Anonym (enkelt) skrev 2023-09-11 10:16:31 följande:
Om det enligt dig är helt ok att ljuga och manipulera sin partner så kan man väl lika väl skita i att göra nåt test öht för om man ändå tänker lura sin partner oavsett vems ungen är så spelar det ju test egentligen noll roll för någon annan än den som varit otrogen.
Så kan vi snälla sluta låtsas som att detta handlar om att "rädda relationer" när vi alla redan vet att det ENBART handlar om att rädda den som varit otrogen.
Men jag har ju sagt flera gånger nu, att är det fel pappa så MÅSTE man berätta för alla inblandade. Även om man tar barnperspektivet, så är det bäst för barnet att ifrån början veta vem den riktiga pappan är, och inte få den chocken senare. Barnet har rätt till en relation med sin far, och fadern har rätt till en relation med sitt barn - vare sig det äkta paret fortsätter att hålla ihop eller inte.
Det handlar även om ekonomi och arv. En man ska inte behöva försörja ett barn som inte är hans, och inte heller ska hans riktiga barn få mindre arv för att det ska delas med någon som inte ens är släkt. Allra värst är det förstås om det handlar om stora monetära och affektiva värden, typ ett stort gods som gått från far till son i 20 generationer...
Dessutom handlar det om medicinska faktorer - det är viktigt att kunna sin släktanamnes när man går till doktorn, så att han/hon vet vilka ärftliga sjukdomar han/hon kan misstänka. Kanske kommer barnet en dag att behöva en transplanterad njure eller benmärg... sådant händer också.
Jag KAN dock tänka mig ett undantag till det här också. Om jag hade haft en affär med en man som var våldsam, eller som jag hade kommit på med barnporr på datorn... Då skulle jag kunna tänka, att jag vill inte att han får veta att han är far till mitt barn, för då kräver han umgänge ensam med mitt barn - och får det antagligen - och då kan det hända vad som helst. Då skulle jag faktiskt kunna tänka mig att vänta med att säga något, tills barnet blev så stort att det inte längre kunde tvingas till umgänge med den biologiske pappan. För säkerhets skull skulle jag nog sätta gränsen till 14 år där. Eller rentav vänta tills barnet var myndigt.
I det senare fallet skulle det förstås vara hederligare att berätta för sin make att han inte är fadern, och få "fader okänd" i papperen. Dock måste man i så fall vara säker på att Familjerätten inte kan spåra upp den biologiska pappan. Och de kan gå väldigt långt för att göra det: begära ut listor över telefonnummer ifrån telefonbolagen, intervjua familjemedlemmar, vänner och arbetskamrater, kolla igenom sociala media (OK dem kan man ta bort i förväg), kolla om man rest med flyg, tåg regelbundet och i så fall vart...