En ängel , kom och log och vände om
Hej jag och min sambo har vart ett par i ca 3år och för drygt ett år sedan flyttade vi ihop, och efter två månader blev jag gravid. Något som han och jag pratat om länge och längtat efter. Vi var jätteglada och förväntansfulla. Våra familjer likaså och såg så mycket fram emot den lilla bebisen som skulle komma till livet och familjen. Vi planerade mycket inför hans ankomst och köpte kläder,leksaker,möbler,hygienartiklar,badkar,barnvagn.. ja allt och lite till. Vi var så glada att den lille skulle komma och vår familj på tre stycken skulle växa till fyra. Mitt andra barn är en kille på tolv år och såg jättemycket fram emot att få ett syskon som han kunde leka med och lära saker. Hela graviditeten har gått jättebra. Alla besök hos barnmorskan gick bra . Allt var normalt och värdena bra. Det enda var att mitt järn var lite lågt så jag åt järntabletter och det blev bra efter det. Ultraljudet gick också bra . Vi fick reda på att det skulle bli en pojke . Vi hittade då tre namn som vi båda tyckte mycke om.
Vi tänkte att vi skulle välja ett utav dessa namn när han kom ut. Så skulle vi se vilket som passade honom.
Jag har vart hemma med graviditetspenning ett tag då mitt arbete är ganska tungt och det var skönt att kunna vara hemma och ta hand om magen i stressfri miljö.
Två dagar efter beräknat datum vaknar jag på natten av att det bubblar ur mig. Jag väcker då min sambo och säger att jag tror att vattnet har gått. Jag ställer mig upp ur sängen och det rinner vatten . Vi ringer så förlossningen som säger att vi ska vänta med att åka in tills jag börjar få värkar och höra av oss om färgen på vattnet är annat än klart. Jag lägger mig på soffan brevid min sambo och vilar en liten stund, lägger mig på sidan och känner fosterrörelser. Jag har en binda på mig och ser nu att det kommer lite blod. Vi ringer igen och vi får åka in. Vi åker i 25min tills vi är framme på förlossningen. Ett eget stort rum med sköna fåtöljer och frisk luft. Allt känns underbart och snart ska vår son få komma ut så vi kan gosa med honom.
En undersköterska kommer in och ska lyssna på fostret med en tratt. Hon testar på flera olika ställen. Hon känner att han sparkar på tratten men hör inget.hon trycker då på en knapp som gör att en till från personalen kommer in för att lyssna vaginalt. Det är då allt vänder. Blod forsar ut , larmet går och hela personalstyrkan är på plats jag rullas in för akut kejsarsnitt och min sambo sätta i rummet bredvid operationssalen. Efter sju minuter kommer han ut men andning och hjärta slår inte. Hlr pågår i 26 minuter innan andning och hjärta kommer igång. Han förs till neo avdelningen och han får alla typer av läkemedel och hjälp och tester som kan erbjuda.dom gör verkligen allt dem kan för vår lilla son. Min sambo är med honom , klappar på honom och pratar med honom. Efter uppvaket får jag komma till rummet bredvid min son och ser hans lilla bröstkorg som andas upp och ner. Eftersom han har haft syrebrist under en längre tid så har organen tagit skada och gör att bland annat blodet inte kan leva sig. Vår son och min sambo får åka helikopter ambulans till ett annat sjukhus så att han kan kylas ner för att rädda hjärnan så gott det går. Jag stannar kvar ett tag då jag inte är tillräckligt frisk än för transport. Under tiden får jag veta från min sambo via sms och samtal hur allt går. Jag får höra att hjärtat och lungor fungerar bra, inga synliga blödningar i hjärnan. Men också att han är svårt sjuk och befinner sig i ett kritiskt tillstånd. Hela dagen hoppades vi, bad till gud att han skulle klara sig. Att allt skulle bli bra. Jag fick en sjuktransport med ambulans till sjukhuset min son var i. Jag fick äntligen se honom, röra vid honom och prata med honom.så vacker så perfekt. Fullt med hår och stark i kroppen, så fina ansiktsdrag. Ja han är som en ängel. Senare samma dag fick vi beskedet att hans liv gick inte att rädda. Syrebristen till följd av för tidig moderkaka lossning hade gjort att organen ej fungerade samt att det ej var någon aktivitet i hjärnan. Vi fick ett rum med vår son vi fick ligga med honom med hud mot hud , hålla hans små händer och fötter och känna hans värme.
Efter att en timme hade gått var det dags att stänga av apparaterna. Och han började då kippa efter andan . Han tog några sista andetag. Och det sista han gjorde var att han försiktigt öppnade sitt vänstra öga och sedan försiktigt stängde det igen.
Vi fick sedan ta oss till bb avdelningen med ett eget rum och vår son i en kylbädd under tre dagar. Efter det åkte vi hem och på färden hem såg vi en dubbel regnbåge. Det ser vi båda som ett tecken på att han har det bra, att han har kommit till himlen.
Sen har det vart en begravning att planera , och sorg och kuratorsamtal. Vi stöttar varandra,vi tröstar varandra och tittar ofta på bilder på honom och beundrar hur vacker och perfekt han är. Och besöker honom vid sin grav.
Finns det några föräldrar där ute som också förlorat sitt barn på liknande sätt eller som bär på en stor sorg? Hör gärna av er. Detta var vår berättelse om vår älskade lilla Alfred.