämma själva, att du inte kommer att hindra dom?
Det låter som att de är rädda att de inte ska få träffa honom, vilket de verkar vilja göra. Men de kan även ha behov av att bena upp sina egna känslor för pappan, så de förstår att man både kan älska sin pappa men ändå se hans svagheter och förstå dom.
Dom samtalen har vi haft många gånger. Barn är lojala.. Oavsett vad vi, BUP eller någon annan säger. Skulle barnen bestämma helt själva över umgänget skulle de välja att bo där heltid då den andra föräldern är manipulativ och skulle ge dem dåligt samvete om de valde annorlunda. Kör med saker som "Jag mår så fruktansvärt dåligt när ni inte är här. Jag kan inte äta eller sova." Det är väl klart barnen inte vill det.
Anonym (Nja) skrev 2023-08-20 17:10:20 följande:
Det låter konstigt om myndigheter skulle dra tillbaka orosanmälningar, jag tvivlar på att man ens kan det. Soc är skyldig att utreda allt som kommer in. Sedan kanske det läggs ner i brist på bevis. Låter ändå konstigt att de inte tar på allvar när det kommer nya hela tiden. Sedan undrar jag om de verkligen får tala om för dig ifall de pratar med honom eller inte pga sekretess. Han kanske säger att det är tillbakadraget när de i själva verket lagt ner pga bristande bevis eller att han lyckas snacka bort dem.
Tar ett citat från ditt tidigare inlägg:
Anonym (TS) skrev 2023-08-20 14:46:18 följande:
Oro finns, inte bara hos mig, utan inkommer orosanmälningar regelbundet som läggs ner med motivering att jag är enskild vårdnadshavare. Jag har ju fått enskild vårdnad av en anledning. Nu är det många år sedan och situationen var värre då och barnen hade inget umgänge med den andra föräldern alls efter det. Sedan har åren gått och dennes livssituation förändrats. Oro finns dock kvar, frågan rör om oron är befogad och om förälderns föräldraförmåga är "good enough".
När situationen varken är svart eller vit är det svårt att veta vad som är det bästa för barnen. Är det bättre för barnen att må dåligt, skära sig, ha självmordstankar osv för att de inte får ha umgänge med den andra föräldern eller är det bättre för barnen att ha umgänge med en förälder som inte har fullgod föräldraförmåga?
Om jag inte har ansvaret som enskild vårdnadshavare, vem anser du ska ha det då?
Låt mig först fråga, vilken förälder har INTE brister i sitt föräldraskap? Vem är perfekt, egentligen? Så ja, frågan landar i som du funderar på, hur illa ska det vara för att man ska dra in umgänget. Misstänker du att han är hög på mediciner när han har barnen? Har de sagt något som tyder på det? Hur tilltalar han dem, utsätts de för psykisk misshandel? Är han hårdhänt mot dem? Glömmer regelbundet att ge dem mat eller liknande? Har de sagt något alls som får dig att tro att de antingen far illa där rent praktiskt eller mår dåligt av att vara där? Det är en gråskala, inte en 1-10-skala. Du måste alltså ta ett steg tillbaka och se situationen som helhet. Behandlar han dem illa, ja eller nej? Vid ja, begränsa umgänget. Inga övernattningar, kortare besök dagtid, övervakade besök med dig närvarande. Det finns flera varianter du kan fundera på. Och frågan är också hur gamla barnen är. Från puberteten har man som förälder mindre att säga till om när det gäller umgänge, även om man har enskild vårdnad. Det gäller alltså att dina barn att förstå att de måste vara ärliga, att de inte förlorar sin pappa, att ingen blir arg på dem, men att sanningen är viktig.
Menar du på fullt allvar att dina barn håller på med självskadebeteenden och har självmordstankar om de inte får träffa honom..? De behöver självklart en samtalskontakt på BUP om det är så illa. Sedan behöver man som sagt inte kapa umgänget till noll, det går att begränsa, och det gör du i så fall utifrån ett eget beslut som du informerar barnen om, det är ingen förhandling eller diskussion med dem om det. Du har bestämt det, så är det bara. Orsaken kan du själv lägga fram hur du vill men t ex att pappan ännu inte har sitt liv helt på plats så att det i nuläget inte är lämpligt att ses på samma sätt som förut.
