Jag har under ett flertal år börjat känna mig väldigt nöjd med hur mitt liv har vart. Samtidigt ser jag ingen glädje i något längre. Allt är bara en jäklarns massa stress. Vet inte hur jag ska stå ut med tristessen. Har ni kännt något liknande?
Japp.
Ja, jag känner liknande, men ingen stress, däremot tristess. Inget är kul längre. Jag är 55 och känner inte att jag har någon framtid. På jobbet känner jag mig åldersdiskriminerad.Chefen ser ingen utveckling för mig, jag skall bara ge och leverera. Funderar på att säga upp mig och leva på mina besparingar istället så jag slipper känna mig så utnyttjad. Påfritiden har jag inget kul. Barnen har flyttat till universitetsorter,
Känner så hela tiden.
Jag har egentligen inget dåligt liv. Jag har inga stora problem i tillvaron. Men allt känns tråkigt. Det bara rullar på och man hinner knappt stanna upp och känna efter hur man mår eller vad man vill göra. Jag har inga "riktiga" intressen längre, fast jag ändå gör en del på min fritid känns det som att jag gör det för att hålla mig sysselsatt typ. Jag minns inte när jag senast kände riktigt starkt för något.
Har börjat känna så sedan en för mig, väldigt betydelsefull person gick bort för några år sedan.
Kan liksom inte se framåt längre utan tänker mig ofta tillbaka och lever på minnen av det som var. Har ingen lust att skapa nya
Lärde mig igår at det finns en "diagnos" på detta med att vara trött på livet och inte vilja mera.
Passive suicidal ideation
Inte så att man aktivt kommer att försöka/ta livet av sig, men att man gärna dog.
Lärde mig igår at det finns en "diagnos" på detta med att vara trött på livet och inte vilja mera.
Passive suicidal ideation
Inte så att man aktivt kommer att försöka/ta livet av sig, men att man gärna dog.