Inga kompisar efter skolan

Vill hon umgås på fritiden eller är det du som vill att hon ska umgås på fritiden? Många barn tycker att det räcker med socialt umgänge efter en lång ag i skolan. kanske särskilt ett barn med ADHD som redan kan ha lite jobbigt med alla intryck och krav. 

Många har dessutom uppbokad fritid med aktiviteter på både vardagar och helger. Eller att man åker och besöker mor/farföräldrar på helgen och inte hinner träffa kompisar. 

Om hon blir bjuden på kalas och liknande så är hon inte utesluten ur gemenskapen.

Vad känner hon själv ? Vill hon umgås utanför skolan
Min son vill helst bara hem o spela på datorn, ibland själv ibland med kompisar men han umgås sällan med någon på fritiden utom via dator. 
Han tycker det är tillräckligt i skolan 

Jag tänker också om det är hon som är ledsen över detta eller är det mest du? Har också barn med ADHD och upplever att de blir extremt trötta av alla intryck som är under en skoldag. Efteråt så behöver de ofta vila och vara för sig själva för att ladda batteriet. Med ADHD är det ju ofta så att man saknar filter och behöver mer återhämtning än andra. 

Har din dotter samma medier som kompisarna? Barn umgås ofta enbart via medier numera och det är ett sätt att hålla kontakten efter skolan.
Kanske din dotter inte är så bra på att kommunicera? Du säger att du hjälper henne med vad hon ska skriva på sms och jag tror att hon kanske behöver ännu mer social träning för att fixa relationer? Hon är bara 12 och kan lära sig efter hand. Min dotter är inte så bra på kommunikation men vi har pratat mycket om hur hon kan gå tillväga och hon blir bättre på det. Ett annat problem kan vara mognadsnivå - ibland har faktiskt de smartare/mognare barnen svårare att hänga med i ytligt snack eftersom de inte fattar grejen med det. Och detta känner de andra barnen av.

Sök på namnet Jessica Speer i din podcastapp. En kvinna som skrivit bok enbart om vänskap för flickor i dessa åldrar. Har lugnat mig betydligt! 

Det är så viktigt att försöka att inte oroa sig. Det hjälper inte barnen. Det som hjälper är att se situationen för vad den är, kolla barnets önskningar och behov och sedan stötta i det. 

Vänskap i dessa åldrar kan vara knepigt och förändras snabbt. Bra att hon har kompisar i skolan - utgå från att hon då har vänner och  kan bygga vidare där. Tänk positivt och utstråla positivt. 

Inte lätt, jag vet jag hamnar själv lätt i oro men vår viktigaste uppgift som föräldrar är att vara en trygg hamn. Oron hjälper ingen.