Nej det är väl klart de inte formellt drar tillbaka en orosanmälan. Men om jag, efter samtycke från den andra föräldern pratar med dem, så slätar de över situationen genom att t ex säga att det inte var så som de trodde när de gjorde anmälan t ex.
Det är väl klart de får säga till mig om de pratar med den andra föräldern. Det är ju barnens utredning. Men det är endast jag som är part som vårdnadshavare säger de, därför får de inte utreda den andra föräldern. Jag får ju ta del av deras bedömningar de gör där de står att de inte pratat med den andra föräldern och motivering till det.
Ingen är såklart perfekt som förälder, inte jag heller. Det som ställer till det i min bedömning är att det lilla jag vet har jag fått reda på när jag själv sett den andra föräldern med barnen samt genom de orosanmälningar som inkommit. Det lilla jag ser gör mig orolig till och från och får mig att undra vad som sker all övrig tid jag inte är där. Jag ser liksom toppen av ett isberg. Ja, den andra föräldern uppfattas som påverkad ofta men hänvisar till pågående medicinering och att denna lämnar drogprover. Orosanmälningar har rört att denna uppfattats påverkad av myndighetspersoner och privatpersoner.
Våld har framkommit vid ett tillfälle där föräldern förklarade detta som ett misstag, råkat vända sig om och då stod barnet precis bakom och handen råkade hamna på ansiktet typ.
Det är mycket bråk mellan föräldern och barnet. Tider glöms, utrustning till skolan missas, försovningar etc. Sådant strular regelbundet. När barnen var mindre användes ingen cykelhjälm, för höga krav på vad barnen bör klara av utifrån deras ålder. Det är ett allmänt ovårdat språk, rasistiska kommentarer, integritetskränkande saker gentemot barnen och liknande.
Barnen har självklart haft många kontakter på BUP utifrån sitt mående som framgår av tidigare i tråden. Direkt umgänget återupptagit har det dåliga mående försvunnit och kontakten avslutats. Detta har skett flertalet gånger. Jag har stångat mig blodig med BUP och socialtjänsten, men de gör ingenting.
Barnens bestämmanderätt har ingen ålder längre. Man ska utgå ifrån ålder och mognad. Att vara medberoende i den andra förälderns missbruk/sjukdomar kan ses som ett tecken på omognad. De har därför inte "rätt" att välja helt själv kring umgänget. Och oavsett om det kunde skulle de såklart välja den andra föräldern då denna uttrycker hur dåligt denna mår utan barnen och pratar illa om mig.
Jag är neutral och yttrar mig aldrig negativt kring den andra föräldern till barnen. Jag är saklig och berättar vad som sker när orosanmälningar kommer in. Vilket i regel resulterar i att barnen blir arga och ledsna och säger att anmälan ljuger t ex. Sen börjar det dåliga mående till eventuellt umgänge återupptas.
Självklart kan umgänget kapas. Men som jag sagt tidigare är det svårt. Dels utifrån att jag inte har "bevis" för min oro men också för att jag behöver väga in barnens mående i det hela.
Jag har varit I kontakt med familjerätt, med socialtjänsten, med maskrosbarn och andra liknande föreningar för att få stöd och hjälp kring hur jag ska tänka. Men ingen kan hjälpa.
Anonym (Familjerådgivning) skrev 2023-08-20 17:12:42 följande:
Kolla upp om du kan få familjerådgivning via din kommun (enskilt, till dig alltså) det känner jag folk som haft. Även barnen har fått samtal där.
ett alternativ, om du har ekonomi till det , är ju att hitta en privat terapeut med kunskaper på området, att samtala med och få hjälp att tänka om barnens behov och dina egna känslor?
Familjerätten säger ingenting. Det var dem som sa att det naturliga är växelvis boende trots att jag har enskild vårdnad. I efterhand har det visat sig att det är ytterst ovanligt och i princip aldrig sker. Redan när de sa det hade det framkommit brister hos den andra föräldern. Men eftersom denna inte deltog vid vårdnadstvister har rätten inte dömt ut umgängesstöd, vilket medför att en sådan inte finns att tillgå.
