Vem är mest troligt pappa till barnet?

Lite svårt att sticka in en tops i kjäften på en annan människa utan att sägs varför. 

Ett hemma dna test har hon funderat på. Onödigt att förstöra allt och berätta om det ändå är 99% säkert att det är kille 2 som är pappan.  

Det behövs ingen tops. Det står i instruktionerna från det utländska labbet vilka prover man kan använda, t.ex. hårstrån från hans hårborste (viktigt att hårsäckarna är kvar, det är där DNA:t finns), en tandborste som han har använt (inte svårt att få tag i om man bor ihop, man byter bara ut den mot en ny), ett frimärke eller kuvert han slickat på (OK inte så vanligt numera), en sked han haft i munnen.

Labben får in sådant hela tiden, just för att folk vill testa detta utan att partnern får reda på det i första steget.

Många pappor gör sådana här tester i hemlighet, och skriver jobbadressen som sin adress så att resultatet kommer dit. Får han då svart på vitt att han är pappan så kan han släppa sin oro, och frun behöver aldrig veta att han misstänkt henne. Det har räddat många äktenskap! Ärlighet varar INTE (alltid) längst. Det är väldigt onödigt att ställa till en skilsmässa/separation när man har ett litet barn, när det går så lätt att testa i hemlighet och glömma hela saken sedan - om svaret var det önskade.

Men det är väl inte DIN sak att leka moraldomare mot en främmande människa som skriver en tråd på ett forum. Herregud. Skaffa dig ett eget liv med några spännande älskare, så behöver du inte bry dig så mycket om andras.

Men jag har ju sagt flera gånger nu, att är det fel pappa så MÅSTE man berätta för alla inblandade. Även om man tar barnperspektivet, så är det bäst för barnet att ifrån början veta vem den riktiga pappan är, och inte få den chocken senare. Barnet har rätt till en relation med sin far, och fadern har rätt till en relation med sitt barn - vare sig det äkta paret fortsätter att hålla ihop eller inte.

Det handlar även om ekonomi och arv. En man ska inte behöva försörja ett barn som inte är hans, och inte heller ska hans riktiga barn få mindre arv för att det ska delas med någon som inte ens är släkt. Allra värst är det förstås om det handlar om stora monetära och affektiva värden, typ ett stort gods som gått från far till son i 20 generationer...

Dessutom handlar det om medicinska faktorer - det är viktigt att kunna sin släktanamnes när man går till doktorn, så att han/hon vet vilka ärftliga sjukdomar han/hon kan misstänka. Kanske kommer barnet en dag att behöva en transplanterad njure eller benmärg... sådant händer också. 

Jag KAN dock tänka mig ett undantag till det här också. Om jag hade haft en affär med en man som var våldsam, eller som jag hade kommit på med barnporr på datorn... Då skulle jag kunna tänka, att jag vill inte att han får veta att han är far till mitt barn, för då kräver han umgänge ensam med mitt barn - och får det antagligen - och då kan det hända vad som helst. Då skulle jag faktiskt kunna tänka mig att vänta med att säga något, tills barnet blev så stort att det inte längre kunde tvingas till umgänge med den biologiske pappan. För säkerhets skull skulle jag nog sätta gränsen till 14 år där. Eller rentav vänta tills barnet var myndigt.

I det senare fallet skulle det förstås vara hederligare att berätta för sin make att han inte är fadern, och få "fader okänd" i papperen. Dock måste man i så fall vara säker på att Familjerätten inte kan spåra upp den biologiska pappan. Och de kan gå väldigt långt för att göra det: begära ut listor över telefonnummer ifrån telefonbolagen, intervjua familjemedlemmar, vänner och arbetskamrater, kolla igenom sociala media (OK dem kan man ta bort i förväg), kolla om man rest med flyg, tåg regelbundet och i så fall vart... 

Så bra då att du inte vet vem TS är, så att du inte kan göra något åt det, ifall hon inte berättar för mannen. Ditt intresse för främmande människors förhållanden är sjukligt.

Jag sa inte att jag aldrig dömde någon, jag sa att jag inte dömer anonyma främlingar på internetforum som jag har knapphändig information om. Jag har moral och den säger mig att det är fel av er som är så dömande mot TS vän. Men du kanske bara gillar moral och "skilja på rätt och fel" när du får tala om för andra vad som är rätt och fel? Du verkar ju bli triggad av att jag påpekar att snabbt döma människor man vet vänligt lite om är moraliskt fel. 

Ja, just detta att de kan svara så kategoriskt till/om människor som de inte vet ett skrutt om. Det gäller både den här tråden och en massa andra, där den otrogna kvinnan uppmanas att berätta för sin man, eller där en utomstående person som känner till en otrohet, uppmanas att söka upp den otrognes fru/den otrognas man och skvallra. 

Vi vet t.ex. inte om det finns aggressionsproblematik, missbruk eller psykisk sjukdom med i bilden. Någon kan bli ihjälslagen, mördad. Det förekommer till och med att människor som får veta att partnern varit otrogen begår så kallat "utökat självmord". D.v.s. de mördar frun/maken, barnen och sist sig själva. (Eller så fegar de ur precis när de ska döda sig själva och får fängelse i stället.)

Man ska verkligen akta sig för att ge sådana råd, när man inte vet vad det är för människor man har att göra med!

Men hur vet du att TS vän betett sig som ett rövhål? Vet du vem hon är tillsammans med? Hur han behandlat henne? Hur deras dynamik i relationen är? Hur vet du att han inte också varit otrogen tidigare? Jag vet inte heller, men jag är öppen för att det kan finnas detaljer i historien som jag inte känner till och därför är jag försiktig med att döma någon person som ett "rövhål". Och ja, det känns faktiskt skönt att ha ett intellekt som kan reflektera och inte bara reagera  med kraft på diverse Information. 

Tror ni missuppfatta varandra om vad som är att göra fel och om det gör personen till ett rövhål. Bete sig som ett rövhål brukar göra kan man ju göra utan att vara ett rövhål själv

Då är alla rövhål då, för alla gör någon gång moraliskt fel handlingar mot andra.

Ska jag avgöra vad som är paritet med det?

Varför skriver du förresten den man lever med? Är man inte ett rövhål om man bedrar en särbo?

Ingen har nämnt fisa vid matbordet men fortsätt du att låtsas som att det var det jag menade.

Vart skrev jag de är lika mycket värda? Jag frågar ju vad HAN menar om saken. Det verkar ju som att han tycker det har en betydelse om man lever ihop eller inte så det kanske är bra om jag fattar vad han menar egentligen innan jag försöker svara på någonting.