• pyssel

    Hur ska min dotter bemöta sin kompis med Aspbergers?

    Vilken kontakt har du med Klaras föräldrar? Kan du prata med dem/denna om att hjälpa Klara lite mer med att ta Elins perspektiv, så vänskapen inte går i stöpet med det första, en så känslig tid som högstadiet? Elin kommer garanterat att fasa ut eller abrupt sätta stopp för vänskapen när hennes eget välmående påverkas alltför mycket och kompisar som har lättare för ömsesidighet, spontanitet och som upplevs mindre krävande gör entré. Klara kommer så klart att reagera mer och mer negativt om Elin också utökar sin krets av vänner och oförstående kommer Klara själv ses som orsaken till den förlorade vänskapen. Har träffat en mängd flickor, idag vuxna, som fortfarande kallar den utmattade kompisen som övergav för "mobbare", fast mobbarna var några helt andra, eller "bara" att de fortfarande inte alls förstår att kompisen övergav. Klara måste ju få hjälp av andra än Elin med sina behov, om vänskapen ska bestå. Är föräldrarna på hugget i det arbetet, eller tycker de mest det är fantastiskt att Elin finns där?

  • pyssel
    Jagäterkeso skrev 2023-08-21 13:07:50 följande:

    Tyvärr är "Klara" för ung. Men tjejer med Klaras typ av problematik behöver en pojkvän som kan ta de bitarna istället. Det blir för betungande för tjejkompisar att vara det stödet över tid.

    Det är mycket lättare att vara en bra vän och ett stöd till någon med Klaras problematik om man slipper vara den primära eller vad man skall säga. Det krävs nog att man har en kärleksrelation för att vara den primära annars blir det för mycket och motivationen sviktar.

    Om din dotter pallar några år till och sedan kan delegera bördan till pojkvän hade vart det ideala men det är för mycket för en 13åring.


    Nej, det är sådana pojkvänner du skriver om som lever under tjejens ständiga självmordshot. Klara behöver sina föräldrars stöd, anpassningar i skolan och kvalificerat samtalsstöd för att kunna ha fungerande, varaktiga relationer som ger henne och de hon umgås ett fint utbyte. Klaras sociala mognad släpar efter, det blir inte bättre, snarare sämre med en pojkvän.
  • pyssel
    Jagäterkeso skrev 2023-08-21 22:10:55 följande:
    fornminne skrev 2023-08-21 19:24:03 följande:
    Håller med, det kan bli hur fel som helst. Antingen blir partnern offer (för Klaras självmordshot / vågar inte lämna / känner sig ansvarig för Klaras hälsa). Eller så blir Klara offer om hon träffar en olämplig partner som behandlar henne illa eller utnyttjar henne. (Större risk för någon som mår dåligt samt har sociala svårigheter).

    Ansvaret för Klara kan varken läggas på vänner eller en framtida partner. Det är föräldrarnas (och i viss mån andra vuxnas) ansvar att rusta Klara för framtiden, så att hon förhoppningsvis kan ha fungerande relationer med andra, både vänskapsrelationer och kärleksrelationer.

    Dålig/inte snäll pojkvän går ju bort men jag vet flera exempel på numera vuxna kvinnor med problem som fungerar rätt ok just pga att de har en bra man. Från att ha vart någon som dränerar en på energi till en bättre vän och mer harmonisk tjej. Vänner orkar inte hur mycket som helst, inte föräldrar heller. Men pojkar och män, en viss sorts pojkar och män de orkar. Har sett det flera gånger.

    TS dotter kommer själv börja må dåligt, särskilt efter flera år av sådan vänskap. Behövs en pojkvän eller flera andra tjejkompisar i "gänget" med då är det mycket lättare.

    Tyvärr verkar det inte funka åt andra hållet. Problemsnubbe+ snäll tjej funkar inte men problemtjej+ snäll snubbe funkar.
    Det kallar inte jag att den stackars mannen fungerar. Vi alla känner förstås till en hel del förhållanden som bygger på att den ena styr och ställer, har psykiska åkommor av olika slag, och den andra lider och offrar sig på olika vis så förhållandet inte spricker eller stormar för mycket, det kallar inte jag "förhållanden som fungerar". 
Svar på tråden Hur ska min dotter bemöta sin kompis med Aspbergers?