Anonym (TS) skrev 2023-08-20 15:02:04 följande:
Jag har vänner att bolla med. Utifrån ett utomstående perspektiv är den andra förälderns brister så stora att de anser att barnen inte ska vara där. Men samtidigt är det mina vänner, det är väl klart de går på min linje. De är inte objektiva att prata med.
Som jag skrev i ett tidigare svar är det många år sedan jag fick enskild vårdnad. Då såg situationen annorlunda ut. Då var det självklart att barnen inte skulle vara där. Situationen har förändrats under åren och barnen har successivt börjar ha umgänge med den andra föräldern. Orosanmälningar inkommer regelbundet, från både myndigheter och anonyma. När jag sedan pratar med myndigheterna kan de "ta tillbaka" orosanmälan eller liknande och det är därför svårt att veta om det ligger någon sanning i dem. Den andra föräldern har alltid olika förklaringar till de orosanmälningarna som kommer samt lämnar olika myndighetspersoner som referenser som jag kan prata med som "går i god" för denna.
Jag skulle mer än gärna berätta om de saker som framkommit under åren, men det skulle bli alldeles för specifikt och kunna avslöja vem jag är. Men bland annat finns det misstankar om missbruk men också rent konkreta problem med bemötandet gentemot barnen. Föräldern uppvisar nykterhet genom drogprover men har ju en handfull narkotikaklassade läkemedel på recept där det finns misstanke både om försäljning av medicin men också att medicinen inte tas enligt ordination. Något som inte går att bevisa på något sätt.
Socialtjänsten säger ingenting. De pratar inte ens med den föräldern orosanmälan rör. Jag själv kan väl tycka att de borde agera utifrån att de borde ha en åsikt kring att jag inte kan skydda barnen om de ansåg att det föreligger oro för dessa. Men de ger ingen vägledning eller liknande. Som jag sa ska jag som lekman ta beslutet om barnen far mer illa av att vara där eller inte. Barnen mår som sagt mycket dåligt om de inte får vara där. Självskadebeteenden, självmordstankar och liknande. Jag ska göra en övervägning om vad som är värst..
Rent juridiskt kan jag kapa umgänget när som helst. Men i praktiken ska det ju bli bra för barnen också. Barnen säger ingenting, de är givetvis lojala mot sin andra förälder precis som alla barn är och vet vad konsekvenserna av om de säger något blir, dvs att de inte får träffa den andra föräldern.
Det handlar inte om att jag har någon brist som enskild vårdnadshavare utan om att det inte är så svart eller vitt utan en bedömningsfråga där det inte finns något stöd att få. Jag är en lekman och inte speciellt kunnig om olika processer hos barn, mer än det jag googlat mig till. Att barnen har det bäst med båda sina föräldrar vet jag. Men vart dras den gränsen? När är det tillräckligt illa för att de inte ska kunna vara där?
Som sagt, oro finns, både från mig och andra. Men inget som går att bevisa. Den andra föräldern anser sig bli dömd utifrån hur denna var förut, vilket kan stämma, men kan ju lika gärna inte stämma också utan att det faktiskt är något som inte stämmer där.
Vad hade du gjort?
Det låter konstigt om myndigheter skulle dra tillbaka orosanmälningar, jag tvivlar på att man ens kan det. Soc är skyldig att utreda allt som kommer in. Sedan kanske det läggs ner i brist på bevis. Låter ändå konstigt att de inte tar på allvar när det kommer nya hela tiden. Sedan undrar jag om de verkligen får tala om för dig ifall de pratar med honom eller inte pga sekretess. Han kanske säger att det är tillbakadraget när de i själva verket lagt ner pga bristande bevis eller att han lyckas snacka bort dem.
Tar ett citat från ditt tidigare inlägg:
Anonym (TS) skrev 2023-08-20 14:46:18 följande:
Oro finns, inte bara hos mig, utan inkommer orosanmälningar regelbundet som läggs ner med motivering att jag är enskild vårdnadshavare. Jag har ju fått enskild vårdnad av en anledning. Nu är det många år sedan och situationen var värre då och barnen hade inget umgänge med den andra föräldern alls efter det. Sedan har åren gått och dennes livssituation förändrats. Oro finns dock kvar, frågan rör om oron är befogad och om förälderns föräldraförmåga är "good enough".
När situationen varken är svart eller vit är det svårt att veta vad som är det bästa för barnen. Är det bättre för barnen att må dåligt, skära sig, ha självmordstankar osv för att de inte får ha umgänge med den andra föräldern eller är det bättre för barnen att ha umgänge med en förälder som inte har fullgod föräldraförmåga?
Om jag inte har ansvaret som enskild vårdnadshavare, vem anser du ska ha det då?
Låt mig först fråga, vilken förälder har INTE brister i sitt föräldraskap? Vem är perfekt, egentligen? Så ja, frågan landar i som du funderar på, hur illa ska det vara för att man ska dra in umgänget. Misstänker du att han är hög på mediciner när han har barnen? Har de sagt något som tyder på det? Hur tilltalar han dem, utsätts de för psykisk misshandel? Är han hårdhänt mot dem? Glömmer regelbundet att ge dem mat eller liknande? Har de sagt något alls som får dig att tro att de antingen far illa där rent praktiskt eller mår dåligt av att vara där? Det är en gråskala, inte en 1-10-skala. Du måste alltså ta ett steg tillbaka och se situationen som helhet. Behandlar han dem illa, ja eller nej? Vid ja, begränsa umgänget. Inga övernattningar, kortare besök dagtid, övervakade besök med dig närvarande. Det finns flera varianter du kan fundera på. Och frågan är också hur gamla barnen är. Från puberteten har man som förälder mindre att säga till om när det gäller umgänge, även om man har enskild vårdnad. Det gäller alltså att dina barn att förstå att de måste vara ärliga, att de inte förlorar sin pappa, att ingen blir arg på dem, men att sanningen är viktig.
Menar du på fullt allvar att dina barn håller på med självskadebeteenden och har självmordstankar om de inte får träffa honom..? De behöver självklart en samtalskontakt på BUP om det är så illa. Sedan behöver man som sagt inte kapa umgänget till noll, det går att begränsa, och det gör du i så fall utifrån ett eget beslut som du informerar barnen om, det är ingen förhandling eller diskussion med dem om det. Du har bestämt det, så är det bara. Orsaken kan du själv lägga fram hur du vill men t ex att pappan ännu inte har sitt liv helt på plats så att det i nuläget inte är lämpligt att ses på samma sätt som förut.
